Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 3 — Organisationen utvidgas

PÅ GRUND av att arbetet ständigt utvidgades, blev det nödvändigt att Sällskapet, som hade bildats år 1881, blev lagligen inregistrerat. Den 13 december 1884 beviljade slutligen domare F. H. Collier i civilrätten för Allegheny County i Pennsylvanien — efter tillbörlig hemställan härom — lagligt erkännande åt Sällskapet, och dess stadgar blev lagligen bekräftade den 15 december 1884, varigenom Sällskapet blev en juridisk person.a Det ursprungligen inregistrerade namnet, Zion’s Watch Tower Tract Society, ändrades år 1896, genom av domstol godkänt ändringsförslag, till det nuvarande namnet, Watch Tower Bible and Tract Society. Sällskapets egentliga syfte framgår av dess stadgar, § II, som lyder:

”Sammanslutningens syfte är att sprida bibelns sanningar på olika språk genom att ge ut traktater, ströskrifter, tidningar och andra religiösa publikationer och genom att vidtaga andra lagliga åtgärder, som Sällskapets behörigen konstituerade styrelse kommer att finna ändamålsenliga till befrämjande av det här ovan tillkännagivna syftet.”

Stadgarna föreskrev en styrelse bestående av sju medlemmar, bland vilka skulle utses ordförande (president), vice ordförande (vice president) samt sekreterare och kassaförvaltare. De första innehavarna av dessa poster var C. T. Russell, president, William I. Mann, vice president, och Maria F. Russell, sekreterare och kassaförvaltare.b

Sällskapet hade låtit sprida en inbunden bok kallad Day Dawn, som en av de första medarbetarna, J. H. Paton, hade skrivit, men nu beslöt man att Russell skulle skriva en ny bok med titeln Millennial Dawn (Millennii dagning), som — efter många besvärligheter — blev färdig år 1886 och då gavs ut som den första delen i en utlovad bokserie. Senare kom emellertid denna bok att bli känd såsom del 1 av Studies in the Scriptures (Studier i Skriften) och även såsom The Divine Plan of the Ages (Den gudomliga tidsåldersplanen). Mer än sex millioner exemplar av den spreds ut under en period av fyrtio år. Den behandlade klarare och tydligare sådana ämnen som tidigare förklarats i Food for Thinking Christians (Föda för tänkande kristna) och i Tabernacle Teachings (Lärdomar från tabernaklet), som senare fick namnet Tabernacle Shadows (Tabernakelskuggor).c De sexton kapitlen i denna nya bok (om 352 sidor) behandlade sådana ämnen som ”Vår Herres återkomst”, ”Lösen och återställelse”, ”Tidsåldersplanen” och ”Guds rike”. I kapitel 15, som bar rubriken ”Jehovas dag”, förutsades på ett förundransvärt sätt det stora predikoarbete som nu pågår.

”’Herrens [Jehovas] dag’ är namnet på den tidsperiod, då Guds rike under Kristus småningom skall ’upprättas’ ... medan denna världens riken försvinna och Satans makt och inflytande över människorna bindes. Den beskrives överallt såsom en mörk dag av ytterlig nöd, trångmål och förvirring över människosläktet. ... Att några av de heliga ännu komma att vara i köttet, åtminstone under en del av denna brännande tid, synes vara möjligt. Deras ställning kommer emellertid att bli olik de övrigas, ej så mycket däri att de komma att bli underbart bevarade (ehuru det är bestämt utlovat, att deras bröd och vatten skall vara visst), utan däruti att de, på grund av den undervisning de fått av Guds ord, ej skola erfara samma ängslan och hopplösa fruktan som kommer att vara utbredd över världen. ... Svårigheterna på denna ’Jehovas dag’ komma att skänka ett sällsynt gott tillfälle till att förkunna de glada tidenderna och det kommande goda, och välsignade äro de, som vilja följa i Mästarens fotspår och vara de goda samariter, som förbinda såren och ingjuta tröstens och hugsvalelsens olja och vin.”d

Mot slutet av 80-talet visade sig lokalerna vid 151 Robinson Street (före detta 44 och senare 40 Federal Street) i Allegheny i Pennsylvanien inte räcka till för den växande verksamheten.e Man beslöt då att uppföra en ny byggnad, och år 1889 flyttade Sällskapet in i sitt eget stora, välbyggda fyravåningshus av tegel, som kostat 34.000 dollar och var beläget 58—60 (vid en omnumrering senare 610—614) Arch Street i Allegheny (Norra Pittsburgh). Byggnaden inrymde bostad för en liten ”Bibelhusfamilj”, tryckerilokaler, expeditionslokaler för utsändande av litteraturen, en samlingssal för omkring 200 personer, kontors- och redaktionslokaler samt en butik utmed gatan. Den kom att kallas ”Bible House” (Bibelhuset).f Många år senare tog Sällskapets styrelse emot äganderätten till hela etablissemanget, och styrelsen värderade då den behållna förmögenheten — byggnaden och alla inventarierna — till 164.033,65 dollar.g

År 1890 hade Sällskapet omkring 400 verksamma medarbetare. De enda rapporter som är tillgängliga visar att 841.095 traktater, 395.000 lösnummer av tidningen Zion’s Watch Tower och 85.000 inbundna böcker av serien Millennial Dawn (Millennii dagning) hade placerats mellan 1886 och 1891.h

I förbigående sagt fullbordade Sällskapet år 1954 uppförandet av en byggnad vid 4100 Bigelow Boulevard i Pittsburgh, som nu tjänar både som Pennsylvanienorganisationens (Watch Tower Bible and Tract Societys) lagligen inregistrerade kontor och som en Rikets sal.i

Till försvar för sanningen (1890—1908)

Sedan Jehovas vittnens Watch Tower Society på ett förundransvärt sätt hade överlevt ”barnaårens” knogiga och kampfyllda tid i den första, ringa begynnelsen, började de gamla ”ärevördiga”, avfälliga religiösa organisationerna spärra upp ögonen, ty, se! Denna ”röst om tusenårsriket” dog inte bort i sin födslovånda som alla de andra. Vari består dessa människors oförvägenhet — dessa ”russellianer”, ”bibelforskare” eller vad ni nu vill kalla dem —, de står där som en organisation påminnande om en pojkspoling, full av fräckhet, för att utmana och avslöja oss ”gamlingar”, ja oss, kristenhetens ordinerade, erkända prästerskap! Denna röst har blivit till mer än en viskning; ty nu talar denna skara dristigt ut på många platser och säger att den undervisning som vi ger människorna inte överensstämmer med bibeln och att den ställning vi intar som talesmän för Kristus är förmäten. Nu får det sannerligen vara nog; Sällskapet Vakttornet måste krossas nu, innan det blir för stort att rå på.

Så tänkte protestantiska grupper inom kristenheten, när de som ett rytande lejon, som rister sin man, gick till angrepp för att tillintetgöra detta unga Simson-liknande Watch Tower Society. Men eftersom våra dagars ”Simsonvittnen” stod där till försvar för sanningen, vilade Jehovas ande över dem och verkade genom dem, så att i stället detta angripande ”lejon” bragtes till tystnad. — Dom. 14:5, 6.

Lugnt och säkert fortgick, i snabb takt, församlandet av Jehovas sanna smorda tjänare från de avfälliga religiösa organisationerna. Tidskriften Zion’s Watch Tower, Sällskapets många nya bibeltraktater och inbundna böcker för bibelstudium, som spreds ut inom ett allt vidare område, hade stor andel häri. Allteftersom de, som sålunda församlades, förenades i nya, växande församlingar, lades undan för undan ansvar på dem att utföra något predikoarbete genom att sprida budskapet i tryckt form, först inom en trängre krets, bland vänner och bekanta, och senare i vidare kretsar, till allmänheten, med allt större dristighet. Deras tro och predikoverksamhet fortsatte att tillväxa i den mån de övergav babyloniskt religiöst tänkande och omfattade verklighetstrogna bibliska sanningar. Vid denna tid stod det fullt klart för dem: att det inte finns någon så kallad treenighet; att människan inte har en ”odödlig själ”, utan att hon är en själ och är dödlig; att syndens lön är döden, inte ”evig pina i ett brinnande helvete”; att dopet bör ske genom nedsänkning; att alla som har överlämnat sig åt den levande Guden och har blivit pånyttfödda av honom genom hans heliga ande måste vara ”trogna intill döden” såsom hans Sons, Jesu Kristi, efterföljare, för att kunna vinna inträde i himmelriket och att jorden under Jesu Kristi tusenårsregering skall bli ett paradis likt Eden och därmed göras lämplig att bli fullkomliga människors eviga hem. Detta var budskapet i millioner tryckalster, som nu började spridas, och det ingav kristenhetens prästerskap en besvärande oro.

Under årens lopp kom fem andra kraftfullt skrivna delar av serien kallad Studies in the Scriptures. De var skrivna av C. T. Russell, och var och en av dem utförde sin del i fråga om att församla fler av de smorda kristna till gemenskap med Sällskapet Vakttornet. Del 2, The Time is at Hand (Tiden är nära), utkom år 1889; del 3, Thy Kingdom Come (Tillkomme ditt rike), år 1891; del 4, The Battle of Armageddon (Striden vid Harmageddon), ursprungligen kallad The Day of Vengeance (Hämndens dag), år 1897; del 5, At-one-ment Between God and Man (Försoningen mellan Gud och människan), år 1899; och slutligen del 6, The New Creation (Den nya skapelsen), år 1904. Författaren ställde i utsikt en sjunde del, men han levde inte länge nog för att skriva den.

I synnerhet från 1880-talets början hade Sällskapets publikationer börjat spridas i Europa, där små grupper av bibelforskare började bildas. År 1891 gjorde därför Russell såsom Sällskapets president sin första resa till andra världsdelar för att stimulera och vidga intresset utanför Förenta staterna och Kanada. Två månader anslogs till denna missionsresa. Från New York färdades Russell och hans följeslagare med båt till Belfast på norra Irland. Sedan de där hållit ett möte med vännerna, fortsatte de för att besöka andra grupper och historiska platser i Skottland, Glasgow och Edinburgh; så gick färden till Köpenhamn, Berlin och Leipzig i Tyskland, Wien, Kisjinev i Bessarabien, som då tillhörde Ryssland, Konstantinopel (Istanbul), Aten och Jerusalem och därifrån till Egyptens Kairo och pyramider och vidare till Rom, Bern i Schweiz, Paris, Bryssel och Amsterdam och slutligen till London och Liverpool. I var och en av de båda sistnämnda städerna talade Russell till cirka 150 intresserade och avseglade så från Liverpool till New York. I hans berättelse om denna resa heter det bland annat:

”Vi såg ingen möjlighet för sanningen att breda ut sig i Ryssland ... ingenting som kunde ge oss hopp om någon skörd i Italien eller Turkiet eller Österrike eller Tyskland. ... Italienarna har under så lång tid stått under påvedömets fördärvliga inflytande, att de — i likhet med fransmännen — hastigt håller på att förfalla till uppenbar otro. ... Men Norge, Sverige, Danmark, Schweiz och i synnerhet England, Irland och Skottland är fält som är redo och väntar på att skördas.”j

I London upprättades efter Russells besök en bokdepå, och därpå upprättades år 1900 Sällskapets första avdelningsexpedition där med adress 131 Gipsy Lane, Forest Gate, East London.k

Efter denna utrikesresa gjordes också anstalter för att trycka olika böcker och småskrifter på tyska, franska, svenska, dansknorska, polska, grekiska och senare även på italienska. Det är också av intresse att med början i numret för 1 januari 1892 varje nummer av Zion’s Watch Tower, senare The Watch Tower, (regelbundet, under många år, fram till 1927l) innehöll ett avsnitt under rubriken ”International Sunday School Lessons”, där en kommentar gavs till den av de protestantiska samfunden valda texten för varje veckas söndagsskolelektion.

”Tankeväckande framställningar avsedda till hjälp för dem av våra läsare som deltar i bibelstudieklasser, där dessa lektioner används, så att de skall kunna leda andra in i hela evangeliets rikedom.”a

Nu började det tydligt visa sig, att det var nödvändigt att hålla konvent på olika platser i landet förutom den årliga åminnelsehögtiden i Pittsburgh, som man regelbundet samlats till under flera år. År 1893 anordnades därför ett konvent i Chicago, den 20—24 augusti, där världsutställningen Columbian Exposition hölls den sommaren. De som reste till denna sammankomst i Chicago kunde fördenskull utnyttja järnvägarnas prisnedsättningar i samband med utställningen.

”Antalet närvarande var omkring 360. ... Efter dessa möten [morgonbön och vittnesbördsmöte, som hölls varje dag,] följde ett föredrag på ungefär en och en halv timmes längd, så tog man en middagsrast, och därefter användes eftermiddagen, från kl. 14.00 till kl. 17.00, till att besvara frågor. Sista dagen ägnades åt kolportörverksamheten, och dagen efter konventet stannade några av de mer erfarna kolportörerna [nu kallade pionjärer] kvar tillsammans med de mindre framgångsrika och nybörjarna och höll en ’kolportörkurs’ — i det att de gav råd och anvisningar, framhöll goda och dåliga sätt att gå till väga och att uttrycka sig på. ... [Ett femtiotal kolportörer var närvarande.] En baptistkyrka i Chicago, Calvary Baptist Church, ställde välvilligt sin doplokal till vårt förfogande, och allt som allt symboliserade sjuttio genom nedsänkning i vatten sitt dop till Kristi död. Det var ungefär lika många bröder och systrar, och åldern varierade mellan 17 och 70 år.”b

Till Sällskapets huvudexpedition fortsatte det att komma in många brev, som gav till känna det gensvar budskapet väckte i deras hjärtan, som manades att sluta sig till Jehovas smorda predikare av de goda nyheterna. Här följer ett intressant brev från 1894, som är ett utmärkt exempel på många brev som ännu i denna dag kommer Sällskapet till handa från människor med en god vilja gentemot Jehova:

”Mina herrar! Bifogar härmed en check på sex dollar, betalbar i New York. För denna summa beder jag eder godhetsfullt sända mig [tidningen] Zion’s Watch Tower för ett år och några exemplar av Millennial Dawn. Som en förklaring till att jag rekvirerar detta antal böcker, önskar jag meddela, att för omkring två månader sedan fick jag på mitt [advokat-]kontor besök av två unga damer [Vakttornets pionjärer], som sålde nämnda böcker. Jag hade mycket bråttom, då de visade sitt kort, och eftersom jag såg att de var damer, som sålde böcker, köpte jag de tre bokbanden, i tro att jag hjälpte dem genom att göra detta. Jag har sedan dess kommit att inse, att dessa damer bragte mig goda nyheter om stor glädje. Jag tog med mig böckerna hem och tänkte inte så mycket på dem, förrän jag för några veckor sedan, när jag fick litet tid över, började läsa det första bandet, och det var så intressant, att jag inte kunde avbryta läsningen. Detta ledde till att min kära hustru och jag själv har läst de här böckerna med största intresse, och vi betraktar det som en stor välsignelse från Gud att vi har fått tillfälle att lära känna deras innehåll. De ger i sanning en ’hjälpande hand’ vid studiet av bibeln. De stora sanningar som uppenbarats för oss genom studiet av denna serie böcker har helt enkelt förändrat våra önskningar och strävanden här på jorden, och eftersom vi, åtminstone i någon mån, inser de stora möjligheterna att få göra något för Kristus, ämnar vi ta tillfället i akt och sprida dessa böcker, i första hand bland våra nära släktingar och vänner och därefter bland de fattiga, som önskar läsa dem men är ur stånd att själva skaffa sig dem. Detta är anledningen till att vi önskar dessa extra exemplar. Med utmärkt högaktning osv.”c

Detta brev var undertecknat av dåvarande advokaten J. F. Rutherford, som tolv år senare överlämnade sig åt Gud och trädde in i heltidstjänsten vid huvudexpeditionen i Pittsburgh, det så kallade Bibelhuset, såsom Sällskapets juridiske rådgivare och som ännu senare, år 1917, efter Russells död, blev Sällskapets andre president.

(Fortsättning följer)

[Fotnot]

107, 114, 115; W, juli 1886, sid. 1; augusti 1886, sid. 1.

(Fortsättning följer.)