ELIMELEK

[Elimẹlek] Betyder ”min Gud är kung”.

En man från Betlehem som levde under domartiden. Tillsammans med sin hustru, Noomi, och deras två söner, Mahlon och Kiljon, lämnade han Juda på grund av en hungersnöd för att bo som främling i Moab, där han dog. (Rut 1:1–3)