SEMARJA

[Semạrja] Betyder ”Jehova har vaktat (bevarat)”.

1. En av de benjaminitiska krigare som kunde använda båda händerna lika bra och som anslöt sig till David medan han var på flykt och uppehöll sig i Siklag. (1Kr 12:1, 2, 5)

2. Son till kung Rehabeam och således sonsonsson till David. (2Kr 11:18, 19)

3. En av de söner till Harim som sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna när Esra kom tillbaka till Jerusalem. (Esr 10:31, 32, 44)

4. En av de söner till Binnuj som också hade tagit sig utländska hustrur men som sände bort dem. (Esr 10:38, 41, 44)