De största optimisterna
”Men det fullständiga slutet på allt har kommit nära.” — 1 Petr. 4:1, NW.
JEHOVA är den störste optimisten i universum, och hans inspirerade bok, den heliga bibeln, genljuder av optimism från början av Första Moseboken till slutet av Uppenbarelseboken. Hans vittnen, som har varit i oavbruten verksamhet under de gångna sex tusen åren, är de största optimisterna på jorden i denna nittonhundratalets sista hälft.
2. ”Å”, säger någon opponent, ”men ni predikar ju det mest pessimistiska budskapet på jorden. I synnerhet under de senaste sjuttio åren har ni hållit på med att predika världens ände. Vad kan vara mera dystert och pessimistiskt än detta? Och som en naturlig följd gör ni inte gemensam sak med världen i dess ansträngningar för att hålla ihop och i dess humanitära bemödanden för att förbättra folkets materiella och sociala villkor. Vad har ni för rätt att tala om er som de största optimisterna?”
3. Vi har all rätt. I dag uttalar vi med större allvar än någonsin de ord som den kristne aposteln Petrus skrev: ”Men det fullständiga slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes och vaksamma med tanke på böner.” (1 Petr. 4:7, NW) Men att vi godtar det förhållandet, att slutet på allt har kommit nära, kommer oss inte att känna att det inte längre finns något att leva för. Det kommer oss inte att förlora allt intresse för att leva och kommer oss inte att draga oss tillbaka från kontakten med det mänskliga samhället och taga vår tillflykt till en eremithydda eller ett religiöst kloster och flanera omkring utan att göra något annat än bedja. Det kommer oss faktiskt att inse, att vi har allt att leva för, ja, att det är på allt sätt lockande att leva. Ty att vi förväntar, att denna gamla värld snart skall nå sitt slut, betyder att vi ser fram emot att en ny värld skall börja med de mest underbara möjligheter att leva. Det är inte en falsk, grundlös optimism, utan är grundat på Guds eget ord.
4. Denna världens människor är i verkligheten de som ger uttryck åt pessimism, i det de inte kan erbjuda någonting hoppfullt att se fram emot. De har i hög grad nyktrat till genom de förfärande möjligheterna och anbefaller hela världen runt åtgärder som de hoppas kan förhindra det värsta. Under rubriken ”Atomforskare förordar världsunion” lästes i en tidningsartikel, daterad Los Alamos, New Mexico, den 28 april: ”En stark rörelse till förmån för en världsregering existerar i detta samhälle, där det tillverkas atomvapen. Många vetenskapsmän vid statens forskningslaboratorium försäkrar, att vad de gör kan innebära slutet på civilisationen, sådan den är känd i våra dagar, om man inte finner ett sätt att kontrollera atomvapnen och förhindra krig. ... Många vetenskapsmän här är ense om att en världsregering är nödvändig för atomkontrollen, men de är av olika mening beträffande den bästa metoden att åstadkomma den.” — New York Times, 29 april 1951.
5. Med tanke på behovet av underjordiska skyddsrum väntar sig många människor i världen, som inte förstår bibeln, att som en följd av bruket av atomvapen och andra dödliga medel till massförintelse kommer mänskligheten att återföras till grottmänniskans nivå, i sanning ett långt steg bakåt i fråga om civilisation. Likväl intar den på krigsändamål inriktade vetenskapen den främsta platsen i det mänskliga tänkandet hela världen runt. Verkan härav är att all ambition och strävan framåt undertryckes i otaliga människors hjärtan. Det gör att de bara lever i nuet och försöker få ut det mesta möjliga av livet, på rätt eller orätt sätt.
6. Insikten om att denna världen hastigt närmar sig sitt slut kommer emellertid inte Jehovas vittnen att stå utan levnadsmål och kommer dem inte att låta sina händer sjunka. Nej, utan den sporrar dem till handling, till mera intensiv aktivitet för Guds sak än någonsin förut. Se, säger de, på djävulen, som har blivit utkastad ur himmelen och nedstörtad till jorden, sedan Guds rike föddes i himlarna år 1914. Den profetiska synen i Uppenbarelseboken 12:12 säger om honom: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede och vet, att han har en kort tidsperiod.” (NW) Satan, djävulen, drives till verksamhet, hetsad till ursinne av insikten om att denna världens slut har kommit nära och att han endast har kort tid kvar till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Därför är han i färd med att göra all skada han kan på jorden för att förleda människorna till att bli bittra och motstå Gud, så att när han, djävulen, går under, hela mänskligheten skall gå ned i tillintetgörelse tillsammans med honom. Hans ondskefulla syftemål är att när Jehova Gud verkligen vinner seger i striden vid Harmageddon, skall Han inte ha några på jorden att utöva sin universella suveränitet över. Nåväl, om detta är den verkan som medvetandet om det nära slutet på djävulens värld har på djävulen själv, så eggas Jehovas vittnen i inte mindre grad därav till ovanliga ansträngningar.
7. Till och med religiösa präster och predikanter i kristenheten är tvungna att medge, att Jehovas vittnen, trots sin övertygelse om världens snara slut, har mera nit för kristlig verksamhet än de religiösa själasörjarna och deras hjordar har. Jehovas vittnen är de största optimisterna på jorden i denna tid.