Användning av det tilldelade stoffet

I BIBELN liknas den kristna församlingen vid en människokropp. Varje del är nödvändig, men ”alla ... har [inte] samma funktion”. Vi bör betrakta de privilegier vi anförtros på samma sätt och ta väl hand om varje uppgift vi får att hålla tal. Det kräver att vi sätter oss in i det ämne vi skall tala över och inte förringar värdet av vissa ämnen därför att vi tycker att andra ämnen är intressantare. (Rom. 12:4–8) Den trogna och omdömesgilla slavklassen har ansvaret att ge de kristna andlig mat ”i rätt tid”. (Matt. 24:45) När vi använder våra personliga förmågor till att utarbeta våra tal enligt de anvisningar vi har fått, visar vi att vi uppskattar den här anordningen. Det bidrar till att församlingen som helhet fungerar friktionsfritt.

Vad du bör ta med. När du har tilldelats ett ämne i skolan, bör du koncentrera dig på det ämnet och ingenting annat. I de flesta fall är källmaterialet angivet. Om du inte får uppgift om vilket material du skall använda som grund för talet, får du själv välja vilka källor du skall hämta stoff från. Men när du utarbetar talet, bör du vara noga med att bygga hela framställningen kring det tilldelade ämnet. När du bestämmer dig för vad du skall ta med, måste du också tänka på åhörarna.

Granska noga källmaterialet, och analysera de bibelställen som finns där. Tänk sedan efter hur du kan använda det på bästa sätt, så att åhörarna får nytta av det. Välj ut två eller kanske tre punkter ur det tryckta materialet som huvudpunkter i talet. De bibelställen som du tänker läsa och behandla bör du också hämta från det tryckta materialet.

Hur mycket av stoffet bör du använda? Inte mer än du hinner behandla effektivt. Försök inte pressa in så mycket information att undervisningen blir lidande. Om någon del av stoffet inte passar syftet med talet, koncentrera dig då på de delar som hjälper dig att nå ditt mål. Använd de punkter i det tilldelade stoffet som är mest upplysande och värdefulla för åhörarna. Avsikten med den här punkten på rådschemat är inte att du skall se hur mycket du kan behandla, utan att du skall använda det tilldelade stoffet som grund för ditt tal.

Det är inte meningen att talet bara skall vara en sammanfattning av det tilldelade stoffet. Du bör gå in för att förklara vissa punkter, utveckla dem närmare, illustrera dem och kanske ge exempel på hur de skall tillämpas. Om du tänker lägga till något, bör det vara för att utveckla viktiga punkter i det tilldelade stoffet, inte ersätta det.

Bröder som är kvalificerade att vara lärare kan med tiden få i uppgift att undervisa vid tjänstemötet. De inser att det är viktigt att de använder det tilldelade stoffet och inte ersätter det med något annat. Bröder som håller offentliga föredrag får en disposition som de skall följa. Dispositionen ger rum för viss flexibilitet, men den visar tydligt vilka huvudpunkter som skall utvecklas, vilka understödjande argument som skall användas och vilka bibelställen som talet är baserat på. Att lära sig att undervisa genom att använda det tilldelade stoffet som grund är en viktig förutsättning för att man så småningom skall kunna få andra uppgifter som talare.

Det du har lärt dig nu kan också hjälpa dig att leda bibelstudier med framgång. Du lär dig att koncentrera dig på studiematerialet i stället för att avvika från ämnet genom att framhålla sådant som kan vara intressant, men som inte är nödvändigt för att man skall förstå ämnet. Men om du har fått grepp om andemeningen i den här lektionen, kommer du inte att hålla dig så strikt till studiematerialet att du inte ger den intresserade ytterligare förklaringar om det behövs.