Gud befriar israeliterna

ISRAELITERNA bodde många år i Egypten under goda förhållanden, och de blev allt fler. Men en ny farao kom till makten, och han kände inte Josef. Det var en förtryckande farao som kände sig hotad av att israeliterna hade blivit så många. Därför gjorde han dem till slavar och befallde att alla deras nyfödda pojkar skulle dränkas i Nilen. Men en israelitisk mor gömde modigt sin lille son i en korg i vassen. Faraos dotter upptäckte barnet, gav honom namnet Mose och lät honom växa upp vid det egyptiska hovet.

När Mose var 40 år försatte han sig i en svår situation när han försvarade en israelitisk slav som misshandlades av en egyptier. Mose flydde till ett annat land, där han levde i exil. När han var 80 år sände Jehova tillbaka honom till Egypten för att han skulle gå till farao och begära att israeliterna skulle släppas fria.

Farao sade blankt nej. Därför lät Gud tio plågor drabba Egypten. Varje gång Mose sökte upp farao och gav honom en möjlighet att undvika nästa plåga var farao fientligt inställd och visade förakt för Mose och hans Gud, Jehova. Till sist kom den tionde plågan, då den förstfödde i varje familj dog. Men ängeln som utförde det här uppdraget skonade alla familjer som hade följt Jehovas anvisning och märkt dörrposterna med blodet från ett offrat lamm. Vid en årlig högtid som kallades påsken påminde sig israeliterna sedan hur deras förstfödda blev räddade.

När nu farao hade mist sin förstfödde son befallde han Mose och alla israeliter att lämna Egypten. Genast organiserades en stor utvandring. Men farao ändrade sig. Han började förfölja israeliterna med många stridsmän, hästar och vagnar. När israeliterna kom fram till Röda havet verkade de vara fångade i en fälla. Jehova delade Röda havet och såg till att israeliterna kunde gå över på torr mark medan vattnet stod som en mur på båda sidor om dem. Egyptierna satte efter dem, men då lät Gud vattenmassorna falla över dem, och farao och hela hans här drunknade.

Längre fram, när israeliterna hade slagit läger vid berget Sinai, slöt Jehova ett förbund med dem. Han använde Mose som medlare och gav israeliterna lagar som skulle skydda och vägleda dem i praktiskt taget alla sidor av livet. Så länge som israeliterna var trogna och rättade sig efter Guds vilja skulle han ta hand om dem och låta ”alla jordens nationer välsigna sig” genom Israels nation.

Men de flesta israeliter visade en skrämmande brist på tro. Det ledde till att Jehova lät dem vandra i vildmarken i 40 år. Josua, en modig och pålitlig man, fick uppdraget att ta över efter Mose. Till sist var israeliterna redo att gå in i det land som Gud hade lovat Abraham.

Baserat på 2, 3, 4 och 5 Moseboken; Psalm 136:10–15 och Apostlagärningarna 7:17–36.