SALLU

[Sạllu]

1. En benjaminit som bodde i Jerusalem efter landsflykten; son till Mesullam. (1Kr 9:3, 7; Neh 11:7)

2. Överhuvud för ett prästerligt fädernehus; han återvände till Jerusalem tillsammans med Serubbabel. (Neh 12:1, 7) På motsvarande ställe i förteckningen över senare fädernehus står det Sallaj och inte Sallu. (Neh 12:20)