Deras nutida utveckling och tillväxt
JEHOVAS VITTNENS nutida historia började för mer än hundra år sedan. I början av 1870-talet bildades en tämligen oansenlig bibelstudiegrupp i staden Allegheny, som nu är en del av Pittsburgh, i Pennsylvania i USA. Charles Taze Russell var den främsta drivande kraften i denna grupp. I juli 1879 utkom första numret av tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence. Omkring 1880 hade flera tiotal församlingar bildats i delstaterna intill med utgångspunkt från denna lilla bibelstudiegrupp. År 1881 bildades Zion’s Watch Tower Tract Society och inregistrerades 1884 med Russell som president. Sällskapets namn ändrades senare till Watch Tower Bible and Tract Society. Många vittnade från hus till hus och erbjöd biblisk litteratur. År 1888 gjorde femtio personer detta all sin tid — nu uppgår medeltalet heltidsförkunnare världen utöver till omkring 700.000.
Omkring 1909 hade verksamheten blivit internationell, och Sällskapets högkvarter flyttades då till Brooklyn i New York, där det fortfarande ligger. Predikningar infördes i olika tidningar, och 1913 publicerades dessa predikningar på fyra språk i tusentals olika tidningar i USA, Canada och Europa. Böcker, småskrifter och traktater hade spritts i hundratals miljoner exemplar.
År 1912 började arbetet med ”Skapelsedramat i bilder”. Med hjälp av stillbilder och rörliga bilder med ljud behandlades hela perioden från jordens skapelse till slutet av Kristi tusenåriga regering. Visningarna började 1914, och varje dag såg 35.000 personer detta drama. Det var en av de första ljudfilmerna som visades i världen.
ÅRET 1914
En avgörande tid närmade sig. År 1876 skrev bibelforskaren Charles Taze Russell artikeln ”Hedningarnas tider: När utlöper de?” för tidskriften Bible Examiner, som utgavs i Brooklyn i New York. På sidan 27 i tidskriftens oktobernummer sades det i artikeln: ”De sju tiderna utlöper år 1914 e.Kr.” Hedningarnas tider är samma period som i en annan bibelöversättning kallas ”nationernas fastställda tider”. (Lukas 21:24) Inte alla förväntningar infriades 1914, men det året utmärkte verkligen slutet på hedningarnas tider och var ett mycket märkligt och betydelsefullt år. Många historiker och kommentatorer är överens om att 1914 var en vändpunkt i mänsklighetens historia. Det framgår av följande citat:
”Det sista helt ’normala’ året i historien var 1913, året innan första världskriget bröt ut.” — Ledarartikel i Times Herald, Washington, 13 mars 1949.
”Tidsperioden på 75 år från 1914 till 1989, vilken innefattar två världskrig och det kalla kriget, betraktas mer och mer av historiker som en egen, åtskild epok, en avskild tid under vilken en stor del av världen krigade, återhämtade sig från krig eller förberedde sig för krig.” — The New York Times, 7 maj 1995.
”Hela världen exploderade faktiskt under första världskriget, och vi vet ännu inte varför. Dessförinnan tyckte man att Utopien var inom synhåll. Det var fred och välstånd. Så exploderade allting. Vi har befunnit oss i ett tillstånd av skendöd ända sedan dess. . . . Fler människor har blivit dödade under detta århundrade än under mänsklighetens hela historia.” — Doktor Walker Percy i American Medical News, 21 november 1977.
Mer än 50 år efter 1914 skrev den tyske statsmannen Konrad Adenauer: ”Säkerhet och lugn har försvunnit ur människornas liv sedan 1914.” — The West Parker, Cleveland, Ohio, 20 januari 1966.
Sällskapets förste president, C. T. Russell, dog 1916 och efterträddes följande år av Joseph F. Rutherford. Många förändringar ägde rum. En följeslagare till tidskriften Vakttornet, som kallades Den Gyllne Tidsåldern, introducerades. (Den heter numera Vakna! och trycks i en upplaga av mer än 20.000.000 exemplar på över 80 språk.) Man lade större vikt vid att vittna från dörr till dörr. För att skilja sig från kristenhetens samfund antog dessa kristna år 1931 namnet Jehovas vittnen. Detta namn grundar sig på Jesaja 43:10–12.
Radion användes i stor utsträckning på 1920- och 1930-talen. År 1933 sände Sällskapet bibliska föredrag över 403 radiostationer. Längre fram ersatte man i stor utsträckning radioutsändningarna med att vittnena arbetade mera från hus till hus med bärbara grammofoner och inspelade bibliska föredrag. Man satte i gång bibelstudier i hemmen med dem som visade intresse för Bibelns sanning.
SEGRAR VID DOMSTOLAR
Under 1930- och 1940-talen arresterades många vittnen för att de tog del i detta arbete, och en hård kamp utkämpades för att bevara yttrandefriheten, mötes- och föreningsfriheten samt religionsfriheten. I USA överklagades lägre instansers utslag, och det ledde till att vittnena vann 43 mål i USA:s högsta domstol. Högre instanser i andra länder har också fällt gynnsamma domar. Beträffande dessa segrar vid domstolarna sade professor C. S. Braden om vittnena i sin bok These Also Believe: ”De har gjort demokratin en märklig tjänst genom sin strid för att slå vakt om sina medborgerliga rättigheter. I sin kamp har de gjort mycket för att säkerställa dessa rättigheter åt varje minoritetsgrupp i Amerika.”
SÄRSKILDA UTBILDNINGSPROGRAM
J. F. Rutherford dog 1942 och efterträddes som president av N. H. Knorr. Ett mångsidigt utbildningsprogram började. År 1943 grundades en särskild skola för missionärer, som kallas Vakttornets Bibelskola Gilead. Sedan dess har missionärer sänts från denna skola till länder över hela jorden. Nya församlingar har vuxit upp i länder där det tidigare inte funnits några, och antalet avdelningskontor som upprättats i olika länder uppgår nu till mer än 100. Särskilda kurser har periodvis anordnats för utbildning av församlingsäldste, frivilliga arbetare vid avdelningskontoren och dem som är engagerade hela sin tid (som pionjärer) i arbetet att vittna om Guds kungarike. Ett antal speciella kurser för förkunnare med särskilda ansvarsuppgifter har hållits vid ett undervisningscentrum i Patterson i staten New York.
N. H. Knorr dog 1977. En av de sista organisatoriska förändringar som han medverkade i före sin död var att utvidga den styrande kretsen vid världshögkvarteret i Brooklyn. År 1976 delades det administrativa ansvaret upp på olika kommittéer, som består av medlemmar av den styrande kretsen, vilka alla har många tiotals års erfarenhet av att tjäna Gud.
TRYCKERIERNA UTVIDGAS
Jehovas vittnens nutida historia har varit fylld av dramatiska händelser. Från den där lilla bibelstudiegruppen i Pennsylvania år 1870 har antalet vittnen ökat så att det år 2000 fanns mer än 90.000 församlingar världen runt. All deras litteratur trycktes till en början av kommersiella företag; år 1920 framställde vittnena själva en del av sin litteratur i tryckerilokaler som man hyrt. Men från och med 1927 producerades mycket mer litteratur i den åtta våningar höga tryckeribyggnaden i Brooklyn i New York, som ägs av Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc. Tryckeriet har nu utvidgats till andra tryckeribyggnader och ett kontorskomplex. Ytterligare byggnader i närheten i Brooklyn tjänar som bostäder åt de frivilliga som arbetar med att framställa litteratur. Dessutom finns det en anläggning med lantgård och tryckeri nära Wallkill i staten New York. Där trycks tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, och där produceras också livsmedel för de frivilliga arbetarna vid de olika anläggningarna. Dessa får var och en, förutom kost, logi och klädbidrag, ett månatligt bidrag för att täcka personliga utgifter.
INTERNATIONELLA SAMMANKOMSTER
År 1893 hölls den första stora sammankomsten i Chicago i USA. Den besöktes av 360 åhörare, och 70 nya blev döpta. Den sista stora internationella sammankomsten på en och samma plats hölls i New York 1958. Man använde då både Yankee Stadium och Polo Grounds, som fanns kvar på den tiden. Högsta antalet närvarande var 253.922, och 7.136 nya blev döpta. Sedan dess har internationella sammankomster hållits i följd efter varandra i många länder. Sådana internationella sammankomstserier kan omfatta ett tusental sammankomster i länder runt hela jorden.
[Infälld text på sidan 8]
En stor tjänst åt de medborgerliga friheterna
[Bild på sidan 6]
”Vakttornet”, från 6.000 på 1 språk till mer än 22.000.000 på över 132 språk
[Bild på sidan 7]
En vändpunkt i mänsklighetens historia
[Helsidesbild på sidan 10]