Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund

Studium 8 — Företrädena hos ”Nya Världens översättning”

En orientering om översättningens nutidsenliga språk, dess konsekventa ordval, dess noggranna återgivning av verben och dess dynamiska sätt att uttrycka Guds inspirerade ord.

1. a) Vilken trend går Nya Världens översättning emot, och på vilket sätt? b) Varför används namnformen ”Jehova” och inte ”Jahve”?

PÅ SENARE år har det getts ut en rad bibelöversättningar vars nutida språk har hjälpt dem som älskar Guds ord att lättare förstå de ursprungliga skrifternas innehåll. I många översättningar har man emellertid tagit bort Guds namn ur den heliga skildringen. Nya Världens översättning däremot upphöjer och ärar den högste Gudens värdiga namn genom att återinföra det på alla de ställen i texten där det hör hemma. Namnet förekommer 6.973 gånger i de hebreiska skrifterna och 237 gånger i de grekiska skrifterna, sammanlagt 7.210 gånger. När det gäller uttalet, föredrar de flesta hebreiskkunniga formen Jahve (på engelska Yahweh), men det har ännu inte varit möjligt att med säkerhet fastställa det korrekta uttalet. Därför används också i fortsättningen den latiniserade formen Jehova (på engelska Jehovah), eftersom den har varit i bruk i flera hundra år och fortfarande måste betraktas som det mest allmänna sättet att återge tetragrammet (tetragrammaton), det hebreiska namnets fyra bokstäver, יהוה. Den hebreiskkunnige R. H. Pfeiffer har sagt: ”Oavsett vad som kan sägas om denna namnforms ovissa härkomst, är ’Jehovah’ den rätta engelska återgivningen av Yahweh och bör fortsätta att vara det.”a

2. a) Finns det andra översättningar där man tidigare har återinfört Guds namn i de kristna grekiska skrifterna? b) Vilken osäkerhet undanröjs därigenom?

² Nya Världens översättning är inte den första översättning i vilken Guds namn har återinförts i de kristna grekiska skrifterna. Åtminstone från och med 1300-talet har många översättare ansett det vara nödvändigt att återinföra Guds namn i texten, i synnerhet där de kristna grekiska skrifternas skribenter citerar från ställen i de hebreiska skrifterna som innehåller Guds namn. Många nyare missionärsöversättningar av de grekiska skrifterna till språk som talas i Afrika, Asien, Nord- och Sydamerika och på öarna i Stilla havet använder i stor utsträckning namnet Jehova, liksom också några översättningar till europeiska språk. Varhelst Guds namn används, råder det inte längre någon osäkerhet om vilken ”herre” det är som åsyftas. Det är himlens och jordens Herre, Jehova. Nya Världens översättning av den Heliga skrift helgar hans namn genom att använda det och framhäva den absoluta särställning det har.b

3. På vilka sätt får Nya Världens översättning fram de ursprungliga skrifternas kraft, skönhet och innebörd?

³ Nya Världens översättning bidrar ytterligare till helgandet av Jehovas namn genom att återge hans inspirerade ord på ett klart och förståeligt språk, som ger läsaren ett tydligt begrepp om den ursprungliga innebörden. Den har ett enkelt, nutida språk, återger alla viktiga ord så konsekvent som möjligt och försöker uttrycka de olika betydelsenyanserna i de hebreiska och grekiska verbformerna. När det inte klart framgår av formen eller av sammanhanget att ett substantiv står i pluralis eller att en uppmaning (imperativformen av ett verb) riktas till flera, skrivs orden med stora bokstäver (kapitäler). På dessa och andra sätt försöker Nya Världens översättning få fram så mycket som möjligt av de ursprungliga skrifternas kraft, skönhet och innebörd.

MODERN SPRÅKDRÄKT

4. a) Vilket ädelt uppsåt gav en av de första engelska bibelöversättarna uttryck åt? b) Vad har med tiden blivit nödvändigt?

⁴ Äldre bibelöversättningar innehåller många föråldrade ord. Sådana ord kan verka främmande i dag, men de blev utan svårighet förstådda då dessa bibelöversättningar utarbetades. William Tyndale, som översatte Bibelns grekiska skrifter till engelska i början av 1500-talet, lär ha sagt ungefär så här till en av sina religiösa motståndare: ”Om Gud låter mig leva, skall jag inom några få år se till att en pojke som går bakom plogen vet mera om Skriften än vad du gör.” Tyndales översättning av de grekiska skrifterna var på hans tid så lättfattlig att en bondpojke bakom plogen kunde förstå den. Men många av de ord som Tyndale använde har nu blivit föråldrade, och det finns också många ord i King James Version och andra äldre bibelöversättningar (t.ex. ”Gustav Vasas bibel” av år 1541 och även 1917 års svenska översättning) som ”en pojke som går bakom plogen” inte längre skulle förstå. Det har därför blivit nödvändigt att ta bort det hölje som det ålderdomliga språket utgör och på nytt klä Bibeln i det enkla språk som talas av gemene man.

5. I vilken språkdräkt bör Bibeln föreligga, och varför?

⁵ De inspirerade Skrifterna skrevs på gemene mans språk. Apostlarna och deras samtida bland de första kristna använde inte den klassiska grekiska som talades av Platon och andra filosofer. De använde vardagsgrekiska, känd som koiné, ett slags allmängrekiska. De grekiska skrifterna skrevs alltså, i likhet med de hebreiska skrifterna dessförinnan, på folkets språk. Det är därför oerhört viktigt att översättningar av dessa skrifter också är på folkets språk, så att de lätt kan förstås. Det är därför Nya Världens översättning inte bevarar det föråldrade bibelspråk som kännetecknar äldre översättningar, utan använder ett klart, uttrycksfullt nutida språk, som hjälper läsarna att verkligen förstå vad Bibeln säger.

6. Visa fördelen med att använda ord och uttryck som är i allmänt bruk i stället för sådana som är mer eller mindre föråldrade.

⁶ Svenska språket har naturligtvis genomgått stora förändringar sedan 1500-talet, när den första bibelöversättningen på svenska utarbetades. Men en jämförelse mellan språket i 1917 års svenska översättning och Nya Världens översättning av år 1992 visar hur ett språk kan förändras också på en så relativt kort tid som 75 år. Ordet ”tjäll” i 1917 års översättning har blivit ”tält” i Nya Världens översättning (Ps. 27:5), ”kved” har blivit ”moderliv” (Ords. 30:16) och ”slem vinning” har blivit ”ohederlig vinning” (Tit. 1:7). Inte bara ålderdomliga ord utan också mindre vanliga eller tvetydiga ord och ord som ändrat betydelse har valts bort. Så har ”misskund” i 1917 års översättning blivit ”medlidande” i Nya Världens översättning (1 Mos. 42:21), ”ljungeld” har blivit ”blixt” (Job 38:35), ”basilisk” har blivit ”giftorm” (Jes. 11:8), ”åtel” har blivit ”kadaver” (Matt. 24:28) och ”billigt” har blivit ”rimligt” (Kol. 4:1). Nya Världens översättning har också valt bort några ord som alltjämt förekommer i 1981 års svenska översättning (Bibelkommissionens översättning av Nya testamentet) och säger till exempel ”rädda” i stället för ”frälsa” (Matt. 1:21) och ”lycklig” i stället för ”salig” (Matt. 5:3). Av dessa exempel kan man göra sig en föreställning om hur värdefullt det är att Nya Världens översättning använder ord som nu är i allmänt bruk i stället för sådana som är mer eller mindre föråldrade eller som har fått en annan innebörd, så att de inte längre förstås på samma sätt som förr.

EN KONSEKVENT ÖVERSÄTTNING

7. Hur är Nya Världens översättning konsekvent i sin återgivning av grundtextens ord?

⁷ Översättarna har i Nya Världens översättning strävat efter att återge de hebreiska och grekiska orden konsekvent. För varje viktigare ord på grundspråket har man valt ett bestämt svenskt ord, och detta ord har man hållit sig till i den utsträckning de idiomatiska uttrycken och sammanhanget har medgett det utan att meningen har gått förlorad. Det hebreiska ordet nẹ·fesh översätts till exempel konsekvent med ”själ”. Det motsvarande grekiska ordet psy·khẹ översätts också med ”själ” överallt där det förekommer.

8. a) Ge exempel på homografer. b) Hur har översättarna hanterat dessa ord?

⁸ Ett särskilt problem är översättningen av hebreiska och grekiska homografer, dvs. ord som stavas lika men har olika grundbetydelse. Utmaningen består i att vid översättningen ge ordet den rätta innebörden i varje enskild förekomst. På svenska har vi sådana homografer som (hästens) ”hov” och (kungens) ”hov” eller ”svalt” (dvs. hungrade) och ”svalt” (kyligt). Ett exempel från Bibeln är det hebreiska ordet rav, som representerar flera helt olika rotord och därför måste återges på olika sätt. Rav har i de flesta förekomster betydelsen ”många” (2 Mos. 2:23) eller ”talrik” (2 Mos. 5:5). Men ordet rav som används i titlar, till exempel i ”Rabsake” (hebreiska: Rav-sha·qẹh, som egentligen inte är ett namn utan en titel) i 2 Kungaboken 18:17, betyder ”främste, över-, överste” och har återgetts med ”överste” i Daniel 1:3 i uttrycket ”sin överste hovfunktionär”. (Se också fotnoten till Jeremia 39:3 i NW, studieutgåvan.) Ett tredje ord som stavas på samma sätt, rav, betyder ”bågskytt” och återges så i Jeremia 50:29. När översättarna skulle skilja mellan sådana ord med lika stavning, stödde de sig på auktoriteter som språkforskarna L. Koehler och W. Baumgartner.

9. Hur bedömer en hebreisk- och grekiskkunnig New World Translation?

⁹ Lägg märke till vad den hebreisk- och grekiskkunnige Alexander Thomson hade att säga i sin anmälan av New World Translation of the Christian Greek Scriptures angående dess konsekventa återgivning: ”Det är tydligt att översättningen är ett verk av dugliga och skickliga forskare, som har försökt få fram så mycket av den grekiska textens verkliga innebörd som det engelska språket förmår uttrycka. Översättarna har strävat efter att hålla sig till en och samma innebörd på engelska för varje huvudord på grekiska och att göra en så ordagrann översättning som möjligt. ... Det ord som vanligtvis återges med ’rättfärdiggöra’ är här i allmänhet helt korrekt översatt med ’förklara rättfärdig’. ... Ordet för ’kors’ återges med ’tortyrpåle’, vilket är ännu en förbättring. ... Lukas 23:43 återges på ett utmärkt sätt: ’I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.’ Detta är en väsentlig förbättring i jämförelse med lydelsen i de flesta översättningar.” Om översättningen av de hebreiska skrifterna konstaterade samme anmälare: ”New World Translation är väl värd att skaffa sig. Den är livfull och realistisk och får läsaren att tänka och studera. Den är inte en produkt av den högre bibelkritiken, utan har utarbetats av forskare som ärar Gud och hans ord.” — The Differentiator, april 1952, sidorna 52—57, och juni 1954, sidan 136.

10. Visa med ett exempel hur Nya Världens översättning genom att vara konsekvent försvarar Bibelns sanning.

¹⁰ Att Nya Världens översättning är en ordagrann och konsekvent översättning har avgjort många bibliska diskussioner om detaljer. Det hände till exempel för en del år sedan att en förening av fritänkare i New York bad Sällskapet Vakttornet sända två föredragshållare som skulle tala över bibliska ämnen inför gruppen. Denna begäran bifölls. Den här sammanslutningen av intellektuella hyllade den latinska grundsatsen falsum in uno falsum in toto, som betyder att om en argumentation är felaktig på en punkt, är hela argumentationen felaktig. Under diskussionen angrep en av deltagarna Jehovas vittnens syn på Bibelns tillförlitlighet. Han bad att man skulle läsa upp 1 Moseboken 1:3 för de närvarande, och detta gjordes ur Nya Världens översättning: ”Och Gud började säga: ’Må det bli ljus.’ Då blev det ljus.” Sedan bad han självsäkert att man skulle läsa upp 1 Moseboken 1:14, och detta skriftställe lästes också ur Nya Världens översättning: ”Och Gud sade vidare: ’Må det bli ljuskällor i himlarnas utsträckning.’” ”Stopp ett tag”, sade han, ”vad är det ni läser? Min bibel säger att Gud skapade ljus på den första dagen och sedan återigen på den fjärde dagen, och det är inkonsekvent.” Fastän han påstod sig kunna hebreiska, var det nödvändigt att påpeka för honom att det hebreiska ord som översatts med ”ljus” i 1 Mos. kap. 1 vers 3 är ʼohr, medan det däremot i 1 Mos. kap. 1 vers 14 används ett annat ord, nämligen ma·ʼọhr, som betecknar något som ger ljus, en lysande kropp eller en ljuskälla. Den lärde mannen hade inget mer att tillägga och satte sig ner.c Den trogna och konsekventa återgivningen i Nya Världens översättning hade avgjort saken och försvarat Bibeln som tillförlitlig och nyttig.

NOGGRANN ÅTERGIVNING AV VERBEN

11. Vad är det bland annat som gör de ursprungliga skrifterna så dynamiska, och hur har detta dynamiska drag bevarats i Nya Världens översättning?

¹¹ Mycket av de bibliska språkens dynamik och uttrycksfullhet ligger i verben, och därför har översättarna av Nya Världens översättning ägnat särskild uppmärksamhet åt att återge de grekiska och hebreiska verben korrekt med hänsyn till de olika böjningsformerna och deras betydelse. De har på så sätt strävat efter att bevara de ursprungliga skrifternas säregna charm, enkelhet, kraft och speciella uttryckssätt. För att få fram de olika nyanserna har det varit nödvändigt att använda hjälpverb och olika småord.

12. a) Nämn ett av de många sätt på vilket hebreiskan skiljer sig från västerländska språk. b) Förklara det hebreiska verbets två aspekter.

¹² Det hebreiska verbet har inte ”tidsformer” (tempus) i den bemärkelse som sådana böjningsformer används i de flesta västerländska språk. I svenskan betraktar vi vanligtvis verben utifrån vilken tid de anger; det finns sådana tidsformer som imperfektum (dåtid), presens (nutid) och futurum (framtid). Det hebreiska verbet å andra sidan uttrycker huvudsakligen handlingens tillstånd eller aspekt, dvs. om handlingen betraktas som avslutad (perfektiv aspekt) eller oavslutad (imperfektiv aspekt). Dessa former av det hebreiska verbet (som traditionellt kallas ”perfektum” och ”imperfektum” och som inte får förväxlas med de verbformer som i svensk grammatik har samma namn) används både om handlingar i förfluten tid och i framtiden, och det är sammanhanget som avgör vilken tid det är fråga om. Hebreiskt perfektum används till exempel helt naturligt om en fullbordad handling i förfluten tid, men det används också om en framtida händelse eller handling, som om den redan hade ägt rum och nu hörde det förgångna till — detta för att uttrycka att händelsen med säkerhet kommer att inträffa eller för att beteckna att handlingen måste utföras.

13. Varför är det viktigt att man tar hänsyn till det hebreiska verbets form för att få en rätt förståelse av 1 Moseboken 2:2, 3?

¹³ Det är ofta mycket viktigt att återge det hebreiska verbets tillstånd eller aspekt exakt, eftersom meningen annars kan bli förvrängd, så att en helt annan tanke kommer fram. Låt oss som ett exempel på detta undersöka 1 Moseboken 2:2, 3, där det talas om Guds vila på den sjunde dagen. Så som orden återges i många översättningar (”han vilade”, ”han upphörde”) skulle man kunna dra slutsatsen att Guds vila på den sjunde dagen fullbordades i det flydda. Men lägg märke till hur Nya Världens översättning återger de verb som används i 1 Moseboken 2:2, 3: ”Och mot den sjunde dagen kom Gud till fullbordan av sitt verk som han hade gjort, och han började vila på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort. Och Gud började välsigna den sjunde dagen och helga den, därför att han på den har fortsatt att vila [eller: ”verkligen vilar”, fotnot i NW, studieutgåvan] från allt sitt verk som Gud har skapat i syfte att göra dessa ting.” Uttrycket ”han började vila” i 1 Mos. kap. 2 vers 2 är en återgivning av ett verb som står i imperfektum på hebreiska och därför innehåller tanken på en oavslutad eller pågående handling. Återgivningen ”han började vila” är i överensstämmelse med det som sägs i Hebréerna 4:4—7. I Första Moseboken 2:3 står samma verb på hebreiska i perfektum, en verbform som förutom att den innehåller tanken på en avslutad eller fullbordad handling också kan användas om det som kännetecknar en person, i det här fallet Gud på den sjunde dagen i skapelseveckan.d I överensstämmelse med vers 2 och Hebréerna 4:4—7 är verbet på svenska återgivet med ”har fortsatt att vila”.

14. Vilken felaktig teori om waw consecutivum har man inte följt i Nya Världens översättning, och hur söker man i stället återge de hebreiska verben?

¹⁴ En av orsakerna till att hebreiska verbformer ibland har återgetts inexakt i vissa översättningar är en grammatisk teori som har kallats waw consecutivum. Bokstaven waw (ו) är en hebreisk konjunktion vars grundbetydelse är ”och”. Den står aldrig ensam, utan är alltid förenad med något annat ord, ofta med ett verb, och bildar tillsammans med det ett enda ord. Somliga har hävdat, och några hävdar fortfarande, att en sådan sammansättning kan ändra verbets funktion — från imperfektiv aspekt till perfektiv (såsom det har gjorts i 1 Moseboken 2:2, 3 i många, också nyare, översättningar) eller från perfektiv aspekt till imperfektiv. Detta fenomen har också kallats waw conversivum. Tillämpningen av denna oriktiga teori har lett till mycken förvirring och till felaktiga återgivningar av den hebreiska texten. I Nya Världens översättning har man inte följt teorin om att ett framförställt waw kan ändra verbets aspekt. I stället har man försökt återge de hebreiska verben i den form de står, så att översättningen kan bli så exakt och nyansrik som möjligt.e

15. a) Med vilken omsorg har de grekiska verben återgetts? b) Visa fördelen med att korrekt återge ett verb som innehåller tanken på något pågående eller ihållande.

¹⁵ Man har visat en liknande noggrannhet när det gäller återgivningen av de grekiska verben. På grekiska uttrycker verbens tempus (tidsformer) inte bara tiden för en handling eller ett tillstånd, utan också handlingens art — om det är en momentan (tillfällig), enstaka handling, eller om handlingen är begynnande eller pågående, om den upprepar sig eller är avslutad. Att man är uppmärksam på sådana betydelser i de grekiska verbformerna leder till en noggrann översättning som återger den fulla innebörden i den beskrivna handlingen. När en översättning till exempel får fram att ett grekiskt verb innehåller tanken på något pågående, förmedlar den inte bara en tydligare bild av den situation som beskrivs, utan den ger också större kraft åt förmaningar och råd. Fariséernas och sadducéernas ihållande otro framhävs till exempel av Jesu ord: ”En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken.” Hur nödvändigt det är att fortsätta att göra det som är rätt kommer klart till uttryck i följande ord av Jesus: ”Fortsätt att älska era fiender.” ”Fortsätt därför med att först söka kungariket.” ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” — Matt. 16:4; 5:44; 6:33; 7:7.

16. Hur har man genom att ta hänsyn till grekiskans aoristform fått fram den rätta tanken i det som Johannes säger om synd i 1 Johannes 2:1?

¹⁶ Grekiskan har ett särskilt tempus som kallas aorist och som används om en handling som kan betecknas som punktuell, en tillfällig eller enstaka handling. Verb i denna aoristform kan återges på flera olika sätt, beroende på sammanhanget. Aorist används bland annat för att beteckna en enstaka handling som inte är knuten till någon bestämd tidpunkt. Ett exempel på detta finner vi i 1 Johannes 2:1, där många översättningar återger verbet som betyder ”synda” så att det kan uppfattas som att följa en stadigvarande syndig kurs, medan Nya Världens översättning däremot säger ”begå en synd”, dvs. en enstaka handling av synd. Detta förmedlar den korrekta tanken att om en kristen skulle begå en synd, har han en försvarare eller hjälpare hos den himmelske Fadern, nämligen Jesus Kristus. Det som sägs i 1 Johannes 2:1 motsäger alltså inte på något sätt 1 Johannes 3:6—8 och ; 1Jo 5:18, där det i fördömande ordalag talas om att ”bedriva” eller ”utöva” synd, utan dessa skriftställen visar att det är skillnad på att begå en enstaka synd och att framhärda i synd.f

17. Vad kan imperfektum på grekiska uttrycka förutom en fortgående handling? Ge ett exempel.

¹⁷ Imperfektum i grekiskan kan uttrycka inte bara en fortgående handling, utan också en handling som någon försökt utföra men inte fullföljt. Lägg märke till hur Hebréerna 11:17 lyder enligt 1883 års svenska översättning: ”Genom tron offrade Abraham Isak, när han sattes på prof, och den enfödde sonen offrade han, som hade fått löftena.” (I 1917 års svenska översättning används uttrycket ”frambar ... såsom offer”.) Det grekiska verb som har återgetts med ”offrade” har inte samma form i dessa båda förekomster. På första stället står verbet i perfektum (fullbordad handling), men på andra stället står det i imperfektum (pågående handling i förfluten tid). I Nya Världens översättning har man så långt det är möjligt försökt få fram skillnaden mellan de olika verbformerna, och man har därför återgett versen så här: ”Genom tro så gott som offrade Abraham Isak, då han blev prövad, ja den man som med glädje hade tagit emot löftena försökte offra sin enfödde.” Med den här återgivningen kan man fortfarande se att det första verbet beskriver handlingens definitiva karaktär, medan det andra verbet, som står i imperfektum, uttrycker att handlingen var tänkt, ett försök, men att den inte fullföljdes. Senare delen av Hebréerna 11:17 lyder enligt 1981 års svenska översättning: ”Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena.” — 1 Mos. 22:9—14.

18. Vad har ett noggrant återgivande av andra ordklassers funktioner lett till? Ge ett exempel.

¹⁸ Man har också noggrant tagit hänsyn till andra ordklassers funktioner, till exempel substantivens kasus. Detta har lett till att skenbara motsägelser har klarats upp. Ett exempel finner vi i Apostlagärningarna 9:7, där det berättas om den märkliga upplevelse som Saul hade på vägen till Damaskus. Flera översättningar säger att Sauls reskamrater ”hörde ... rösten” men inte såg någon. I Apostlagärningarna 22:9, där Paulus själv berättar om händelsen, säger samma översättningar att reskamraterna såg ljuset ”men hörde inte rösten”. På det första stället står emellertid det grekiska ordet för ”röst” i kasus genitiv, men i det andra fallet står det i kasus ackusativ, liksom det gör i Apostlagärningarna 9:4. I många översättningar framgår inte denna skillnad, och ändå visar de grekiska orden genom denna kasusväxling att det är fråga om en skillnad. Vad innebär den? Ordagrant står det (i Apg 9:7) att männen hörde ”röstens” eller ”av rösten”, alltså någonting som tillhörde rösten, men de hörde inte så som Paulus gjorde. Han hörde orden och förstod dem; det gjorde inte de. Nya Världens översättning tar hänsyn till bruket av genitiv i Apostlagärningarna 9:7 och säger att de män som var med honom ”visserligen hörde ljudet av en röst men inte iakttog någon”.

BRUK AV STORA BOKSTÄVER (KAPITÄLER)

19, 20. Hur anger Nya Världens översättning pluralis av substantiv och verb, när detta inte framgår av formen eller av sammanhanget? Ge exempel.

¹⁹ När ett substantivs pluralform på svenska inte tydligt framgår av formen eller av sammanhanget, skrivs ordet med kapitäler (stora bokstäver som har samma höjd som de små i en text). I Amos 3:9 sägs det till exempel: ”Församla er mot Samarias BERG.” På hebreiska står ordet för ”berg” i pluralis, men på svenska framgår det inte om det är pluralis eller singularis, eftersom pluralformen inte skiljer sig från singularformen. I sådana fall används kapitäler för att markera att hebreiskan anger pluralis. Andra exempel är 3 Moseboken 23:18; 2 Samuelsboken 2:12, 13 och Malaki 1:3.

²⁰ Vidare används stora bokstäver för att markera att en uppmaning (imperativ) riktas till flera, en detalj som framgår av grundtexten. Ett exempel finner vi i Psalm 148:1: ”LOVPRISA Jehova från himlarna.” I äldre svenskt språkbruk användes pluralformer av verben, vilket bland annat gjorde det möjligt att avgöra om en uppmaning var riktad till en eller flera. I 1917 års översättning heter det till exempel i Psalm 146:1: ”Lova HERREN,g min själ”, alltså en uppmaning riktad till en. Men i Psalm 148:1, där uppmaningen är riktad till flera, heter det följaktligen i 1917 års översättning: ”Loven HERREN från himmelen.” Verbens pluralformer används inte längre i svenskan, och i sådana fall brukas alltså kapitäler i Nya Världens översättning för att markera att uppmaningen riktas till flera, en detalj i grundtexten som annars skulle gå förlorad vid översättningen. Men om det av sammanhanget i den svenska översättningen klart framgår att uppmaningen riktas till flera, har inte någon sådan markering gjorts.

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING PÅ ANDRA SPRÅK

21. a) Hur har det blivit möjligt för allt fler av jordens inbyggare att glädjas åt företrädena hos Nya Världens översättning? b) Hur många exemplar av den här översättningen hade Sällskapet Vakttornet tryckt fram till år 1994?

²¹ År 1961 tillkännagavs det att Sällskapet Vakttornet hade för avsikt att låta översätta New World Translation till ytterligare sex språk med stor utbredning, nämligen franska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska. Detta översättningsarbete anförtroddes åt skickliga, åt Gud överlämnade översättare, och som en stor internationell kommitté arbetade de tillsammans vid Sällskapet Vakttornets högkvarter i Brooklyn i New York, där de kunde få kunnig vägledning. Det var i juli 1963, vid Jehovas vittnens sammankomst ”Eviga goda nyheter” i Milwaukee i Wisconsin i Förenta staterna, som förstlingen av detta översättningsarbete gjordes tillgänglig, när Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna utgavs samtidigt på ovannämnda sex språk. Därmed kunde stora språkgrupper utanför den engelsktalande världen börja glädjas åt företrädena hos den här tidsenliga översättningen. Arbetet med att trycka och översätta New World Translation har fortsatt sedan dess, och år 1994 hade den tryckts i mer än 81.500.000 exemplar på 24 språk.h

TACKSAMHET FÖR ETT KRAFTFULLT REDSKAP

22, 23. På vilka sätt är den här översättningen av de inspirerade Skrifterna till nytta för den kristne?

²² Nya Världens översättning är sannerligen ett kraftfullt redskap, när man skall visa att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”. Av det som behandlats i det här studiet kan vi förstå att den är en exakt och tillförlitlig översättning och att den kan vara till stor glädje för dem som önskar höra Gud tala till mänskligheten på ett levande nutidsspråk och på ett sätt som berör dem. Språket i Nya Världens översättning är andligt stimulerande, och det gör läsaren snabbt förtrogen med de inspirerade Skrifternas ursprungliga dynamiska uttryckssätt. Det är inte längre nödvändigt att läsa en vers om och om igen för att förstå dunkla uttryck. Från första stund känns språket klart och kraftfullt.

²³ Nya Världens översättning av den Heliga skrift är en trogen översättning av Guds ord, ”andens svärd”. Den är därför ett effektivt vapen i den kristnes andliga krigföring, en hjälp i kampen mot falska läror och i strävan att ”riva ner starka förskansningar”, dvs. ”tankebyggnader ... som häver sig upp mot kunskapen om Gud”. Den sätter oss i stånd att med bättre insikt förkunna det som är nyttigt och uppbyggande, allt det underbara som är förbundet med Guds rättfärdiga kungarike — ja, ”Guds storslagna gärningar”. — Ef. 6:17; 2 Kor. 10:4, 5; Apg. 2:11.

[Fotnoter]