”Föd mina små lamm”

EFTER sin uppståndelse visade sig Jesus för några av sina lärjungar på stranden av Tiberias’ sjö. Vid detta tillfälle bjöd Jesus Petrus: ”Föd mina små lamm.” Och strax innan sin himmelsfärd bjöd Jesus Petrus och de andra apostlarna med honom: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” — Joh. 21:15; Matt. 28:19, 20; NW.

Ett av de många sätt på vilka Jehovas vittnen i vår tid följer i Jesu Kristi fotspår och efterliknar det exempel som apostlarna gav och hörsammar de ovan citerade befallningarna är genom att gå tillbaka till dem som de har placerat litteratur hos under sitt arbete från hus till hus. Att sådan verksamhet verkligen resulterar i att de små lamm som tillhör Kristus Jesus får föda, framgår av följande erfarenhet.

Ett vittne för Jehova arbetade från hus till hus i en stad i Tyskland och kom då till ett katolskt vilohem. En ung nunna, som öppnade dörren, lyssnade mycket uppmärksamt till förkunnarens vittnesbörd och tog därefter villigt emot ett exemplar av Vakttornet och samtyckte till att den besökande skulle komma tillbaka om två veckor. En eller ett par dagar senare träffade emellertid förkunnaren av en händelse nunnan på en gata i staden. Med stor iver talade nunnan om att föreståndarinnan hade fått tag på Vakttornet, och att hon hade blivit mycket vred. Hon varnade vittnet för att komma tillbaka, ty föreståndarinnan skulle säkert visa ut henne.

Men när två veckor hade gått, överlade vittnet med sig själv och kom till den slutsatsen, att det i alla fall var hennes plikt inför Jehova såsom ett av hans vittnen att hålla sitt löfte och göra det där besöket. Hon gjorde alltså besöket, och vem öppnade dörren om inte föreståndarinnan själv, som frågade: ”Är ni den kvinnan som lämnade det där Vakttornet här förra veckan?” Vittnet gjorde sig beredd på det värsta och tog mod till sig och svarade lugnt: ”Ja, det var jag.” ”Var så god och stig på”, sade då föreståndarinnan.

Vittnet följde henne till ett inre rum, där hon fann sex andra nunnor bänkade. Därpå sade föreståndarinnan: ”Vi har alla läst Vakttornet mycket noggrant och fattat det beslutet att bedja er lära oss mer om bibeln; skulle ni vilja det?” Ett studium igångsattes omedelbart.

Sedan studiet pågått en eller ett par månader kom en katolsk präst till vilohemmet för att återhämta sig efter en sjukdom. Nu fanns där flera av Jehovas vittnens böcker och flera nummer av Vakttornet i vilohemmets bibliotek. Eftersom man lade märke till att prästen var intresserad av dessa publikationer, inbjöds han att deltaga i bibelstudierna, vilket han villigt gjorde. Efter någon tid återvände han till sitt pastorat men bad att man skulle skicka honom exemplar av Vakttornet. Inom kort skrev han emellertid att det inte längre var nödvändigt att sända dessa, ty han hade kommit i kontakt med Jehovas vittnen på sin egen ort. Snart lade denne katolske präst av sig prästkappan, började ägna sig åt jordbruk och blev ett vittne för Jehova.

Han skrev till nunnorna om detta och inbjöd dem att komma och arbeta på hans gård. Två av dem antog inbjudningen, under det de andra föredrog att stanna vid vilohemmet så länge. Då föreståndarinnans överordnade frågade, om hon önskade några andra nunnor i stället för dem som hade flyttat, svarade hon: ”Nej, vi har egentligen inte sysselsättning för så många.” Hon ville inte ta risken att deras bibelstudier bleve störda.

Kort härefter kom en protestantisk präst och hans hustru till detta vilohem och frågade om de kunde få taga in där. Föreståndarinnan sökte avråda dem från att stanna och hade nästan lyckats häri, då prästen förbluffade henne genom att fråga om hon händelsevis kände några Jehovas vittnen i staden. ”Ja visst”, svarade hon, ”ett av dem kommer till och med hit regelbundet.” Nyfiken och förvånad frågade prästen: ”Jaså? Arbetar de åt er?” ”Nej, inte precis”, svarade föreståndarinnan, ”vittnet kommer hit för att undervisa oss om Guds ord, bibeln.”

Prästens ansikte lyste upp vid det svaret, och han sade: ”Men då är ju det här den rätta platsen för mig och min fru i alla fall. Ni förstår, vi träffade några av Jehovas vittnen i England, och vi är därför också mycket intresserade av att lära känna mera om Jehova och hans ord.” Och så deltog också de i studierna under den tid de vistades vid vilohemmet.

Att återigen besöka människor som har visat intresse för Guds ord är i sanning en av de effektiva metoder som Jehovas vittnen tillämpar för att ge föda åt den rätte Herdens, Kristi Jesu, små lamm.