VALLFARTSSÅNG

Det hebreiska uttrycket shir hamma‛alọ̄th, som utgör överskrift till 15 psalmer (Ps 120–134), har bland annat återgetts med ”En vallfartssång” (NV, SFB, 2000), ”En sång vid uppfärderna” (Me), ”En sång vid uppstigningarna [el.: ”på trappstegen”]” (NV, not till Ps 120:0). Fyra av dessa psalmer tillskrivs David, och en tillskrivs Salomo. Den exakta innebörden i överskriften är omdiskuterad.

Enligt judisk tradition (Mishna, Middot 2:5) hävdades det en gång i tiden att dessa 15 sånger sjöngs av leviterna när de gick uppför de 15 trappstegen från kvinnornas förgård till israeliternas förgård i templet i Jerusalem, men den uppfattningen har i regel övergetts i dag. En del menar att benämningen på dessa psalmer syftar på deras upphöjda innehåll, men det tycks inte finnas någon orsak att framhäva dem i förhållande till de andra inspirerade psalmerna. De flesta bibelkommentatorer anser att överskriften har sitt ursprung i att israeliterna sjöng de här psalmerna när de vid de tre stora årliga högtiderna vallfärdade eller gick upp till Jerusalem, som låg högt uppe bland Judas berg. (5Mo 12:5–7; 16:16; Ps 42:4; Jes 30:29) Ordet ma‛alạh används på liknande sätt i Esra 7:9, där det sägs att israeliterna skulle ”dra upp” från Babylon till Jerusalem efter landsflykten. Orden i Psalm 122:1–4 stöder denna uppfattning, men innehållet i de andra psalmerna i den här gruppen är så skiftande att ovissheten ändå kvarstår.