Angrepp från den osynliga världen

FÖR några år sedan fick 25.000 personer i olika länder svara på frågan huruvida de, ”medan de befunnit sig i vaket tillstånd och vid god hälsa, vid något tillfälle hade hört någon röst, sett någon gestalt eller känt någon beröring, som inte kunde förklaras på naturligt sätt”. Resultaten av denna omfattande undersökning ansågs förbluffande, ty den proportion av mentalt friska människor som, enbart i England, hade haft sådana tydliga erfarenheter var en på tio.¹

Kom detta angrepp från den osynliga världen? ”Dumheter”, säger många av våra dagars psykologer, som gärna använder sådana ord som hallucination och sinnesvilla. Å andra sidan är de så kallade parapsykologerna, vilka bedriver vetenskapliga studier av översinnliga fenomen, inte så skeptiska. De har upptäckt alltför mycket som inte kan förklaras på vetenskaplig väg, t. ex. översensoriell förnimmelse.

Dessutom har det kommit många meddelanden om angrepp från den osynliga världen. Vittnena härom har ofta varit tillförlitliga. Och vidare är de världsliga psykologerna, som inte har någon tro på Guds ord, bibeln, synnerligen tvivelaktiga auktoriteter för de kristna. De som läser bibeln känner till att den inspirerade Skriften talar om att det finns onda andevarelser och att det skulle komma att råda ”ve” på jorden i våra dagar. Varför det? Därför att ”han som kallas Djävul och Satan ... blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom”. Således måste människor inse att djävulen och hans änglar är osynliga krafter, som fått sin rörelsefrihet begränsad till jordens närhet och vilkas tillvaro innebär ”ve”. ”Den ondes alla brinnande pilar” är inte några fantasifoster. — Upp. 12:9, 12; Ef. 6:16.

Ett av de många sätt, på vilka Satans osynliga krafter drar ve över mänskligheten, består i att de oroar människorna när de försöker sova. Ibland meddelar människor att osynliga händer drar i sängkläderna och även stör dem genom att röra vid dem, så att de inte kan somna. Sängen kanske lyfts upp, skakas eller släpas omkring. En skeptiker, en brittisk konstnär, hörde talas om sådana fenomen och flyttade till ett visst hus i Poling i Sussex. Han är inte längre någon skeptiker. Han meddelade följande: ”Jag hade inte sovit länge i rummet, förrän jag vaknade med ett ryck och kände att någon hade lyft sängen under mig. Jag trodde att det var någon som hade gömt sig där för att skrämma mig. Jag sökte men fann ingenting. Senare skakades min säng våldsamt, och jag svängdes runt som en snurra. När jag lyckats sansa mig, märkte jag att jag låg tvärs över sängen och att det mesta av sängkläderna låg på golvet.”²

Ett av de mest påfallande exempel, som parapsykologen J. B. Rhine sägs ha fått sin uppmärksamhet riktad på, gällde en fjortonårig pojke, som ofta blev ”överfallen” i sovrummet. När pojken flyttade hem till en präst för att sova där, skakade sängen så våldsamt, att han måste stiga upp och försöka sova i en stor och tung fåtölj. Medan prästen stod lutad över honom, vippade den väldiga stolen över åt ena sidan och välte, varvid pojken kastades i golvet. Prästen, som försökte inta samma ställning som pojken i fåtöljen, kunde inte få den att vippa det minsta.³

I samband med ett annat fall, som inträffade i Runcorn i Cheshire i England, berättade en tidning om hur osynliga händer ”ideligen slängde en pojke ur sängen på natten”.⁴ Präster, som har varit vittnen till sådana angrepp och berättat om dem, har ofta varit oförmögna att göra slut på dem, ja, de har rentav blivit angripna själva. Enligt en av spiritister utgiven publikation, The Psychic News, gick i själva verket den ande som var verksam i fallet i Runcorn illa åt metodistpastorn W. H. Stevens genom att slunga en bibel mot honom.⁵

Angreppen är alltså ofta av en sådan art, att det är alldeles omöjligt att hänföra dem till drömmarnas eller fantasiens värld. En Londontidning har till exempel berättat om en man och hans hustru i Epsom. Hustrun blev störd i sovrummet. Det var inte någon inbillning från hustruns sida, ty mannen sade:

”Betty satt en kväll upp i sängen när något började dra henne i axlarna. Det drog henne mot fönstret. Det lyfte hennes kropp, så att bara benen och låren rörde vid sängen. Hon ropade på hjälp. Jag tog tag i benen på henne. Vad det nu än var, så hade det väldig kraft. Till en början kunde jag inte hålla fast det. Jag kände hur jag själv också drogs mot fönstret. Så helt plötsligt tycktes det förlora sin kraft, och Betty föll.”⁶

Från hela världen kommer meddelanden om sådana skadebringande ”överfall”. Panama City Herald berättade om en adertonårig flicka som oroades av andar. Hon blev angripen av dem när några av stadens tjänstemän och en läkare var närvarande. ”Clarita blev biten i handen, medan jag höll i den”, sade en av tjänstemännen. Så här sade läkaren: ”Jag har alltid trott den här världen vara något synligt, men det finns något osynligt, en osynlig men likväl förnimbar kraft.”⁷ I Jelutong i Penang har flera barn blivit angripna. En tidning i Singapore har meddelat följande: ”Det påstås att anden har angripit unga flickor och barn, ibland har den slitit av dem kläderna och ofta fått dem att stöna av smärta.”⁸ Sådana angrepp påminner om dem de olyckliga besvärjare fick erfara, om vilka bibeln säger att den man, i vilken den onde anden var, ”störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade”. — Apg. 19:16.

En nyligen utgiven bok, Evidence of Satan in the Modern World⁹, återger många verklighetsskildringar, inte bara av angrepp från demoner, utan också av vredgade samtal mellan de onda andarna och dem som sökt besvärja dessa.

I många fall oroar och stör demonerna människor genom att tala till dem; och sådana människor säger sig höra ”röster”. Detta kallas ”clairaudience” i spiritistkretsar, och spiritister har skrivit ett antal böcker under diktamen från demonröster. Men dessa röster stör och oroar många människor och får dem att begå våldsdåd, mord och självmord. En man i Singapore hörde under fyra dagar en anderöst mana honom att begå självmord. Han gjorde det. Hans hustru sade att hennes man hade berättat för henne om andens befallningar, men hon hade ansett det vara ett stort skämt.¹⁰

Mångfaldiga exempel på skadegörande överfall från den osynliga världen har givits i en skrift, som Sällskapet Vakttornet gav ut för en del år sedan och som nu är utgången ur lagret. Den hette Can the Living Talk with the Dead? (Kan de levande tala med de döda?), och i den sades det bland annat:

”Chicago News har gjort en undersökning av andefenomen och kommit till följande slutsatser: ’Vad de röster beträffar, som så många böjer sitt öra för att lyssna till, har jag erfarit att det är troligare att de ger impulser till det som är ont än till det som är gott. ... När en förbindelse väl blivit upprättad, krävs det verkligen bestämdhet, om man skall kunna bekämpa dessa ”röster” eller onda krafter. ... Man kan aldrig tryggt ge sig hän åt dessa icke jordiska makter med sin vilja, sin själ eller individualitet. ... Jag har träffat en kvinna, som av ”rösterna” förmåddes att döda sin lilla flicka genom att dränka henne i badkaret. ... Jag har träffat en man, som sade att rösterna bjöd honom att slå till en ung man som han mötte, då han gick ut från en restaurang. Och det gjorde han. ... Det finns hundratals liknande exempel.’”

Om tiden före floden i Noas dagar sägs det att ”jorden uppfylldes av våld” på grund av demonernas verksamhet. (1 Mos. 6:1—11) I våra dagar ger demonerna upphov till mycket våld, ty de manar människor att gå till angrepp mot andra människor. Mycket ”ve” blir alltså följden av angreppen från den osynliga världen. De kristna måste vara beredda på en andlig krigföring, i det att de inser att de är särskilda måltavlor för ”den ondes alla brinnande pilar”.

Hänvisningar

1 E. Gurney: Phantasms of the Living.

2 R. Thurston Hopkins: Ghosts over England.

3 Philadelphia News för 27 augusti 1949.

4 Victoria Daily Colonist (Kanada) för 14 maj 1953.

5 New York Journal American för 15 oktober 1953.

6 London Daily Mail för 17 juli 1950.

7 Panama City Herald för 19 maj 1953.

8 Sunday Times för 30 augusti 1953.

9 Léon Christiani, Macmillan, 1962.

10 The Straits Times för 15 december 1953.