De förståndigare flyktingarna

I DESSA dagar kommer en aldrig sinande ström av flyktingar till Västtyskland från Tysklands östzon. Bland de många tusen som enbart under de sex första månaderna av 1958 kom till Västberlin och där anmälde sig till myndigheterna såsom flyktingar befann sig 124 universitetsprofessorer, 83 kemister, 483 läkare och 1.385 lärare. Det är inte något litet offer som dessa människor gör, när de väljer att bli flyktingar. Det stannar inte vid att de förlorar all sin egendom, med undantag av det som de kan ta med såsom ”handbagage”, utan dessutom riskerar de att bli satta i fängelse.

Varför tar de då ett så djärvt steg? Därför att förhållandena bakom järnridån är outhärdliga. Därför att de längtar efter rättvisa och frihet att tala sanningen. När de på detta sätt trätt upp för det som är rätt, har de ådagalagt att de är visare och ädlare än de som har underkastat sig kommunisttvånget och kvävt samvetets röst för materiell vinnings skull.

I våra dagar finns det emellertid en till antalet mycket större skara flyktingar som är mycket visare och ädlare än dessa som har flytt undan totalitärt förtryck. Vilka är det? Det är de män och kvinnor som har brutit sig ut till andlig frihet från denna gamla värld, som är slagen i bojor av Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”. (1 Joh. 5:19; 2 Kor. 4:4, MW) De har följt Guds maning till skyndsamhet: ”Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv.” –Jer. 51:6, 9.

Vart har dessa visare, ”andliga” flyktingar flytt? Inte till någon viss plats utan till ett tillstånd av ren tillbedjan av Jehova — till ett frihetens, rättvisans och kärlekens ”land”, som Guds ord säger har kommit till liv på en enda dag. (Jes. 66:8) Dessa andliga flyktingar har kommit in i detta ”land” genom att vinna kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt, såsom detta uppenbaras i bibeln, och genom att därpå överlämna sig åt Jehova.

På dessa, som har vunnit denna andliga frihet, kan de ord tillämpas som Paulus riktade till kristna slavar på hans tid: ”I vilket tillstånd någon än blev kallad, må han förbliva i det. Blev du kallad som slav? Låt icke det bekymra dig, men om du likaväl kan bliva fri, så grip hellre tillfället.” — 1 Kor. 7:20—22, NW.

När det nu förhåller sig så, flyr i regel inte de andliga flyktingar som befinner sig bakom järnridån undan den, utan de brukar i stället de tillfällen de kan få till att tala med andra om Guds rike. Härigenom ådagalägger de på ett förståndigt sätt sann kärlek till Gud och till nästan genom att sätta sin bokstavliga frihet på spel för att hjälpa andra att vinna andlig frihet.