SEFATJA

[Sefạtja] Betyder ”Jehova har dömt”.

1. En av de benjaminitiska krigare som gick över från Saul till David i Siklag; en harifit. (1Kr 12:1, 2, 5)

2. Den femte sonen som föddes åt David när han regerade i Hebron (1077–1070 f.v.t.). Sefatjas mor hette Abital. (2Sa 3:2, 4; 1Kr 3:1, 3)

3. En furste över Simeons stam under Davids regering; son till Maaka. (1Kr 27:16, 22)

4. Son till Jehosafat. Han fick många gåvor och befästa städer av sin far men blev senare dödad av sin äldste bror, Jehoram. (2Kr 21:2–4)

5. En av de furstar i Juda som lät kasta Jeremia i en cistern efter att ha fått kung Sidkias tillåtelse att döda honom. Denne Sefatja var son till Mattan. (Jer 38:1–6, 10)

6. Stamfar till en släkt i Israel. Av denna släkt var det 372 män som återvände till Jerusalem tillsammans med Serubbabel 537 f.v.t. och ytterligare 80 som under ledning av Sebadja återvände tillsammans med Esra 468 f.v.t. (Esr 2:1, 2, 4; 8:1, 8; Neh 7:9)

7. En släkt som hörde till ”Salomos tjänares söner” och som återvände från Babylon tillsammans med Serubbabel. (Esr 2:1, 2, 55, 57; Neh 7:59)

8. En benjaminit. En av hans avkomlingar nämns bland dem som bodde i Jerusalem efter landsflykten i Babylon. (1Kr 9:7, 8)

9. En avkomling av Juda genom Peres. En av hans avkomlingar bodde i Jerusalem när Nehemja var ståthållare. (Neh 11:1, 2, 4)