PELAJA

[Pelạja] Betyder ”Jah har handlat underbart”.

1. En levit som hjälpte Esra när lagen skulle läsas och förklaras för de israeliter som var samlade på Jerusalems torg. Det var troligen också denne Pelaja (eller en representant för en släkt med detta namn) som bekräftade det trohetsförbund som ingicks kort därefter. (Neh 8:1, 5–8; 9:38; 10:1, 9, 10)

2. En man som tillhörde den sista generationen av Davids avkomlingar som omnämns i de hebreiska skrifterna. (1Kr 3:1, 5, 10, 24)