EFER

[Ẹfer] Betyder ”[hjort]kalv”.

1. Den som nämns som nummer två av Midjans söner; sonson till Abraham och hans hustru Ketura. (1Mo 25:2, 4; 1Kr 1:33)

2. En man av Judas stam; den som nämns som nummer tre av Esrahs söner. (1Kr 4:1, 17)

3. Ett av de sju överhuvudena för fädernehusen i halva Manasses stam. Dessa överhuvuden beskrivs som tappra, väldiga krigare. Eftersom deras avkomlingar handlade trolöst mot Jehova Gud, lät han kungen i Assyrien föra dem i landsflykt. (1Kr 5:23–26)