SELOFHAD

[Sẹlofhad] Betyder möjligen ”skugga (skydd) för skräcken”.

En avkomling av Manasse genom Makir, Gilead och Hefer. (4Mo 26:29–33) Selofhad dog under den 40 år långa vandringen i vildmarken, men inte tillsammans med ”den menighet som gaddade sig samman mot Jehova, Koras menighet, utan han dog för sin egen synd”. (4Mo 27:3) Han hade inga söner men efterlämnade fem döttrar: Mahla, Noah, Hogla, Milka och Tirsa, som alla kom in i det utlovade landet. (4Mo 27:1; 1Kr 7:15)

Denna speciella situation vållade problem i samband med arvet. När Selofhads döttrar begärde att få sin fars del av Manasses område lade Mose fram deras sak inför Jehova. Guds rättsliga beslut blev att döttrar som inte hade några bröder skulle få familjens arvslott. (4Mo 27:1–9; Jos 17:3, 4) Längre fram blev det bestämt att döttrar som var i denna situation måste gifta sig med män i sin fars stam, så att arvslotten var kvar i stammen. (4Mo 36:1–12)