Inympning från det vilda olivträdet

”Om emellertid några av grenarna blevo bortbrutna, men du, fastän du är av ett vilt olivträd, blev inympad bland dem och blev delaktig av olivträdets på fetma så rika rot, triumfera då icke över grenarna.” — Rom. 11:17, 18, NW.

1, 2. Varför är döda grenar på ett fruktträd inte önskvärda, och hur brukade Johannes döparen detta i en illustration?

VILKA är mest önskvärda, döda grenar på ett fruktträd eller levande? Svaret ligger i öppen dag. Frukt frambringas inte av det som är dött. En fruktodlare rensar därför bort döda, ofruktbara grenar, för att ett träd inte skall bli hindrat att bära frukt. I det forntida Israel var fruktodlaren intresserad av rikt bärande träd, inte endast på grund av den inkomst de gav honom, utan också därför att fruktträd var belagda med skatt. Han hade inte råd att låta ofruktbara träd ta upp värdefullt markutrymme eller att ha ett träd som var fullt av grenar som ingenting bar. Han högg snabbt av det som var dött.

² Detta allmänt kända förhållande brukades av Johannes döparen som en illustration. Han ville inskärpa hos det naturliga Israel hur dåraktigt det var av dem att förlita sig på sin köttsliga släktskap med Abraham och mena att de fördenskull kunde förvänta Guds ynnest och välsignelse. Så här sade han: ”Frambringa då frukt, som anstår bättringen, och drista eder icke att säga till eder själva: ’Vi hava Abraham till fader.’ Ty jag säger eder, att Gud är i stånd till att uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. Redan sitter yxan vid roten av träden; därför skall yarje träd som icke frambringar god frukt huggas ned och kastas i elden.” (Matt. 3:8—10, NW) På detta sätt underrättade Johannes i förväg nationen om den förebildliga hämndens dag som kom år 70. Det var en hela nationen omfattande dom. Endast en kvarleva av det köttsliga Israel bar god frukt, likt produktiva träd, och fick en gynnsam dom från Gud.

3. Vid vad liknade aposteln Paulus Abrahams verkliga säd?

³ En annan illustration, som visade israeliterna att de inte kunde förlita sig på köttslig frändskap med Abraham, framställdes av aposteln Paulus. I sin illustration använde han ett av de förnämsta fruktträden i Palestina, oliven. Han liknade stammen och grenarna av ett odlat olivträd vid Abrahams verkliga säd, som är omnämnd i Guds förbund med denne patriark. Såsom det påpekats i föregående artikel, är Abrahams verkliga säd andlig, inte köttslig. Den består först av Kristus och vidare av 144.000 andliga israeliter, som utövar Abrahams tro.

4. Varför är det inte nödvändigt att efter köttet härstamma från Abraham för att vara hans säd?

⁴ Det är inte nödvändigt att efter köttet härstamma från Abraham för att vara av hans säd. Såsom Johannes döparen framhöll, är Gud i stånd till att uppväcka barn åt Abraham av själva stenarna. Han är därför inte förpliktad till att bruka endast köttsliga avkomlingar av Abraham för att uppfylla sitt löfte till denne trogne man. Detta framhålls i Galaterna 3:28, 29: ”Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna, ty ni äro alla ett i förening med Kristus Jesus. Dessutom, om ni tillhöra Kristus, äro ni verkligen Abrahams säd, arvingar med avseende på ett löfte.” (NW) Eftersom det förhåller sig så, är det fler än endast medlemmar av den judiska nationen som utgör det symboliska olivträdets grenar i Paulus’ illustration.

5. Vad representeras av olivträdets stam?

⁵ Kristus är Abrahams förnämsta säd, och de som är förenade med honom såsom andliga israeliter vinner liv genom honom. Han representeras därför av stammen i olivträdet, som uppbär grenarna. Jesus gjorde själv denna jämförelse under illustrationen av ett vinträd. ”Jag är vinträdet, ni äro grenarna. Den som förblir i förening med mig, och jag i förening med honom, denne bär mycken frukt, ty skilda från mig kunna ni icke göra någonting alls.” — Joh. 15:5, NW.

6. Hur blir Kristi efterföljare adopterade av Gud, och vilken utsikt har de?

⁶ De trogna som går i Kristi fotspår och som utgör grenarna i dessa båda illustrationer har blivit adopterade av Jehova Gud såsom hans kungliga söner. Detta gjordes möjligt genom att de blev förklarade rättfärdiga förmedelst Kristi syndförsonande offer och blev pånyttfödda av Guds ande såsom andliga söner. ”Ty alla som ledas av Guds ande, dessa äro Guds söner. Ty ni hava icke fått en slaveriets ande, som på nytt vållar fruktan, utan ni hava fått en adoptionens ande såsom söner, genom vilken ande vi ropa: ’Abba, Fader!’ Anden själv bär vittnesbörd med vår ande, att vi äro Guds barn. Om vi alltså äro barn, äro vi också arvingar: Guds arvingar i sanning, men medarvingar med Kristus, såvida vi lida tillsammans, på det att vi också må bliva förhärligade tillsammans.” (Rom. 8:14—17, NW) Kristi 144.000 efterföljare, som blir föremål för denna adoption, är andliga israeliter, Abrahams sanna säd. De har utsikten att bli förhärligade med odödligt liv såsom andevarelser i Guds himmelska rike med Kristus.

7. Vad är olivträdets rot, och hur gör detta stammen och grenarna heliga?

⁷ Det symboliska olivträdets rot är Jehova Gud, ty livet kommer från honom genom Kristus till de 144.000 andliga judarna. Såsom denna teokratiska organisations rot är han dess styrka och dess livsuppehållare, alldeles som ett träds rotsystem håller trädet på plats och uppehåller det genom näring. Då ju roten är Jehova, som är helig, är stammen och grenarna också heliga. ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade eder må ni också själva bliva heliga i allt edert uppförande, emedan det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.’ ” — 1 Petr. 1:14—16, NW.

Några grenar blir avhuggna

8. Vilket Öde drabbar ofruktbara grenar i det symboliska olivträdet, och varför?

⁸ Den teokratiska organisationen, som olivträdet symboliserar, är en helig organisation. Den är fullständigt hängiven rättfärdigheten och helgad åt Jehovas namns pris och ära. Skulle några av grenarna bli döda och ofruktbara, kommer de att bli avskurna, liksom ofruktbara, döda grenar blir avhuggna från ett fruktträd.

9, 10. a) Hur uppehöll Jehova det köttsliga Israel? b) Varför kan de betraktas som olivens naturliga grenar?

⁹ Paulus framhåller i sin illustration, att några grenar i sanning blev avhuggna och att grenar från en vild oliv inympades för att ta deras plats. För att förstå detta måste vi först veta vad den odlade olivens grenar och den vilda olivens grenar föreställer. Som det har påpekats, hade de naturliga judarna åtnjutit en säregen gemenskap med Jehova från den tid då de befriades ur Egypten och lagförbundet ingicks vid Sinai berg. Det var en ynnestställning som icke-judar inte hade någon del i. På grund av det abrahamitiska förbundet erhöll det köttsliga Israel särskilda ynnestbevis och privilegier från Gud. Roten, Jehova Gud, uppehöll dem.

¹⁰ Såsom Guds utvalda nation hade de i utsikt att få tillhandahålla grenarna i det symboliska olivträdet och på det sättet utgöra himmelriket. Därför kan de betraktas som det odlade olivträdets naturliga grenar. Om de lyckades åstadkomma alla de 144.000 grenarna, skulle ingen hedning bli upptagen i det andliga Israel. Hoppet för alla hedningar skulle då vara jordiskt liv såsom Rikets undersåtar.

11. Hur var Israels plats i olivträdet förbunden med villkor, och när kom deras stora tillfälle att ådagalägga tro?

¹¹ Vi bör komma ihåg att den plats som det köttsliga Israels nation intog i det symboliska olivträdet var beroende av deras tro och lydnad. Deras stora tillfälle att ådagalägga tro kom när Jehova sände sin älskade Son till dem. De hade blivit uppmanade att förvänta honom. Hundratals år i förväg talade profetior om honom och förutsade det som han skulle göra. Till och med tidpunkten då han skulle börja sin tjänst angavs. Själva den mosaiska lagen pekade på honom och underströk behovet av hans fullkomliga, syndförsonande offer. Och ändå — som nation betraktade — förkastade de honom, när han framställde sig för dem.

12, 13. Hur blev Kristus en stötesten för dem?

¹² I stället för att ta emot den konung Gud hade utvalt förkastade de honom för kejsaren. Så här ljöd deras rop: ”Vi hava ingen konung utom kejsaren.” (Joh. 19:15, NW) På det sättet blev Kristus en stötesten för Abrahams köttsliga avkomlingar. ”Men fastän Israels strävan gällde en rättfärdighetslag, nådde han icke upp till lagen. Av vilken orsak? Därför att hans strävan efter den icke skedde genom tro, utan såsom genom gärningar. De stötte sig mot ’stötestenen’, såsom det är skrivet: ’Se, jag lägger i Sion en stötesten och en förargelseklippa, men den som med tro förtröstar på den skall icke möta någon missräkning.’” — Rom. 9:31—33, NW.

¹³ Nationen stötte sig mot honom i otro. Trots alla de profetior han uppfyllde och trots alla de under han utförde inför deras ögon och den vishet med vilken han talade, vägrade de att utöva tro. De var döva och blinda, alldeles som Jeremia sade: ”Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.” — Jer. 5:21.

14. a) Vad kostade dem deras brist på tro? b) Vilka var lika de goda grenarna, som lämnades kvar i trädet?

¹⁴ Till följd av sin brist på tro förlorade de privilegiet att utgöra det andliga olivträdet och att erhålla de välsignelser som innebär odödligt liv i himlarna såsom konungar och präster. De förlorade tillfället att bli vittnen för Jehovas konung och rike. De hade bevisat sig vara lika döda, ofruktbara grenar, som blir avhuggna och kastade i elden. Men en kvarleva av nationen utövade tro. De som utgjorde den blev inte avhuggna, utan fick liksom goda grenar bli kvar i det symboliska olivträdet.

Inympning från den vilda oliven

15. Till vilka vände sig Gud för att finna en ersättning för det förkastade Israel, och hur hade detta blivit förutsagt?

¹⁵ Då det ju var Jehova Guds uppsåt att det skulle vara 144.000 medlemmar i Riket, var skulle då tillräckligt många Abrahams söner bli funna, så att detta antal kunde bli fullt, när nu de köttsliga avkomlingarna av Abraham till största delen hade bevisat sig ovärdiga på grund av bristande tro? Det enda svaret är: Bland de icke-judiska nationerna. De måste utfylla antalet, fastän Abraham inte var deras köttslige förfader. Om detta säger aposteln Paulus: ”Det oaktat frågar jag: Det var ju icke så, att Israel icke visste besked, eller hur? Först säger Mose: ’Jag skall uppegga eder till avund genom det som icke är någon nation; jag skall uppegga eder till våldsam förbittring genom en nation utan förstånd.’ Men Jesaja blir mycket frimodig och säger: ’Jag blev funnen av dem som icke sökte mig, jag blev uppenbar för dem som icke frågade efter mig.’ Men vad Israel angår, säger han: ’Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett folk som är olydigt och fallet för motsägelse.’” — Rom. 10:19—21, NW; 9:25, 26.

16. Vad blev resultatet av den särskilda ynnest som visades Israel från år 29 till år 36?

¹⁶ Från år 29 till år 36 blev medlemmarna av Israels nation, och inga andra, föremål för inbjudningen att bli förenade med Kristus såsom andliga söner. Kristus och hans apostlar predikade bara för Israels hus och gav så dess medlemmar det första tillfället. Vid slutet av dessa sju år hade endast en liten kvarleva av nationen hörsammat inbjudningen. Gud vände sig därför till hedningarna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn. Den israelitiska nationen gick miste om detta särskilda privilegium. — Apg. 15:14.

17, 18. Hur blev Israels otro till vinning för hedningarna, och varför borde hedningarna inte förhäva sig?

¹⁷ Troende människor bland hedningarna, sådana som den romerske hövitsmannen Kornelius, trädde fram. De hörde de goda nyheterna om Jehovas konung och rike, och de fröjdade sig över dem. På grund av sin tro blev dessa icke-judar adopterade såsom söner till den större Abraham, Jehova Gud. De blev arvingar till det löfte som givits åt Abraham. De erhöll det som denne patriarks köttsliga avkomlingar förlorade genom otro. Denna otro blev till hedningarnas vinning. Detta betyder att de blev inympade i det symboliska olivträdet likt grenar från en vild oliv. Detta beskrivs för oss i det elfte kapitlet av Romarbrevet: ”Om emellertid några av grenarna blevo bortbrutna, men du, fastän du är av ett vilt olivträd, blev inympad bland dem och blev delaktig av olivträdets på fetma så rika rot, triumfera då icke över grenarna. ... Du säger kanske då: ’Grenar blevo bortbrutna, för att jag skulle bliva inympad.’ Gott! För sin brist på tro blevo de bortbrutna, men du står på grund av tro. Sluta upp med att hava högdragna tankar, och hys i stället fruktan. Ty om Gud icke skonade de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig. Se därför Guds godhet och stränghet. Gentemot dem som föllo är det stränghet, men gentemot dig är det Guds godhet, förutsatt att du förblir i hans godhet; i annat fall skall du också bliva avhuggen.” — Rom. 11:17—22, NW.

¹⁸ Av de inympade hedningarna krävdes det att de skulle bevara sin trohet för att kunna förbli i det symboliska olivträdet. I annat fall skulle de bli avhuggna, liksom det naturliga Israel hade blivit. Det är därför som aposteln säger att de inte har någon anledning att förhäva sig över de naturliga grenar som blev avhuggna. De kunde också komma att bli skilda från stammen. Därför måste de alltid uppskatta den oförtjänta godhet som Gud hade visat dem.

19, 20. Vad gavs det för bevis för att Petrus brukades av Gud till att öppna hedningarnas förstånd för Guds syften och öppna vägen för dem till att bli andliga israeliter?

¹⁹ När Petrus brukade den andra av Rikets nycklar för att öppna hedningarnas sinnen, så att de kunde förstå Guds syften och urskilja himmelrikesklassen, då var han under Guds andes ledning. Bevis för att Gud verkligen utsträckte sin ynnest till ickejudar genom honom, det fann man däri att Kornelius och hans husfolk blev pånyttfödda av helig ande medan Petrus predikade för dem. Jehova gav ett synligt vittnesbörd om att dessa hedningar hade blivit adopterade av honom såsom andliga söner. Detta var något förunderligt i judiska kristnas ögon, ty detta privilegium hade intill den tiden stått öppet uteslutande för judarna. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Senare påminde Petrus judiska kristna om att detta var Guds verk:

²⁰ ”När det nu hade tvistats mycket, steg Petrus upp och sade till dem: ’Bröder, ni veta väl, att Gud från den första tiden gjorde det valet bland eder, att genom min mun människor av nationerna skulle höra ordet om de goda nyheterna och tro; och Gud, som känner hjärtat, bar vittnesbörd genom att giva dem den heliga anden, alldeles såsom han gjorde också åt oss. Och han gjorde alls ingen åtskillnad mellan oss och dem, utan renade deras hjärtan genom tron.’ ” — Apg. 15:7—9, NW.

Två folk förenas

21, 22. Hur visas förenandet av två folk genom inympandet av vilda olivgrenar i det odlade olivträdet, och vad betecknar detta med avseende på lagförbundet?

²¹ Att det naturliga Israel blev avhugget från det andliga olivträdet bevisade sig vara en välsignelse för hedningarna. Det tillät troende individer bland dem att bli medarvingar med Abrahams säd, Kristus Jesus. Detta innebar att två folk blev förenade, som länge hade varit åtskilda genom lagförbundet såsom genom en mur. Lagen hade hållit dem långt ifrån varandra. Denna skiljemur blev nedbruten, när Kristus fullbordade lagen. Genom honom avskaffade Gud den och gjorde förenandet av judar och hedningar möjligt. Detta påpekas i Paulus’ brev till efesierna: ”Men i förening med Kristus Jesus hava nu ni, som en gång voro avlägsna, kommit att befinna eder nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två parterna till ett och bröt ned muren dem emellan, som skilde dem åt. Medelst sitt kött avskaffade han hatet, budordens lag, som bestod av stadgar, på det att han måtte av de båda folken i förening med sig skapa en enda ny människa och stifta frid och på det att han måtte i en kropp till fullo försona båda folken med Gud genom tortyrpålen, emedan han hade genom sig själv dödat hatet. Och han kom och förkunnade de goda nyheterna om frid för eder, ni som voro långt avlägsna, och frid för dem som voro nära, ty genom honom hava vi, båda folken, tillträde till Fadern genom en ande.” — Ef. 2:13—18, NW.

²² Inympandet av vilda olivgrenar i det odlade trädet är en god illustration av hur de två folken förenas i Guds nya nation. Hedningarna skulle inte betraktas som främlingar eller tillfälligt bosatta utan någon rätt till medborgarskap, såsom fallet var i det naturliga Israel. Nej, i den nya nationen skulle de vara medborgare med samma ställning hos Gud som kvarlevan från det naturliga Israel skulle ha. Paulus framhöll detta, när han sade: ”Helt visst äro ni därför icke längre främlingar och tillfälligt bosatta, utan ni äro medborgare tillsammans med de heliga och äro medlemmar av Guds husfolk.” — Ef. 2:19, NW.

23. Med vilken nation handlar Gud nu?

²³ Den nya nationen under ett nytt förbund, med ett nytt prästerskap, en ny medlare och ett nytt offer, är den nation som Gud handlar med. Den är Guds sanna Israel. Han har ingenting att göra med någon annan nation, det köttsliga Israel inbegripet. Det hade sitt tillfälle att bli denna nya nation, men visade det ifrån sig. Gud har därför övergivit det köttsliga Israel som nation betraktat. Han har huggit av det likt en död gren och har ympat in hedningar till att inta den gynnade ställning som det kunde ha haft.

24. Varav består det himmelska herradömet, som Gud har ämnat till att styra jorden?

²⁴ Den nya nationen, som består av en kvarleva av det naturliga Israel tillsammans med trogna hedningar, utgör det himmelska herradöme som skall styra vår jord. Den är Riket, som Kristus lärde sina efterföljare att bedja om. Dess 144.000 medlemmar belönas med odödligt liv såsom andevarelser och får det privilegiet att härska tillsammans med konungen, Kristus Jesus, såsom präster och konungar. Det är skrivet med avseende på Kristus: ”Du är värdig att taga bokrullen och öppna dess insegel, ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skola härska såsom konungar över jorden.” — Upp. 5:9, 10, NW.

25. Hur blev detta himmelska herradöme förutsagt, och vad är en symbol av det?

²⁵ Detta är det enda herradöme sedan judarikets fall som Gud har bemyndigat eller befullmäktigat. Långt innan utväljandet av detta herradömes medlemmar började med Kristi förkunnartjänst, hade profeten Daniel förutsagt att det skulle tillintetgöra alla andra herradömen på jorden och bestå evinnerligen. ”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) Omkring 200 år före Daniels tid talade profeten Jesaja om det och sade att det skulle medföra bestående fred och frid. ”På tillväxten av hans herradöme och på friden skall det ingen ände vara över Davids tron och över hans rike. Så skall det befästas och stödjas med rättvisa och med rättfärdighet från nu och till evig tid.” (Jes. 9:7, AS) Det är ett herradöme som kommer att bli en verklig välsignelse för människosläktet. Det symboliska olivträdet representerar detta teokratiska herradöme tillika med Honom som har givit det sitt bemyndigande och uppehåller det.

26. Hur uppfyllde Kristus sitt löfte till de symboliska grenarna i olivträdet, och vilket ansvar och vilken förpliktelse har kvarlevan, som ännu är på jorden?

²⁶ Det var med avseende på de symboliska grenarna som Kristus gav löftet att gå bort och bereda en plats åt dem i himlarna och sedan komma igen för att ta dem till sig. Detta skedde år 1918, när han kom till Guds andliga tempel. De medlemmar av rikesklassen som sov i döden blev uppväckta till odödligt liv i anden och förenade med Kristus. Återstoden eller kvarlevan av de 144.000 som ännu levde på jorden skulle undergå sin förvandling när de dog. De skulle emellertid inte behöva sova i döden, utan skulle få en ögonblicklig förvandling. (1 Kor. 15:50—53) Till dess skulle de ha ansvaret och förpliktelsen att organisera predikandet av de goda nyheterna om Guds rike hela jorden utöver och ha tillsyn över arbetet med att underrätta jordens inbyggare om det kommande Harmageddonkriget.

27. a) Vilka har varit tillsammans med kvarlevan? b) Hur förskaffar de sig välsignelser?

²⁷ Denna kvarleva danades till ett den nya världens samhälle. Stora skaror av människor har kommit in i detta samhälle för att vara tillsammans med kvarlevan i den obesudlade tillbedjan av Jehova Gud. Detta sker i uppfyllelse av Sakarja 8:23 (AS): ”Så säger härskarornas Jehova: I de dagarna skall det ske, att tio män av alla nationernas tungomål skola fatta tag, de skola fatta tag i dens mantelflik som är en jude och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” De ”tio männen”, som symboliserar alla människor av en god vilja, är tillsammans med kvarlevan, de medlemmar av det andliga Israel, som lever på jorden. De visar godhet mot dessa som är judar i invärtes måtto, som har fått sina hjärtan omskurna. Genom att visa godhet mot dessa Kristi andliga bröder, förskaffar sig den stora skaran från nationerna välsignelser från den större Abraham. De får inte endast en exakt kunskap om Guds ord och uppsåt, utan de erhåller därtill löftet om evigt liv på jorden som undersåtar till Kristus och hans 144.000 medkonungar.

28. Hur ter sig det andliga Israels antal och den stora skarans vid en jämförelse, och hur visas detta i Uppenbarelseboken?

²⁸ Denna stora skara av jordiska undersåtar är inte begränsad till antalet såsom grenarna i det symboliska olivträdet är. Därför att Gud hade begränsat antalet grenar till 144.000, var de grenar som blev inympade inte fler än de döda grenarna som blev avhuggna. Men ingen sådan gräns har fastställts för antalet undersåtar under denna andliga nation. Detta visas klart i det sjunde kapitlet av Uppenbarelseboken. Det nämner först att de 144.000 andliga israeliterna kommer från Israels tolv stammar. Detta görs för att visa att liksom det naturliga Israels tolv stammar var Abrahams barn, så skulle det andliga Israel vara barn eller andliga söner till Jehova, den större Abraham. Sedan kapitlet talat om de 144.000 som utgör grenarna i det symboliska olivträdet och som förenas med olivens stam, Kristus Jesus, övergår det till att tala om en stor skara ur alla nationer. (Upp. 7:9) Detta är de som kommer in i den nya världens samhälle och som är tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel. De hjälper kvarlevan med att bära ut god frukt till andra.

29. Vilka kan få välsignelser under Guds heliga nations styrelse?

²⁹ Alla som vill, också judar, kan bli en del av denna stora skara och erhålla de välsignelser som finns i beredskap för den. Genom att utöva tro på Kristus, Abrahams säd, välsignar de sig. Frid och evigt liv blir deras lott under den rättfärdiga styrelse som utövas av Guds heliga nation, det andliga Israel.

(The Watchtower, 1 mars 1958)