LIBNA

[Lịbna] Från en rot som betyder ”vit”; eller betyder möjligen ”styraxträd”.

1. En plats där israeliterna slog läger i vildmarken. Det geografiska läget är okänt. (4Mo 33:20, 21)

2. En kanaaneisk kungastad som Josua intog innan han erövrade Lakis. (Jos 10:29–32, 39; 12:15) Libna var en av de städer i Judas område som gavs åt ”Arons söner”. (Jos 15:21, 42; 21:13; 1Kr 6:57) Flera hundra år senare bodde kung Josias svärfar i Libna. (2Ku 23:31; 24:18; Jer 52:1)

Vid tiden för edoméernas uppror på 900-talet f.v.t. gjorde även Libna uppror mot kung Jehoram av Juda. (2Ku 8:22; 2Kr 21:10) År 732 bröt den assyriske kungen Sanheribs här upp från Lakis och slog läger vid Libna. Han hade sänt en trupp från Lakis till Jerusalem för att hota den staden. Medan assyrierna var vid Libna fick de höra att Tirhaka, kungen i Etiopien, planerade att angripa dem. I ett försök att påskynda Jerusalems kapitulation sände Sanherib nu för andra gången budbärare till kung Hiskia av Juda, denna gång med hotbrev. Jehovas ängel slog därefter ihjäl 185 000 man i den assyriska hären, som tydligen fortfarande var lägrad vid Libna. (2Ku 19:8–35; Jes 37:8–36)

En del har menat att forntidens Libna möjligen kan identifieras med Tall as-Safi. Men eftersom mycket talar för att Tall as-Safi är identiskt med det forntida Gat, är dagens forskare mer benägna att identifiera Libna med Tall Bornat (Tel Burena), som ligger 8 km nordnordöst om Lakis.