Ger du Gud odelad hängivenhet?
”PÅ VÄGEN tillbaka från lunchen går jag ibland in i en kyrka för ett slags fridfull meditation. När allt kommer omkring går jag ju aldrig i kyrkan på söndagen — det är så mycket man skall göra —, och några minuters stillhet tycks hjälpa mig i någon mån.” Med dessa ord kommenterade en kontorist i London den nyligen förmärkta stegringen i fråga om kyrkobesök under lunchtiden på veckodagarna i kyrkorna i Londons centrum, där kyrkokörer sjunger och man har ordnat med gruppsamtal och korta andakter. När denne man yttrade dessa ord, framhöll han sannerligen de många människors inställning i våra dagar, vilka söker ”tränga in” Gud i sitt liv — i ett liv, som de finner vara överfullt med saker som de skall göra, ett liv där så många ting tävlar om första platsen, att Gud slutligen bara får ”rester” av tillbedjan, kärlek och hängivenhet. Är det så med ditt liv? Hur kan du tjäna Gud i denna tid? På vilket sätt kan du vidga och fördjupa din kärlek och hängivenhet för honom? Dessa frågor är inte dåraktiga eller spekulativa, ty hela din framtid beror på om du ger Gud odelad hängivenhet.
Uppfordran till odelad hängivenhet
Bibeln framhåller mycket klart och detaljerat vad som är måttstocken för en godtagbar gudsdyrkan och de krav som är förbundna med en sådan. Begrunda orden i andra budet, som gavs av Jehova Gud själv till Mose. Skildringen i 2 Moseboken 20:5 säger: ”Jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud.” I 2 Moseboken 34:14 heter det: ”HERREN [Jehova] heter Nitälskare; en nitälskande Gud är han.” Det engelska ord som kan återges med ”nitälskan” och även med ”svartsjuka” definieras i Websters ordbok såsom först och främst: ”Utkrävande av odelad [exklusiv] hängivenhet”. När orden nitälskan och svartsjuka används i bibeln i förbindelse med Gud, inbegriper de tanken på att han kräver odelad (exklusiv) hängivenhet, ett uttryck som konsekvent används i Nya Världens översättning av bibeln. Skaparen kräver alltså otvetydigt odelad hängivenhet!
Vad innebär det att ge Gud odelad hängivenhet? Det innebär att man ger sin hela, fulla, oreserverade hängivenhet åt honom. Det engelska ord som används i Nya Världens översättning av bibeln ”exclusive [exklusiv]” kommer av det latinska verbet excludere (exkludera), som betyder att utesluta, varför exclusive betyder uteslutande, odelad. Odelad (exklusiv) hängivenhet för Gud måste därför avse en hängivenhet som är ensam i sitt slag, den får inte delas mellan honom och någon annan person eller något ting; den utesluter (exkluderar) allt annat. Jesus underströk denna tanke, att vi bör ägna Gud odelad hängivenhet, tjäna uteslutande honom, i sin ryktbara sammanfattning av buden, som återges i Matteus 22:37—39 (NW), där det heter att Jesus sade: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’” Med dessa få, klara ord drog Jesus upp en tydlig gräns mellan den odelade kärlek och hängivenhet som tillkommer Gud och den kärlek till nästan som det också är nödvändigt för en kristen att lägga i dagen, om han skall vara absolut fullständig i sin tjänst för Skaparen.
Vår hängivenhets inriktning
En kristen hyser med rätta kärlek till sin nästa. Äkta makar är skyldiga varandra kärlek och hängivenhet, och föräldrar ger med rätta uttryck åt stor kärlek till sina barn. Men den hängivenhet, som Gud kräver, är något mera än det som man ger uttryck åt, när det gäller någon av dessa andra, ty hängivenheten för Gud inbegriper tillbedjan, och det kan ingen annan skapelse göra anspråk på; hängivenheten för Gud måste vara odelad. Våra plikter mot Gud går därför före dem som vi har mot våra medmänniskor. Guds rättfärdiga krav styr vårt liv, avgör hur vi bör fullgöra de förpliktelser som blir en följd av andra band. Vår odelade hängivenhet för Gud driver oss till att obetingat lyda hans lagar. Om vi tvingas att välja mellan våra närmaste släktingar och tillbedjan av Jehova Gud, kommer den som ger Gud odelad hängivenhet att träffa sitt val till förmån för den sanna tillbedjan. När denna onda värld kräver att den kristne skall kompromissa i fråga om gudaktiga principer, tillbakavisar han med rätta sådana försök till intrång på det hängivenhetens område, som uteslutande tillhör Gud. På detta sätt vägrar han att tillbedja denna tingens ordnings falske gud eller tjäna hans intressen. Det slag av hängivenhet som han ger åt Gud delas inte med något annat föremål för hans kärlek.
Fastän bibeln är så tydlig och klar på denna punkt, har människor från äldsta tider strävat efter att undergräva och göra om intet den gudagivna uppfordran till odelad hängivenhet. Hur har de gjort det? På många sätt. Genom att upphöja och få människor att tillbedja världsliga ledare och ideologiska uppfattningar såsom påstådda frälsare av mänskligheten, genom att upprätta förtryckande styrelser, som gör det farligt att ägna odelad hängivenhet åt Gud, vilket man måste fortsätta med i trots mot staten, för att bara nämna två olika sätt. Och bland alla dessa medel är likväl själviskheten, som har benägenhet för att hålla oss tillbaka från att alls ge någonting åt Gud, säkert den mäktigaste enstaka faktor, som lägger hinder i vägen för att Gud skulle få människans odelade hängivenhet.
Den syndfulla mänskligheten är genom arv självisk, men likväl sade Jesus: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”, och detta stämmer sannerligen i fråga om att ge Gud odelad hängivenhet. (Apg. 20:35, NW) Ja, också om materiella ting, sådant som pengar och ägodelar eller till och med en aldrig tillfredsställd ärelystnad, får en sådan makt i vårt liv, att den överflyglar allting annat, kommer vår hängivenhet för Gud att få lida till följd av att vi tjänar det egna jaget. Själviskhet och odelad hängivenhet går inte att förena. Det är fullständigt omöjligt att betala det som tillhör Gud till kejsaren eller att helt och hållet undanhålla det från Gud och samtidigt bevara sin ställning inför Skaparen. Odelad hängivenhet måste ges åt Gud. — Mark. 12:17.
Hur man bestämmer sig för den väg man vill följa
För att kunna göra detta menar en del människor att de måste isolera sig från världen i munk- eller nunnekloster. På så sätt anser de att de, genom att vara fullständigt fria från världsliga lockelser, kan ägna sitt liv uteslutande åt Gud. Några människor avger löften om att leva i fattigdom, varigenom de anser sig kunna få hjälp i den här saken, under det att andra specialiserar sig på barmhärtighetsverk, så kallad välgörenhet. Ytligt sett kan det tyckas som om detta är ett idealiskt sätt att ägna Gud odelad hängivenhet, men hur är det i själva verket? Reds problemet ut på det sättet?
Om ett sådant handlingssätt hade varit svaret på frågan, skulle inte Jesus då ha blivit eremit? Skulle inte hans lärjungar ha stängt sig själva inne för att inte bli besmittade av den fördärvade judiska tingens ordning, som var förhärskande innan Jerusalem förstördes år 70? Men så förhöll det sig inte. Jesus blev en kämpande evangelii förkunnare och sände ut sina efterföljare att vara detsamma. Om dem i sin tur hette det att de hade ”uppfyllt Jerusalem med ... undervisning”. Aposteln Paulus framhåller att de kristna inte helt och hållet kan upphöra att vara tillsammans med orena människor; ty i så fall, sade han, ”måsten I ju rymma ur världen”, vilket tydligt och klart anger att den godtagbara odelade hängivenheten från de kristnas sida skall ges åt Gud, hur kraftigt tryck den nuvarande onda världen än kan komma att öva mot dem. Härigenom övervinner de världen, i likhet med Jesus. — Apg. 5:28; 1 Kor. 5:10.
Till vår hjälp i denna kamp, som vi måste kämpa, har Jehova låtit nedskriva sitt ord, bibeln, åt oss. Vilken förträfflig hjälp är inte bibeln! Vilken förunderlig källa till uppmuntran! I den nämns det om många livslevande exempel på trogna Guds tjänare, som i gången tid har givit Gud odelad hängivenhet och som så att säga passerar revy för oss, då vi läser i den. De var människor, vilkas själva liv var överlämnat åt Gud och som gjort sig kända för att ha fått erfara hans ynnests solsken. Noa, som vandrade med Gud; Abraham, som var Jehovas vän; David, en man efter Guds hjärta; Petrus och de andra apostlarna, som valde att lyda Gud såsom härskare mer än människor, och naturligtvis Jesus, som kom för att göra dens vilja, som hade sänt honom. Ingen av dessa hade det lätt, då de gav Gud sin odelade tillbedjan och tjänst, sin kärlek och hängivenhet. — 1 Mos. 6:9; Jak. 2:23; Apg. 13:22; 5:29; Joh. 5:30.
Den trogne profeten Jeremia kastades i en dyig brunn för sin ostrafflighet gentemot Gud i att predika det budskap som hade blivit honom anförtrott. Traditionen förmäler att Jesaja blev ”söndersågad” av konung Manasse för sin trohet i att profetera. De kristna under första århundradet blev pryglade, föraktade och skymfade. Aposteln Paulus blev slagen och stenad och var ofta nära döden, men han visste att det endast var genom att han bevarade sin ostrafflighet och gav Jehova fortsatt odelad hängivenhet som rättfärdighetens krona låg tillreds åt honom. Dessa trogna Guds tjänare litade på att Gud i sin ostrafflighet och genom sin makt skulle belöna dem i den kommande tingens ordning. Gör du det? — Jer. 38:6; Hebr. 11:37; Apg. 5:40; 2 Kor. 11:23—27; 2 Tim. 4:8.
Den enda vägen till liv
Bor det i ditt hjärta en uppriktig önskan att sätta Gud främst i livet, att ge honom den odelade hängivenhet och kärlek som han med rätta kräver? Studera då bibeln, på det att du må kunna utröna vad som är Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja. Att du gör så är ett skydd för dig, ty härigenom kan du vara säker på att du strävar efter att fylla de krav som Gud har uppställt och därtill undvika den falska måttstock som människor har satt upp och som kan leda dig till att kompromissa, när det gäller din odelade hängivenhet för Gud. — Rom. 12:2.
Den rätta kursen kommer till slut att leda dig till att överlämna ditt liv åt att tjäna Gud och till att ge ett bevis på ditt beslut genom att låta döpa dig i vatten, såsom Jesus har påbjudit. (Matt. 28:19, 20) Den kommer att leda dig till att söka gemenskap med likasinnade människor, med dem som tillhör den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, vilka är beslutna att sätta Gud först i livet och som vill hjälpa dig på alla upptänkliga sätt. Att du handlar så nu, mitt ibland den nuvarande själviska och fördärvade människogenerationen, kommer att ge dig sinnesfrid och lycka och den strålande utsikten till evigt liv i Guds nya värld, som är så nära förestående. Dessa belöningar tillfaller dem som bevarar sin ostrafflighet och ger Jehova odelad hängivenhet. Detta är sannerligen en vis och förståndig kurs, en väg som för till liv.