AMNON

[Ạmnon] Betyder ”pålitlig”, ”trofast”, ”långvarig”.

1. Davids förstfödde son, född i Hebron av jisreelitiskan Ahinoam. (2Sa 3:2; 1Kr 3:1)

Amnon utvecklade ett sådant liderligt begär till sin vackra halvsyster Tamar, Absaloms helsyster, att han blev kärlekskrank. Amnon följde sin kusin Jehonadabs råd att spela sjuk, och han fick kung David att sända Tamar hem till honom för att baka ”tröstebröd” medan han såg på. Sedan utnyttjade han tillfället till att våldta henne, trots att hon bönföll honom att låta bli och försökte resonera med honom. Den här händelsen belyser hur självisk den erotiska kärleken kan vara, för när Amnon hade fått sitt begär tillfredsställt började han känna avsky för Tamar och lät kasta ut henne på gatan. Blotta åsynen av henne fick honom tydligen att känna sig oren. (2Sa 13:1–19)

Tamars helbror, Absalom, närde ett starkt hat till Amnon på grund av detta illdåd, och två år senare, under en fårklippningsfest, befallde han sina tjänare att döda Amnon när dennes hjärta var ”glatt till mods av vin”. (2Sa 13:20–29) Eftersom Amnon var Davids äldste son och därför var den trolige tronarvingen, kan det dessutom ha varit så att Absalom gärna ville röja honom ur vägen för att förbättra sina egna möjligheter att uppnå kungamakten. Denna händelse markerade början på uppfyllelsen av den profetia som Natan hade uttalat efter det att David själv hade begått äktenskapsbrott med Urias hustru. (2Sa 12:10; se ABSALOM.)

2. Den förste som nämns av fyra söner till Shimon, som tillhörde Judas stam. (1Kr 4:1, 20)