Jehovas barmhärtiga föranstaltning
DE LAGAR som Jehova gav Israels nation återspeglade i sanning hans egenskaper vishet, rättvisa och kärlek. Den stadga, som särskilt framhävde hans rättvisa, var den som krävde att en person vilken frambar falskt, illvilligt, vittnesbörd skulle tilldelas samma straff som han sökte draga över en annan: ”Domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes vara ett falskt [illvilligt, Mo] vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin broder, så skolen I låta detsamma vederfaras honom, som han hade tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig, vad ont är. Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall icke vidare göra något sådant ont [vara skyldig till en sådan synd, Mo] bland eder. Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” — 5 Mos. 19:18—21.
Lägg å andra sidan märke till den ytterst barmhärtiga anordning som Jehova gjorde för den person som oavsiktligt dödade en annan människa, så att hans liv inte skulle bli ett rov för den dödes släktingars hämnd: ”När I haven gått över Jordan in i Kanaans land, skolen i utse åt eder vissa städer, som I skolen hava till fristäder, till vilka en dråpare, som ouppsåtligen [av misstag, AS] har dödat någon, må kunna fly. Tre av städerna skolen I giva på andra sidan Jordan, och de tre övriga städerna skolen I giva i själva Kanaans land; dessa skola vara fristäder.” Eftersom det varken fanns broar eller färjor över floden Jordan, var denna föranstaltning om städer på ömse sidor om floden betydelsefull. — 4 Mos. 35:10, 11, 14, 15.
”Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem och så bliva vid liv: om någon dödar sin nästa utan vett och vilja [av misstag, AS] och utan att förut hava burit hat till honom — såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga ved och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne dör — då må en sådan fly till någon av dessa städer och så bliva vid liv. Detta vare stadgat för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.”— 5 Mos. 19:4—6.
De sex fristäderna utsågs bland de fyrtioåtta städer som hade givits åt leviterna, därför att dessa inte hade någon arvedel i landet. Sedan mandråparen kommit fram till fristaden, blev hans sak noga prövad av de äldste i staden, för att det skulle utrönas om dråpet verkligen hade skett av misstag eller icke. Om det inte hade skett av misstag och alltså inte var en olyckshändelse, då utlämnades mandråparen till blodshämnaren, en den dödes nära släkting, för att dödas av denne. Om det var en olyckshändelse, då måste mandråparen — om han ville bevara sitt liv — stanna kvar i fristaden, intill den översteprästs död, som tjänade vid den tid då mandråparen flydde till fristaden. Uraktlåtenhet att stanna kvar i staden kunde kosta honom livet. — 4 Mos. 35:26—28.
Lägg märke till, att en dråpare endast kunde få gagn av denna nådefulla föranstaltning om ”han icke förut hade burit hat till den andre”. Härigenom framhävde Guds lag också i detta sammanhang, att om man hatar sin nästa, är det detsamma som att begå mord. (1 Joh. 3:15) Hur visa är inte Guds lagar! Hur hävdar de inte storheten i hans rättvisa samtidigt som de upphöjer hans nådefulla godhet!
Denna barmhärtiga föranstaltning i Guds lag till Israel, som är en del av ”det som fordom blev skrivet ... för vår undervisning”, har det största intresse för oss i dessa dagar. (Rom. 15:4, NW) Hur så? Låt oss undersöka saken.
Förbundet med Noa
Kort tid efter det att Noa och hans familj hade gått ut ur arken ingick Jehova Gud en högtidlig överenskommelse med dem. Bland dess bestämmelser var följande: ”Jag skall hålla människorna ansvariga för varandras liv; den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild. Min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden [världen], ... Vattnet skall då icke mer bliva en flod, som fördärvar allt kött. När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser.” — 1 Mos. 9:5, 6, 13, 15, 16; v. 5 enl. AT.
Nationerna själva har på ett upprörande sätt överträtt detta förbund genom mycken krigföring och uppsåtlig illvillig förföljelse av Jehovas tjänare. Om sådan överträdelse av hans förbund säger Jehova: ”Jorden har blivit förorenad genom beröringen av sina inbyggare, därför att de hava överträtt lagarna, våldfört sig på stadgarna, brutit det eviga förbundet.” ”Ty HERREN är förtörnad på alla folk [nationer, AV] och vred på all deras här; han giver dem till spillo, han överlämnar dem till att slaktas.” Om Satans babyloniska organisation heter det: ”Hennes plågor skola komma på en och samma dag, död och sorg och hungersnöd, och hon skall bliva fullständigt uppbränd i eld, emedan Jehova Gud, som har dömt henne, är stark. ’Gläd eder över henne, ni himlar, också ni heliga och ni apostlar och ni profeter, ty Gud har rättsligen utkrävt straff av henne för eder!’” — Jes. 24:5, AT; 34:2; Upp. 18:8, 20, NW.
Även om denna tillintetgörelse från Jehova skall komma över nationernas styresmän, är de dock inte de enda som är skyldiga inför Gud. Alla de som har utgjutit blod på befallning av kommersiella, politiska och religiösa ledare är likaså skyldiga. Och inte nog härmed, utan i den mån folket givit sitt stöd åt sådana styresmän är de — i samma utsträckning som de skänkt dessa sitt bistånd — medansvariga i förbrytelserna mot förbundet om livets helgd. Jehova har emellertid gjort anordningar nu—så som han gjorde det för israeliterna i flydda tider — för att de som oavsiktligt dragits med i att utgjuta blod och förfölja andra människor, dvs. gjort så utan vett och vilja och utan hat, må kunna undfly dödsstraffet genom att fly till de nutida ”fristäderna” [”tillflyktsstäderna”, AV].
Hur man nu kan finna tillflykt
Det hebreiska ord som återgivits med ”tillflykt” [på svenska ”fri”-stad] brukas endast om och är tillämpligt uteslutande på dessa städer och åsyftar en asyl eller plats där man kan finna skydd och vara i säkerhet. Vad är då denna asyl? Vad utgör dessa nutida tillflyktsstäder eller fristäder? Eftersom dessa fristäder var levitstäder och alltså bestod av invånare som var särskilt överlämnade åt Jehova och var sysselsatta i hans tjänst, kunde de utgöra en god illustration av organisationen av åt Jehova överlämnade, smorda kristna i vår tid, den nya världens samhälle, som dessa utgör, den nya tingens ordning, under vilken de är verksamma. Sedan när har då denna fristad varit tillgänglig för sådana oavsiktliga mandråpare, människor av en god vilja? Alldeles särskilt sedan 1918, då hoppet om att få överleva Jehovas hämnd i striden vid Harmageddon på ett uppseendeväckande sätt tillkännagavs i föredraget ”Världens ände har kommit — millioner som nu leva skola aldrig dö”.
Vem är blodshämnaren? Enligt Guds lag skulle den officielle skarprättaren vara en nära släkting eller frände till den dräpte. Ja, själva det hebreiska ordet för blodshämnare anger att denne skulle vara en nära släkting. Människosläktets nära frände eller släkting, som förordnats till att vara Guds officielle skarprättare och den som hämnas allt orättfärdigt utgjutet blod och all förföljelse mot Guds tjänare, är Kristus Jesus. På grund av att Jesus föddes som en människa blev han människosläktets nära frände. — Gal. 4:4, 5.
Skriften anger klart och tydligt att Jehova Gud har förordnat honom till domare och skarprättare. ”Ty Fadern dömer alls ingen, utan han har anförtrott allt dömandet åt Sonen. Och han har givit honom myndighet att döma, ty Människoson är han.” (Joh. 5:22, 27, NW) ”Han dömer och för krig i rättfärdighet. Och han är iförd en överklädnad bestänkt med blod, och det namn han kallas vid är Guds Ord.” Den plats, där han skall verkställa sina domar mot alla dem som våldfört sig på förbundet genom Noa, ”kallas på hebreiska Har-Magedon”. — Upp. 19:11, 13; 16:16, NW.
Skriften talar om att blodshämnaren handlar i sitt hjärtas vrede. Jesus Kristus är i sanning ”vred i hjärtat”, han brinner av rättfärdig harm gentemot dem som uppsåtligt brutit mot Guds förbund. Likt Jehu kommer han att göra ett rasande angrepp på sina fiender. (2 Kon. 9:20, Åkeson) Detta visar att det är angeläget att fly till fristaden, Guds organisation. Som Jehova varnar genom Jeremia: ”Fly ut ur Babylon; må var och en rädda sitt liv; gå icke förlorad genom hennes skuld, ty detta är HERRENS hämndetid — tillbörlig vedergällning tilldelar han henne.” — Jer. 51:6, AT.
Sedan mandråparen kommit fram till fristaden, avgjorde domarna eller de äldste i staden, om mandråparen hade rätt att stanna kvar där. Dessa äldste eller domare är en god bild av de mogna, åt Jehova överlämnade, smorda kristna i våra dagar, vilka utgör en del av den nya tingens ordning. De uttalar sig om mandråparnas rätt att stanna kvar i staden, i det de påvisar för dessa Skriftens fordringar för att man skall bli skonad i Harmageddonstriden. Och härigenom ger de varning och underrättelse åt de uppsåtligt onda om att de snart skall avrättas av blodshämnaren, Jesus Kristus.
Precis som israeliterna var förbjudna att taga lösen för en mördares liv eller för någon som flytt till en av fristäderna, för att denne skulle kunna återvända hem, så kan ingen i vår tid köpa sig trygghet och säkerhet med världsliga ägodelar. ”Gods [rikedom, AT] hjälper intet på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.” (4 Mos. 35:31, 32; Ords. 11:4) De måste bli bofasta inom fristaden genom att utöva tro på Jehova Gud och på hans Son, Kristus Jesus, såsom deras frälsare och återlösare och måste överlämna sig åt Jehova Gud. Till sådana människor ges befallningen: ”Sök HERREN, alla ni ödmjuka på jorden, som göra hans vilja. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet; kanhända skola ni bliva dolda på HERRENS vredes dag.” — Sef. 2:3, AT.
Hur länge måste dessa stanna kvar i fristaden? Intill översteprästens död, eller till den tid efter Harmageddon då den siste av de prästerliga medlemmarna av Kristi kropp dör för att förena sig med sin Herre i den himmelska världen. Må alla, som överlämnat sig åt Jehova till att vara hans tjänare, intill denna tidpunkt kungöra hans barmhärtiga föranstaltning för att bevara oavsiktliga mandråpare. Och må alla människor av en god vilja, sådana som älskar rättfärdighet, dra fördel av Jehovas nådefulla anordning genom att fly till fristäderna, Guds organisation.