Den kristna församlingen under det första århundradet
Vid pingsten år 33 v.t. utgöts den heliga anden över 120 lärjungar till Jesus, och de började tala på många språk om Guds storslagna gärningar. Så grundades den kristna församlingen. Omkring 3.000 nya lärjungar blev döpta den dagen. — Apostlagärningarna, kapitel 2.
Församlingarna på olika platser växte i antal allteftersom apostlarna och andra fortsatte att tala Guds ord med dristighet. Enligt Apostlagärningarna hade predikandet snart spritt sig till hela Medelhavsområdet — från Babylon och Nordafrika till Rom och kanske Spanien. — Romarna 15:18—29; Kolosserna 1:23; 1 Petrus 5:13.
Överallt där människor blev lärjungar bildades församlingar. Kvalificerade, mogna män förordnades som äldste eller tillsyningsmän för att se till att undervisningen och uppförandet i församlingarna följde rätta normer. Men de utgjorde ingen prästklass; de var tjänare och medarbetare för Guds kungarike. — Apostlagärningarna 14:23; 20:28; 1 Korinthierna 3:5; 5:13; Kolosserna 4:11; 1 Timoteus 3:1—15; Hebréerna 13:17; 1 Petrus 5:1—4.
Apostlarna och andra nära medarbetare till dem tjänade som en styrande krets. De tog ledningen i predikoverket. De löste problem i församlingen i Jerusalem. De sände kvalificerade bröder till Samarien och Antiokia för att styrka dem som nyss blivit troende där. De behandlade en dispyt om omskärelsen och meddelade sedan genom sändebud sitt beslut som alla församlingarna skulle följa. Men dessa män spelade inte herrar över andra, utan var hela församlingens tjänare och medarbetare. — Apostlagärningarna 4:33; 6:1—7; 8:14—25; 11:22—24; 15:1—32; 16:4, 5; 1 Korinthierna 3:5—9; 4:1, 2; 2 Korinthierna 1:24.
De första lärjungarna kom genom gudomlig skickelse att kallas kristna. De hade också läror som särskilde dem; dessa kallades apostlarnas undervisning eller mönstret av sunda ord. Denna bibelenliga undervisning var också känd som sanningen. — Johannes 17:17; Apostlagärningarna 2:42; 11:26; Romarna 6:17; 1 Timoteus 4:6; 6:1, 3; 2 Timoteus 1:13; 2 Petrus 2:2; 2 Johannes, vers 1, 4, 9.
De utgjorde en världsvid skara av bröder som var förenade i kärlek. De visade intresse för sina medtroende i andra länder. När de for utomlands, hälsade medtroende dem välkomna hem till sig. De hade höga normer när det gäller moralen och var ett heligt folk skilt från världen. De hade ständigt tiden för Jehovas dags närvaro i tankarna och bekände nitiskt sin tro. — Johannes 13:34, 35; 15:17—19; Apostlagärningarna 5:42; 11:28, 29; Romarna 10:9, 10, 13—15; Titus 2:11—14; Hebréerna 10:23; 13:15; 1 Petrus 1:14—16; 2:9—12; 5:9; 2 Petrus 3:11—14; 3 Johannes, vers 5—8.
Men alldeles som det var förutsagt började ett stort avfall utveckla sig under 100- och 200-talen. Detta ledde till stora kyrkosystem som inte bevarade samma renhet i fråga om lära, uppförande, organisation och hållning till världen som den första kristna församlingen. — Matteus 13:24—30, 37—43; 2 Thessalonikerna, kapitel 2.
Men Jesus förutsade att den sanna tillbedjan skulle återställas vid avslutningen på tingens ordning. Jehovas vittnen tror att denna återställelse kan ses i den världsvida verksamhet som de bedriver i vår tid, omkring 1.900 år efter det att Jesu profetia uttalades. På följande sidor kommer det att förklaras varför.
• Hur grundades den kristna församlingen, och hur växte den?
• Hur övades tillsynen över den församlingen?
• Vilka ting särskilde klart och tydligt de kristna från andra människor under det första århundradet?
[Karta på sidan 7]
(För formaterad text, se publikationen)
Svarta havet
Kaspiska havet
Stora havet (Medelhavet)
Röda havet
Persiska viken
Områden som tidigt nåddes av de goda nyheterna
ITALIEN
Rom
GREKLAND
MALTA
KRETA
CYPERN
BITHYNIEN
GALATIEN
ASIA
KAPPADOKIEN
KILIKIEN
SYRIEN
ISRAEL
Jerusalem
MESOPOTAMIEN
Babylon
Några från dessa områden blev troende
ILLYRIEN
MEDIEN
PARTIEN
ELAM
ARABIEN
LIBYEN
EGYPTEN
ETIOPIEN
[Bilder på sidan 7]
De första kristna predikade Guds ord med dristighet
De kristna hälsades välkomna hem till medtroende vart de än reste