SOFAR

[Sọfar]

En av Jobs tre ”vänner”; en naamatit. (Job 2:11) Sofar var den tredje som talade i debatten med Job. Han resonerade i stort sett som Elifas och Bildad; han anklagade Job för att vara ond och uppmanade honom att överge syndiga vanor. (Job 11, 20) Men efter två debattomgångar sade inte Sofar något mer; han hade gett uttryck åt sitt fördömande och hade inte något mer att tillägga i den tredje omgången. Slutligen befallde Jehova att han och hans vänner skulle frambära ett stort offer och att Job skulle be för dem. (Job 42:7–9)