Hur man söker mogenhet i den nya världens samhälle
”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” — 2 Tim. 2:15, NW.
1, 2. a) Vad bör den kristne önska sig i livet, och vad bör han göra för att uppnå det? b) Vad inbegrips häri, och vad blir följden för den enskilde individen?
DEN som söker åstadkomma något anstränger sig för att uppnå ett slutligt mål. Vad en kristen Ordets förkunnare beträffar, så är hans mål att vinna Jehovas godkännande, och det finns ingenting som kan jämföras med detta. För att vi skall få framgång i detta avseende, ger oss Guds ord denna uppmaning: ”Gör ditt yttersta.” Utvecklingen hänemot mogenhet är naturligtvis den väg vi måste vandra under vårt kristna liv. Mogenhetens värde i jämförelse med andra ting i livet utmålas livligt av aposteln Paulus i dessa ord: Jag ”betraktar ... verkligen också allting som förlust på grund av det allt annat överträffande värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre”. Vi bör sätta högt värde på möjligheten att uppnå vishet och mogenhet i livet i denna tid. — Fil. 3:8, NW.
2 Det är mycket som inbegrips häri. Studium; ja, en hel del studium, som kräver tid och mental ansträngning. Men det behövs mer än studium, ty den mogne kristne förkunnaren önskar växa till, så att han blir en riktigt ”fullvuxen man” och får en allsidig uppfattning om saker och ting, vilket kan sätta honom i stånd att förmedla värdefulla, livgivande upplysningar till andra. Ju större kunskap man äger, dess större blir ens tro såväl som ens övertygelse och glädje och ens ansvar.
3. Vilken kunskapskälla bör man undvika vid studierna?
3 Studium innebär arbete, och på samma sätt som fysisk träning och kroppsarbete utvecklar kroppen, så vidgar verksamhet hos sinnet sinnesförmögenheterna. Ihållande flit ger den bästa avkastningen om man följer en skolmässig undervisningsrutin. Naturligtvis är det viktigt att man verkligen avsätter tid till att studera. Vilken kunskapskälla man hämtar stoff ur vid studierna har också sin stora betydelse. Tänk på de förmanande orden: ”Denna världens visdom är dårskap inför Gud.” Sedan Paulus hade framhållit att de kristna bör göra sitt yttersta för att tjäna Jehova, övergick han till att förmana dem, i det han sade att de borde sky de upplysningskällor, som våldför sig på det som är rättfärdigt förmedelst ting som hör denna gamla värld till: ”Undfly tomt tal, som våldför sig på det som är heligt; ty det kommer att befrämja mer och mer ogudaktighet.” Detta är tillräckligt skäl till att vi skulle utesluta sådana upplysningar från vår speciella och väl genomtänkta kurs, ty vårt främsta intresse gäller källan till det eviga livet och de krav, som ställs på dem som skall vinna detta liv, för att vi må kunna ”rätt handskas med sanningens ord”. — 1 Kor. 3:19; 2 Tim. 2:16, 15, NW.
4. a) Vilket slag av kunskap vinner vi genom studium? b) Är det tillräckligt att bara studera?
4 Under den tid man inhämtar upplysningar lägger man upp ett förråd av kunskap och vishet på ett sätt som i någon mån kan jämföras med det som händer när en medicine studerande vid en högskola eller ett universitet inhämtar kunskaper i medicin genom en grundlig studiekurs, som tillförsäkrar honom ett stadigt framåtskridande. Under denna tid vinner han endast teoretiska kunskaper, som han främst inhämtar ur böcker och genom föreläsningar, och denna kurs måste följas av ett praktiskt tillämpande av de lärdomar han inhämtat, innan han kan bli praktiserande läkare. Genom att rätt och slätt avsluta sina studier skulle han inte kunna göra sig kvalificerad att bli läkare, ty den praktiska erfarenheten är av stor betydelse. Så är det också med en förkunnare för Jehova, ty genom sitt ord inbjuder Jehova alla att bli ”ordets görare och icke allenast dess hörare”. — Jak. 1:22.
5. Hur kommer det sig att man inte blir en Ordets förkunnare enbart genom studium?
5 Det är riktigt att omsorgsfullt studium och förberedelse är önskvärda, om man skall kunna tillägna sig värdefull, upplysande kunskap, men god övning är likväl ett krav, alldeles såsom i fallet med en nybliven kirurg, som inte genast utför en svår operation. Nej, han arbetar under en mogen, erfaren, läkare under avsevärd tid, så att han kan lära sig att tillämpa den teoretiska kunskap som han har tillägnat sig genom sina tidigare studier. Så är det också med en Ordets förkunnare. Han får övning genom att följa med en mogen förkunnare, och på så sätt gör han framsteg, så att han kan bli en skicklig ”ordets görare”. Han kommer snart att gå framåt i sin förkunnargärning från hus till hus, alldeles såsom de kristna under det första århundradet gjorde, och sedan kommer han att kunna ta vara på intresset och ägna sig åt förkunnartjänstens andra gren, att på nytt besöka människor i de hem, där man har visat intresse, och så småningom sätta i gång bibelstudier i hemmen.
6. a) Hur kan man mäta sina egna framsteg mot mogenhet? b) Vad kommer en mogen förkunnare att fortsätta med att göra?
6 I sin strävan mot mogenhet bör den nye förkunnaren utöva god jämvikt i förkunnarverket. När han har lyckats i dessa bemödanden, gör han inte halt, ty under det att han mognar till, så att han kan bistå andra, kommer han att villigt bidra till att också andra uppnår mogenhet. Fördenskull kommer han att vara vaken och pröva sin förmåga att ge undervisning åt den nye, som han hjälper och övar, för att förvissa sig om att han är ett rätt föredöme och ger tillbörliga råd åt den andre, så att denne i sin tur också kan vinna mogenhet. Man känner stor tillfredsställelse och glädje i hjärtat, när man kan hjälpa andra och lägger märke till hur en ny förkunnare blir formad liksom leret i en krukmakares hand. En verkligt mogen förkunnare och lärare, som nått så här långt, kommer följaktligen att lägga sig vinn om att hjälpa de nya i tjänsten på fältet, i deras studier, med att besvara bibliska frågor och på alla andra sätt som står honom till buds och som kan verka uppbyggande. Det finns ingenting som ger större lön och tillfredsställelse än den känsla man erfar då man märker hur kärlekens band allt fastare förenar den som ger undervisning med den som erhåller bistånd på det sättet. En sådan förtrolighet mellan bröder har en prägel av beständighet.
Mogenhet hos män
7. a) Vad säger bibeln om mogenhet? b) Hur kommer en ”fullvuxen man” att slå vakt om sitt uppförande?
7 Den mogenhet, som kristna bröder eller Ordets förkunnare har odlat, ger bibeln lovord åt. ”Må de äldre [mogna] män som på ett förträffligt sätt äro föreståndare anses värda dubbel heder, i synnerhet de som arbeta hårt med att tala och undervisa.” Ja, av den fullvuxne mannen i våra dagar krävs det att han skall fortsätta att tala och predika om dessa goda nyheter om Riket och hjälpa andra, som kan önska göra detsamma, ty om en man ständigt ger akt på sig själv och på sin förkunnargärning, kommer detta att bli av stort värde för honom. När en mogen mans uppförande stämmer överens med de tankar som kommit till uttryck här, handskas han rätt med sanningens ord. — 1 Tim. 5:17; 4:16; 2 Tim. 2:15; NW.
8. Nämn några förpliktelser som den kristne förkunnaren har.
8 Den kristne förkunnaren har också den förpliktelsen sig ålagd att ha omsorg om sin hustrus andliga välfärd, såvida han är gift, eller om andra kvinnors välfärd i hans hem. Alldeles såsom Kristus Jesus är mån om sin kropps lemmar, måste mannen skydda den kvinna, som är ett kött med honom, såväl som barnen i hemmet, och därtill skall han ha omtanke om de kristna männen och kvinnorna i församlingen.
Mogenhet hos kvinnorna
9. Vad erkänner kristna kvinnor i hemmet?
9 Kristna kvinnor eller systrar måste erkänna sitt huvud, så att de helt och fullt kan inse vilken inställning och vilket uppförande som medför mogenhet för dem. De gifta kvinnorna blir uppmanade att älska sina män; det är förtjänstfullt att de gör detta.
10. Vilken hänsyn och uppmärksamhet visades Febe, och varför?
10 Kvinnorna i den första kristna församlingen blev föremål för tillgiven hänsyn och uppmärksamhet och blev lovordade. En av dem som fått ett sådant gott omnämnande är Febe, som aposteln Paulus hade stor omtanke om. ”Jag anbefaller åt eder vår syster Febe, som är en tjänare i den församling som är i Kenkrea, för att ni må välkomna henne i Herren på ett sätt som är värdigt de heliga och för att ni må bistå henne på allt sätt, där hon kan behöva eder, ty hon har också själv visat sig vara en försvarare för många, ja, för mig själv.” (Rom. 16:1, 2, NW) Dessa ord visar att Febe var en mogen förkunnare i församlingen, som hade omtanke om dem som hon umgicks med och dem som arbetade flitigt i Jehovas tjänst.
11. a) Vilka lovvärda egenskaper äger mogna systrar? b) Beträffande vilket slags uppförande uttalade Paulus en varning?
11 Filippus’ fyra döttrar, som var jungfrur, uppförde sig på ett tillbörligt sätt och ägde hel och full uppskattning av Jehovas ord, ty det sägs om dem att de profeterade, dvs. förkunnade Guds ord. (Apg. 21:9) Andra lovvärda egenskaper hos kvinnor, som ådagalägger ett moget uppförande, nämner Paulus i sitt första brev till Timoteus, då han talar om ”en enda mans hustru, som har fått vittnesbörd buret åt sig för förträffliga gärningar, om hon har uppfött barn, om hon har mottagit främlingar såsom gäster, om hon har tvättat heligas fötter, om hon har bistått dem som varit i trångmål, om hon ihärdigt har ägnat sig åt varje god gärning”. Genom att hålla fast vid sådana förträffliga principer visar en äldre kvinna eller änka, som har framlevt sitt liv på ett godtagbart sätt, att hon är värdig att man visar omtanke om henne. Sådana egenskaper, som inte är berömvärda utan som aposteln Paulus riktar vår uppmärksamhet på för att vi inte skall utöva dem, kännetecknar kvinnor som är ”sysslolösa, i det de löpa omkring i husen; ja, icke endast sysslolösa, utan också skvalleraktiga och begivna på att lägga sig i andra människors angelägenheter, i det att de tala om sådant som de icke böra tala om”. — 1 Tim. 5:9—13, NW.
12. Nämn några ytterligare egenskaper som kännetecknar en mogen kvinna.
12 De kvinnor, vilkas uppförande har varit sådant att de vinner Jehovas godkännande, har ägnat sig åt att behaga hemmets överhuvud; de har gjort gott mot sina män, sina familjer och sin övriga omgivning. Bland annat kan en man lita fullständigt på en kristen hustru. Hon lönar honom med vad gott är, hon lagar mat åt sin familj, hon sköter de nödvändiga plikterna i huset och tillser att allting är i sin ordning, såsom det bör vara i ett kristet hem. En av de fina hyllningar, som ges en kristen kvinna med dessa önskvärda egenskaper, återfinns i Ordspråksboken 31:26: ”Sin mun upplåter hon med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.” Detta visar att mogenheten är någonting utöver hustruns plikter i hemmet och anger att hon har förvärvat vishet och är förtrogen med Jehovas ord beträffande hennes ställning i församlingen. Hon är en kvinna som ”fruktar Jehova” och ”skaffar sig lovprisning”. I och med att hon fruktar Jehova, kommer hon inte att handla tvärtemot vad man förväntar av en mogen kvinna i Guds organisation. De som känner henne kommer att tänka väl om henne, och hon kommer att prisas för sin kristna personlighets skull och även för att hon utför sina plikter såsom förkunnare.
Mogenhet hos de unga
13, 14. a) Vilka exempel på god fostran från föräldrarnas sida har vi? b) Vilket gensvar bör kristna barn ge, när de blir undervisade och tillrättavisade?
13 Den unge mannen Timoteus fick utomordentlig undervisning av sin mor, Eunice, och sin mormor, Lois. Det var emellertid nödvändigt för honom, redan när han var mycket ung, att vara villig att lära och ta emot undervisning. Att unga människor i våra dagar gör detta är berömvärt och medför gillande. I detta avseende talade Paulus gillande om Timoteus, då han sade: ”Du [har] från din tidiga barndom ... känt de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:15, NW) Samma ödmjukhet och längtan efter undervisning krävs av de unga såväl som av de vuxna. Jesus sade att alla måste vara lika barn, för att de skall kunna ta emot undervisning. Detta innebär att man måste vara mottaglig för undervisning. Det är alltid roligt att se barn ta emot råd och undervisning eller föreskrifter av sina föräldrar och att se hur de låter sig formas av en nyttig föräldrafostran och kanske rentav av egen drift låter detta ske med sig. De kan också lägga på minnet föreskriften att de bör komma ihåg Skaparen alltifrån sin ungdom. (Pred. 12:1) Just i detta avseende visade vår Herre, Jesus Kristus, en förträfflig inställning, ja, han var ett rätt föredöme, när han i första hand hade omsorg om sin Faders angelägenheter och sade: ”Jag bör vara, där min Fader bor.”
14 Det är visserligen föräldrarnas plikt att undervisa barnen i Guds ords sanningar och att fostra och öva dem till att vara unga Ordets förkunnare, men det är också barnens plikt att ge gensvar och ta emot den fostran föräldrarna ger och att gå framåt mot mogenhet och inte vara upproriska. — Ef. 6:1—4; Kol. 3:20, 21.
Alla bör odla andens frukter
15. Vilka egenskaper bör en kristen Ordets förkunnare utveckla?
15 Av synnerligen stor vikt och betydelse för uppnåendet av mogenhet och andligt välstånd är ett förvärvande av andens frukter. Att vi odlar dessa andens frukter bör fördenskull vara en utomordentligt viktig del av vårt liv och bör förmärkas i vårt dagliga uppförande. Vad är det för frukter eller egenskaper? Det är tro, dygd, självbehärskning, uthärdande, gudaktig hängivenhet, broderlig tillgivenhet, kärlek. ”Ty om dessa ting förefinnas i eder och överflöda, så komma de att hindra eder från att vara vare sig overksamma eller ofruktsamma i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” (2 Petr. 1:5—8, NW) Här finner vi alla de grundlinjer som måste följas för uppnåendet av den mogenhet, som en kristen kan utveckla i sitt liv oberoende av ålder eller kön. Dessa sköna kläder, som människans hjärta och sinnesinställning så att säga kan bli skrudade i, omtalas av aposteln Paulus på detta sätt: ”Må ni ... ikläda eder de ömma känslorna medlidande, vänlighet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att hava fördrag med varandra och förlåta varandra villigt. ... Ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:12—14, NW) Det är mycket mera som dessa ord innefattar än rätt och slätt de kläder som vi bär; de syftar på en sann kristens mogenhet stadd i utveckling. Dessa ord beskriver de fullkomliga egenskaper som Kristus Jesus ägde och det klanderfria föredöme han har givit oss.
16. Är det tillräckligt för en kristen att rätt och slätt vilja göra det som är gott, eller vad krävs därutöver?
16 En människa kan ha levt ett exemplariskt liv enligt denna världens måttstock, ett sådant liv som den unge mannen hade levt, vilken kom till Jesus och sade sig ha hållit hela lagen. Han ansågs otvivelaktigt av somliga såsom ett föredöme, och även Herren Jesus Kristus fick kärlek till honom. ”Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: ’Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; ... Och kom sedan och följ mig.’ Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.” (Mark. 10:21—23) Vad var det han saknade? Den där viktiga egenskapen som förenar, kärleken. Motsvarigheten till att hålla lagen, dvs. att rätt och slätt lyssna till det goda ordet och tro på det, medför inte i och för sig Jehovas godkännande. Det krävs mera! Vad denne rike man visade sig sakna var kärlek, och han insåg inte att han behövde bli en Jesu Kristi efterföljare.
Resultaten av strävandena efter mogenhet
17. Vilken kurs måste man följa, och vad måste man ständigt vara på sin vakt emot? Vilken belöning kan man då vinna?
17 Om vi ihärdigt övar våra sinnen och strävar efter att nå mogenhet, vad kommer då vårt mål eller vår livsuppgift att vara? Den allsmäktige Gudens sanne, hängivne tjänare säger med eftertryck och visshet: FÖRKUNNARTJÄNSTEN. Om man slår in på en sådan kurs, får man inte bli som en vindflöjel, som svänger hit och dit, nej, inte ens tillfälligt. Man måste fortsätta att gå framåt med fast beslutsamhet. Detta medger inte att man saktar farten eller behandlar sitt överlämnande åt Gud på ett nonchalant sätt. Någon kanske är böjd för att säga att det är otänkbart att han skulle kunna göra det! En del kanske tänker så här: ”Det kan aldrig hända mig” — och menar att mogenheten helt enkelt inte kan gå förlorad, sedan man har tillbringat så mycken tid med att utveckla en sann kristen människas egenskaper och fyllt sinnet med Jehova Guds ord. I stället för att tänka på det sättet bör vi ha samma sinnesinställning som aposteln Paulus hade, när han sade: ”Jag anser mig icke ännu hava gripit tag i det, men en sak är säker i förbindelse därmed: ... Jag [jagar] hän emot målet, efter den segerlön som tillhör Guds kallelse.” Vi bör helt och fullt göra klart för oss att det inte finns någon sådan garanti som orden ”en gång frälst, alltid frälst” vill låta oss anta, utan vår levnad kommer att kännetecknas av oupphörliga ansträngningar att gå framåt, till dess vi fullbordat vårt kristna lopp, vilket, vad medlemmarna av den lilla hjorden av Guds smorda kvarleva angår, sker i och med döden, varefter dessa vinner odödlighet i Guds himmelska rike, och vad de ”andra fåren” beträffar innebär Guds godkännande, som medför liv på jorden efter Harmageddon. — Fil. 3:13, 14, NW.
18. Vad kan vi lära av det som Akan fick uppleva?
18 Under det att vi i trohet drar framåt, hän emot en fullvuxen människas tillstånd, påminner vi oss den läxa som vi lär av att ge akt på Israels nation, som stod i förbundsförhållande till Jehova. Då och då avvek Israels nation från en trogen, Gud hängiven kurs och vände sig till avgudadyrkan och girighet och sökte vinna materiella ting. En enskild individ, som gjorde detta, var mannen Akan. I sin längtan efter materiell vinning, som ledde honom till att ge vika för sina begärelser, sökte han vinna det som inte tillhörde honom och skaffade sig det verkligen, ja, han tog det som var förbjudet. Han tillskansade sig 200 siklar silver och en guldplatta, som vägde 50 siklar. Den frestelse, som dessa ting utgjorde för honom, överväldigade honom ända därhän att han smusslade undan dem i sitt tält. Vilket pris fick han inte betala för att en helt kort tid få ha dessa rikedomar i sin ägo! Den trogne Josua uppdagade hans ogärning, och därpå blev Akan och hela hans familj inte endast stenade till döds utan också uppbrända i eld. — Jos. 7:16—26.
19. Om man intar en viss ställning i Jehovas organisation, är detta i sig självt en garanti för att man skall vinna Guds godkännande?
19 Vi bör också ständigt komma ihåg att en av Israels konungar en gång ägde stor vishet och fick det enastående privilegiet att uppföra Jehovas tempel. Men till och med sedan Salomo fått alla dessa underbara välsignelser, som Jehova gav honom, blev han självisk och avvek från den sanna tillbedjan av Jehova, ända därhän att han tjänade sina utländska hustrurs gudar. Ett sådant handlingssätt kan bara leda till döden. En sådan ogynnsam dom avkunnade Jehova över Salomo, som inte kommer att få något framtida liv. (1 Konungaboken, kapitel 11) Denna regel gällde inte bara dem som stod under lagförbundet, utan vi lägger märke till att den också var tillämplig i den första kristna församlingens dagar.
20. Vilka frestelser måste vi ta oss i akt för? Ge exempel.
20 Det fanns sådana människor, som säkert ansågs vara mogna kristna under en viss tid i den första kristna församlingens dagar och som därpå avvek, övervunna av den lockelse som andra ting utövade. För sitt skymfliga tals skull och sitt avståndstagande från sanningen blev Hymeneus och Filetus, som talade om uppståndelsen såsom hade den redan skett och härigenom förvände tron hos somliga, uteslutna ur församlingen, därför att de valt en upprorisk kurs. (2 Tim. 2:17—19) Materialismen visade sig vara mycket lockande och försåtlig, och den blev orsak till att en av Paulus’ följeslagare blev överlistad. Paulus sade: ”Av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig.” (2 Tim. 4:10) Efter att ha övergivit de ting, som hörde världen till, var Demas ovillig att förbli avskild från världen i lojal, hängiven tjänst för Gud, den Allsmäktige.
21. a) Vad hände en av apostlarna? b) Vad säger Petrus om ett sådant handlingssätt?
21 Ett av de mest anmärkningsvärda bevisen på uppror kan sägas vara det som den otrogne apostel lade i dagen, som förrådde Kristus Jesus för trettio silverpenningar. (Matt. 26:15) Det är uppenbart att Judas Iskariots tänkesätt, såväl som deras tänkesätt som handlar såsom han gjorde, vittnar om fullständig avsaknad av mogenhet eller ett fullständigt nonchalerande av mogenheten. En sådan förrädisk gärning är föraktlig med tanke på att de som gör sig skyldiga härtill har flytt undan världens besmittelser och sedan på nytt låtit snärja sig av världen. Vi måste ständigt komma ihåg att det är värre att handla så än att inte ha lärt känna sanningen, såsom Petrus framhåller: ”Det skulle hava varit bättre för dem att icke exakt hava känt rättfärdighetens väg, än att — sedan de exakt lärt känna den — vända sig bort från det heliga bud som har blivit överlämnat åt dem. Det som säges i det sanna ordspråket har hänt dem: ’Hunden har återvänt till sina egna spyor och svinet, som blivit badat, till att vältra sig i smutsen.’” (2 Petr. 2:21, 22, NW) De vilsegångna underlät att vara vakna och på sin vakt genom att låta sig vägledas av exakt kunskap, så att de inte skulle ledas bort genom de lagtrotsande människornas villfarelse och sålunda avfalla från sin ståndaktighet. — 2 Petr. 3:17.
22. Har avvikelse från den rätta kursen eller avfall från tron förekommit endast i den första kristna församlingen?
22 De som ståndaktigt strävar efter mogenhet inser att ett avvikande från den rätta kursen inte är något som kännetecknat endast den första kristna församlingen, ty på senare tid har vi erfarit att den ”onde slavens” klass avfallit, såväl som många enskilda individer, som har återvänt till den gamla världen på grund av att de varit själviska, inte kunnat utstå spott och spe, ogärna velat lida förföljelse; ja, de har återvänt till ett otuktigt leverne, till avgudadyrkan och till att följa många andra lömska planer som härrör från Satan, denna världens gud. — Matt. 24:48—51.
23. a) Vad måste man tillföra sinnet, om det skall kunna mogna, med tanke på att närande föda är viktig för uppnåendet av god hälsa? b) Vilken uppmaning ger Sällskapet?
23 Liksom det är nödvändigt att äta bokstavlig föda regelbundet dag för dag för att underhålla kroppen, så måste tillförseln av Guds ord, som livnär sinnet, vara jämn och stadig dag för dag. Det räcker inte med att man läser, nej, studium är det som är av vikt, ty genom studiet övar man sinnet flitigt med en önskan att tillägna sig kunskap. Om det är en människas mål att förvärva andlig urskillning, kommer hennes ansträngningar att vara inriktade på Guds ord. I Josua 1:8 blir vi påminda om kravet att läsa i lagboken dag och natt, och man skulle inte läsa i den planlöst utan med ett bestämt syfte. Det skulle ske på ett sådant sätt, att läsaren kunde göra sin väg framgångsrik och handla vist. Ja, att flitigt studera bibeln dagligen är mycket viktigt. Tvärs över Sällskapet Vakttornets åtta och nio våningar höga byggnader (som ligger i Brooklyn i New York och där huvudparten av de biblar och bibelstudiehjälpredor, som Sällskapet ger ut, framställs) har man med stora, kraftiga bokstäver, så att alla förbipasserande tydligt kan se dem, låtit texta dessa synnerligen viktiga ord: ”Läs Guds ord, bibeln, dagligen”. Detta är en uppmaning till världens alla människor; i hur mycket högre grad gäller den då inte alla kristna!
24. a) Vilket annat medel har Sällskapet gjort bruk av för att bistå människorna, även om de ”har bibeln”? b) Hur gav Filippus bevis på sin mogenhet, när han träffade samman med en sanningssökare?
24 Den nya världens samhälle har under många år i tidskriften Vakttornet såväl som i böcker och småskrifter, som används för att genom studium öka insikten i bibeln, gjort bruk av det tryckta ordet. Många människor kommer med detta genmäle: ”Men jag har bibeln; jag läser den.” Men även om det finns över en milliard biblar i världen, så låt oss tänka på de beklagansvärda förhållanden som nu råder. Dessa visar att det är ytterst viktigt att inte bara läsa bibeln enskilt. Vi kan påminna oss vad som hände en man, som sökte sanningen, under den första kristna församlingens tid. En Guds tjänare, som mötte honom, såg honom läsa i Jesajas bokrulle och frågade honom om han förstod det som han läste. Han svarade då: ”Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?” Filippus begagnade detta tillfälle för att hjälpa den här intresserade mannen genom att förklara Jesajas profetia för honom, så att han kunde förstå den, och därpå blev mannen döpt. Här har vi ett utomordentligt exempel på hur Filippus’ mogenhet gav sig till känna genom att han framlade profetian på ett förståndsmässigt sätt för den intresserade. Filippus hade inte möjlighet att studera med honom eller slå upp hänvisningar, utan hämtade skickligt fram vetande ur det förråd av kunskap som han redan hade tillägnat sig — och detta var ett bevis på mogenhet. — Apg. 8:30—39.
25. Hur bistod en annan mogen Jehovas tjänare en som nyligen kommit till tro?
25 Saulus från Tarsus, som senare blev Paulus, måste komma i kontakt med en Jehovas tjänare för att få upplysning, innan han kunde bli fullvuxen i förkunnartjänsten. Vi påminner oss att han fick anvisning om att gå in i Damaskus, och i denna stad fick han hjälp och undervisning i de fundamentala tingen av Ananias. Ananias begagnade tillfället och ådagalade mogenhet, när han gav Paulus den vägledning, som lämpade sig just för det tillfället. — Apg. 9:17—19.
Hur vi vinner mogenhet tillsammans med församlingen
26. Vilken föranstaltning har Jehova gjort för att vi skall kunna vidmakthålla vår mogenhet?’
26 Det finns för närvarande mer än 22.000 församlingar av Jehovas tjänare jorden runt. Dessa församlingar är föranstaltningar som den allsmäktige Guden har gjort för att vidmakthålla deras mogenhet, som redan har uppnått en sådan ställning, såväl som för att fostra andra på deras väg mot mogenhet. Såsom det är i fråga om andra ting, beror det inte uteslutande på församlingen, om individen skall dra nytta av denna föranstaltning, utan även på individen själv.
27, 28. a) Vilken förmaning har de kristna fått beträffande vikten av att vara med vid församlingens möten? b) Vilka mötesanordningar har gjorts inom den nya världens samhälle, och vad är syftet med dem?
27 De troende fick alltifrån de första kristnas tid omedelbart, på pingstdagen, denna upplysning: ”Gör bättring, och må var och en av eder bliva döpt.” Och med många andra ord förmanade Petrus dem, ”och de fortsatte att ägna sig åt den undervisning apostlarna gåvo och åt att dela med sig åt varandra, åt att hålla måltider och åt böner”. Omedelbart underströks vikten av att komma tillsammans. När Paulus skrev till hebréerna, gjorde han denna förmaning mera fullständig, då han uppmuntrade dem med dessa ord: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi icke försumma att församlas, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” Vid den tiden, mer än tjugofem år efter pingsten, måste några ha blivit försumliga i att komma till mötena och höll på att förlora den mogenhet, som man vidmakthåller genom att regelbundet komma tillsammans. (Apg. 2:38, 40, 42; Hebr. 10:24, 25, NW) Hur förhåller det sig med de kristna förkunnare som lever nu, 1900 år efter det att dessa råd ursprungligen blev skrivna? Är vi försumliga, och visar vi likgiltighet för detta kristna krav att vi skall församlas för att vinna andlig styrka och fasthet?
28 Genom den nya världens samhälle har det gjorts rikliga föranstaltningar för oss. Fördenskull uppstår dessa frågor: Är vi med vid alla de olika mötena, som hålls vecka efter vecka, t. ex. vid Vakttornsstudiet, som är den största hjälp Sällskapet har givit för att bistå dem som tror Guds ord? Och hur är det med tjänstemötena, där förkunnarna får praktisk övning för förkunnartjänsten, teokratiska skolan, där vi får undervisning i att tala och förbereda predikningar, och bokstudiet, vid vilket en av Sällskapets värdefulla böcker över något bibliskt ämne begagnas, och det offentliga föredraget, som hålls på söndagen och vid vilket lämpliga ämnen dryftas?
29. a) Är överlämnande allt som fordras? b) Av vilket värde är församlingen och församlingsmötena för de kristna?
29 Tråkigt nog har en del tillägnat sig den inställningen, sedan de överlämnat sig och blivit döpta, att det inte fordras något mer av dem. Kom ihåg att överlämnandet endast markerar en begynnelse. Menar du att det inte är nödvändigt att komma till mötena regelbundet? Det skulle innebära att du var av den uppfattningen att församlingen inte ovillkorligen är en kristens livlina. I stället för att anta en sådan nonchalant och omogen inställning borde envar av oss fråga sig själv: Hur skall jag kunna vara med vid varje möte? Församlingen är verkligen den anordning, som Jehova har upprättat för att var och en av oss skall kunna gå framåt till mogenhet. Tänk bara på hur fundamentalt lämpligt det är att man är med vid alla de här fem entimmesmötena, som hålls varje vecka. De håller den kristne förkunnaren vaken för det förhållande han står i till den allsmäktige Guden, à jour med uppfyllelsen av profetiorna och vaken för förkunnartjänsten, som vi tar del i regelbundet. Ja, varje möte, som vi besöker, bidrar till vår mogenhet och kan hjälpa till att öka våra bröders andliga tillväxt mot ett fullvuxet tillstånd.
Bönen
30. a) Vilket privilegium, som innebär förtrolighet, bidrar till uppnåendet av mogenhet? b) Hur kan vi härigenom få hjälp att nå mogenhet?
30 Vi har tillfällen och möjligheter att tala med Gud dagligen. Ja, vi kan meddela oss med honom regelbundet i bön. När vi vänder oss till Jehova i bön, till honom som är evighetens store konung, bör vi förvissa oss om att våra ord vittnar om tillbörlig respekt. Paulus framhåller att vi bör ”framhärda i bön”. När vi på detta sätt meddelar oss med Gud, tänker vi inte bara på oss själva utan också på andra. Följande ord, som Paulus har givit oss, vittnar om denna kristna inställning: ”Jag fortfar att nämna eder i mina böner”, och hans önskningar i detta sammanhang var ”att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en ande som skänker vishet och uppenbarelse i den exakta kunskapen om honom, i det att edert hjärtas ögon hava blivit upplysta, så att ni kunna veta vilket det hopp är, som han har kallat eder till”. Här finner vi återigen att vishetens ande förbinds med förvärvandet av exakt kunskap. Av detta ser vi hur viktigt det är att vi ägnar noggrann uppmärksamhet åt det som vi får höra, ja, lyssnar uppmärksamt, när Gud talar till oss genom sitt ord. Hur tacksamma bör vi inte vara mot Jehova för att han har samtyckt till att vi beder till honom och har uppmuntrat oss att göra det. Det råder inget tvivel härom, bönen är också den ett redskap, genom vilket vi kan sträva framåt mot mogenhet. — Rom. 12:12; Ef. 1:16—18; NW.
Ställningen såsom tillsyningsman en belöning för mogenhet
31. Vilka ytterligare privilegier att tjäna kan bli den mogne förkunnarens belöning?
31 När en enskild människa vinner kunskap, överlämnar sitt liv åt Gud, är i nära gemenskap med Jehovas organisation och fortsätter framåt mot mogenhet, väntar henne ökade privilegier. Vad man än gör, bör man naturligtvis göra det av hela sin själ såsom för Jehova och inte för att bli iakttagen av människor. (Kol. 3:23) Uppgifter att öva tillsyn i en församling ges inte som en uppmuntran åt en individ att sträva framåt mot mogenhet, utan de är snarare belöningar, som ges den mogne som önskar tjäna villigt och med ett anspråkslöst sinne, i det han ödmjukar sig under Guds mäktiga hand. (1 Petr. 5:2, 5, 6) Under det att en kristen förkunnare fortsätter att gå framåt för att bli en ”fullvuxen man”, kan han bli en Ordets förkunnare, som förordnas till att undervisa några kristna som samlas i ett privat hem. Härmed får han ett storslaget tillfälle att hjälpa och undervisa nya förkunnare i tjänsten från dörr till dörr, i att leda bibelstudier i hemmen såväl som i att gå tillbaka till andra med de goda nyheterna om Riket. Sedan kanske förkunnaren blir gynnad med ett uppdrag såsom biträdande tjänare i en församling. Kanske han så småningom blir tillsyningsman eller föreståndare för en församling, i det att han axlar allt det ansvar som följer härmed, ständigt förtröstar på Jehova och inser att det är Jehovas församling av fårlika människor som han tjänar.
32, 33. a) Vilka speciella möjligheter kan komma att öppna sig för den mogne förkunnaren? b) Vad kan hjälpa en att bli kvalificerad för dessa enastående tjänsteuppdrag?
32 Utöver detta kan en kristen få tillfälle att ta del i heltidstjänsten såsom förkunnare, bege sig till någon plats ”där behovet är stort” för att i många fall tjäna under svåra omständigheter och hjälpa Guds andra får. Kanske kan han få tjäna såsom tillsyningsman för en krets, varvid han besöker ett antal församlingar, och därpå rentav bli tillsyningsman för ett område. Förutom alla dessa tjänsteprivilegier, som en förkunnare kan få, finns det andra möjligheter som står öppna för honom. Han kan t. ex. ta del i missionsverksamhet och bege sig till främmande länder och trakter, ja, kanske rentav bli medarbetare vid någon av de expeditioner som har tillsyn över verksamheten och som kallas för Betelhem, i vilket land han än kan vara bosatt.
33 Detta kan kallas framåtskridande i att odla och uppnå mogenhet. En sådan levnadskurs är inte lätt, och man kan inte åka frihjul hela tiden, och inte är det heller något som fullbordas genom ett underverk. Mogenheten är ett resultat av att man ideligen övar sinnet, studerar, tänker, uträttar något, predikar, ådagalägger andens frukter och visar kärlek gentemot andra. Den innebär ett ideligt givande i osjälviskhet. När man vinner mogenhet, har man tillfälle att bära andras bördor, vilket är en kristen förpliktelse och ett bevis på ens kärlek. — Gal. 6:2.
34. Hur lade Paulus sin mogenhet i dagen?
34 Förunderliga välsignelser åtföljer i sanning den kristna mogenheten. Paulus framhöll detta, när han hade gått framåt därhän att han kunde uppmuntra andra att följa honom, såsom han följde Kristus. Paulus var sannerligen en verkligt fullvuxen man i tron, och detta framgick tydligt av hans förtröstansfulla ord, när han var nära sitt jordiska levnadslopps slut: ”Ty jag håller redan på att utgjutas som ett drickoffer, och den bestämda tiden för min befrielse är nära förestående. Jag har kämpat den förträffliga kampen, jag har löpt banan ut, jag har hållit tron. Hädanefter är rättfärdighetens krona förvarad åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall giva mig som en belöning på den dagen, men icke endast åt mig, utan även åt alla dem som hava älskat hans manifesterande.” — 2 Tim. 4:6—8, NW; 1 Kor. 11:1.
35. Hur bör vi betrakta strävandena efter mogenhet i den nya världens samhälle?
35 Mogenhet måste vara det kristna målet för alla och envar, och mogenheten medför oändlig tillfredsställelse och glädje i förkunnartjänsten. Sträva hän emot kristen mogenhet, ty man vinner den allra största glädje och fröjd genom att inse i vilket intimt förhållande man står till andra kristna och till Jehova. Tack vare mogenheten kommer vi alltid att vara medvetna om Jehovas välsignelser. Låt fördenskull ingenting äventyra dina strävanden att bli en ”fullvuxen man” i Jehovas ”nya världens samhälle”. Må vi sträva efter mogenhet i avsikt att lovprisa Jehova och det stora och suveräna namnet genom våra gärningar såväl som genom vårt exempel, för att också andra skall kunna få klart för sig vilken förträfflig kurs som vi har att följa och som Paulus talade om i de väl valda orden till filipperna: ”Må vi därför, så många av oss som äro mogna, hava denna sinnesinställning. Och om ni i sinnet äro annorlunda benägna i något avseende, kommer Gud att uppenbara den nämnda inställningen för eder. Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi hava gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin.” — Fil. 3:15, 16, NW.