”Gud, här är jag! Sänd mig!”

En av Vakttornets missionärer, som verkar på ön Sumatra i Indonesien, blev en dag tillfrågad vid ett bibelstudium, som hon ledde i ett hem, om vittnena brukade sjunga några sånger. Hon svarade att det brukade de göra, och så lärde hon familjen sången ”Gud, här är jag! Sänd mig!” De tyckte att sången var riktigt vacker, men en av familjemedlemmarna påpekade att missionären var den enda som hade rätt att sjunga den sången, ty Jehova hade ju inte sänt någon av dem. Missionären visade dem då hur också de kunde ha del i att tjäna Jehova och bli sända av honom. Hur glatt överraskad blev inte missionärssystern vid sitt nästa besök i hemmet, ty det visade sig att familjen hade följt hennes förslag och hade tecknat sju prenumerationer på tidskriften Vakttornet bland sina vänner, och de uttryckte en önskan om att få vara med nästa gång församlingen skulle ha Vakttornsstudium. De kom söndagen därpå, och ingen annan sjöng sången ”Gud, här är jag! Sänd mig!” med större allvar än den familjen. — Ur Jehovas vittnens årsbok för 1958.