JEREMOT

[Jẹremot] Från en rot som betyder ”vara hög (upphöjd)”.

1. En avkomling av Benjamin genom dennes son Beker. (1Kr 7:6, 8)

2. Överhuvud för ett benjaminitiskt fädernehus i Jerusalem; en av Berias ”söner”. (1Kr 8:14–16, 28)

3. En levit, son till Musi och sonson till Merari. Det fädernehus som grundades av denna person, vars namn också stavas ”Jerimot”, nämns i förbindelse med omorganiseringen av leviternas tjänst. (1Kr 23:21, 23; 24:30, 31)

4. En levit, son till Heman i kehatiternas släkt. Under Davids regering blev Jeremot (Jerimot) genom lottkastning utvald till att leda den 15:e av de 24 avdelningarna av tempelmusiker. (1Kr 6:33; 25:1, 4, 8, 9, 22)

5, 6, 7. Tre israeliter, söner till Elam, Sattu respektive Bani. De var bland dem som på Esras tid sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna. (Esr 10:25–27, 29, 44)