Kända genom sitt uppförande

EN UNG flicka, som var elev vid ett läroverk i staden Maceió i Brasilien, lade märke till att Jehovas vittnen besökte hemmen där och blev nyfiken på att få veta vad det var för ett budskap de hade att framföra till de besökta. När ett vittne besökte hennes granne, gick hon dit och bad vittnet komma och förklara budskapet för hennes föräldrar. De goda nyheterna om Guds rike tilltalade denna unga flicka. Snart började hon komma till möten i Rikets sal, och kort därefter blev hon inbjuden att närvara vid Jehovas vittnens områdessammankomst. På sammankomstens första dag förlorade hon sin portmonnä, som innehöll alla hennes pengar. Ett av vittnena fann den och lämnade in den till avdelningen Förlorat och upphittat, och litet senare blev hon befriad från sitt bryderi, när hennes portmonnä återlämnades till henne med hela innehållet i behåll. Den ärlighet, kärlek och endräkt som ådagalades av dessa Jehovas kristna vittnen gjorde djupt intryck på henne, och hon tog fast ståndpunkt för Guds sanning. Hon symboliserade sitt överlämnande till Gud genom vattendopet tre månader senare.

I en annan stad i Brasilien gick ett Jehovas vittne till polisstationen för att få en viss blankett. Medan han var där, kunde han inte undgå att höra en man anklaga flera personer för att ha stulit hans höns. De anklagade personerna försvarade sig så gott de kunde och förnekade att de begått ett sådant brott. Detta ledde till en förvirring av anklagelser och motanklagelser. Mitt i det hela frågade någon mannen, varför han inte hade anfört klagomål mot en av sina grannar, som råkade ha höns av samma sort. Anklagaren svarade då, i samma upphetsade anda som förut, att han inte skulle be polisen förhöra hans granne, ”eftersom han är en sann kristen, ett av Jehovas vittnen, och fördenskull aldrig skulle begå en sådan ovärdig handling”.