Frågor från läsekretsen

● Enligt 2 Moseboken 12:37 (NW) var det 600.000 raska israelitiska män som lämnade Egypten, förutom deras små. Eftersom 600.000 vuxna män anger en sammanlagd befolkning på omkring två millioner människor, hur kan det då komma sig att det bara fanns 22.273 förstfödda gossebarn, såsom det anges i 4 Moseboken 3:43? Skulle inte detta innebära att familjerna var orimligt stora? — A. R., Panama.

Beträffande de förstfödda sägs det: ”Och de förstfödda av mankön, vart namn räknat särskilt, de som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många som inmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.” (4 Mos. 3:43) Ytligt sett tycks det vara något fel, eftersom detta skulle betyda omkring nittio personer i varje familj, om en förstfödd av mankön räknades för varje familj. Men vi bör tänka på att det är rimligt att det fanns lika många förstfödda av kvinnokön som av mankön. Detta skulle sålunda skära ned familjernas storlek till hälften, eller till omkring fyrtiofem personer vardera.

Hur förhöll det sig för det andra med de förstfödda av mankön som själva var fäder? Vi lägger märke till att i antalet 600.000 raska israelitiska män (förutom leviterna) ingick de som var ”tjugu år gamla eller därutöver”. (4 Mos. 1:18) Vi kommer också ihåg att när den tionde plågan drabbade Egypten, dödade den inte Farao, som själv förmodligen var en förstfödd; utan den dödade hans son, som ännu inte var vuxen. Det fanns alltså många fler förstfödda av mankön i Israel än de 22.273, men de räknades inte in i det antal som anges i 4 Moseboken 3:43, eftersom antalet där avser bara minderåriga. Det hänför sig inte till fäder, farfäder eller morfäder osv., som var förstfödda. Eftersom det är rimligt att dra den slutsatsen att omkring tre generationer levde samtidigt, skär detta ytterligare ned familjernas storlek.

Familjer med så många medlemmar kan fortfarande tyckas stora, men vi kommer ihåg att Jakob hade tretton barn med två hustrur och två bihustrur. Detta pekar på en annan faktor: att det i Israel tillämpades både polygami och äktenskap med bihustrur och att det bara var faderns förstfödde, inte moderns förstfödde, som räknades som förstfödd. I fallet med Jakob hade sålunda var och en av hans hustrur och bihustrur sin förstfödde, men Jakob hade bara en förstfödd, Ruben. — 1 Mos. 49:3.

Varifrån kom överskottet på hustrur och bihustrur? För det första berättar bibeln om att när Jakobs söner Simeon och Levi egenmäktigt hämnades därför att deras syster Dina blivit kränkt, dödade de alla av mankön i staden Sikem men tog kvinnor och barn som byte, varvid kvinnorna utan tvivel blev såväl tjänare eller slavar som bihustrur. Dessutom kan det ha varit så att det fanns fler kvinnor i Israel än män, liksom kvinnornas antal överstiger männens antal i en del länder i våra dagar. Medan anordningen med polygami varade, hade sådana kvinnor män och barn. — 1 Mos. 34:29.

Något som särskilt kastar ljus över hur det kunde komma sig att familjerna var så stora är Jehova Guds direkta välsignelse: ”Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.” ”Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN [Jehova], din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens stjärnor.” (2 Mos. 1:7; 5 Mos. 10:22) Med Jehovas välsignelse vilande över sig förökade sig israeliterna så snabbt, att Egyptens konung blev oroad. Vi ser alltså att det inte föreligger någon motsägelse mellan det beräknade sammanlagda antalet av två millioner israeliter och antalet 22.273 förstfödda av mankön.

● I Uppenbarelseboken 12:3, 4 berättas det om att drakens stjärt drog med sig en tredjedel av stjärnorna. Vilka är stjärnorna, och är det bokstavligen tredjedelen av dem som avses? — C. S., USA.

Den åsyftade texten lyder: ”Där syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn och på sina huvuden sju kronor. Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade dem ned på jorden.” I Skriften omtalas andliga skapelser ibland såsom stjärnor, t. ex. i Job 38:7: ”Medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop.” De betecknas med rätta som stjärnor, ty de dväljs i de andliga himlarymderna, alldeles såsom bokstavliga stjärnor befinner sig i den bokstavliga himlarymden eller skyn.

Stjärnorna i Uppenbarelseboken 12:4 tycks vara andliga skapelser, som blev demoner på grund av sin avvikelse, vilken vållades av den store draken, Satan. Att han förmådde dem att förena sig med honom i upproret visas i bild genom att draken med sin stjärt drog med sig stjärnorna, alldeles såsom en stor orm, när den angriper sitt offer, kan slingra sig kring det med sin kropp eller ”stjärt”. Att dessa stjärnors fall avser deras avvikelse och inte deras utkastande vid tiden för striden i himmelen framgår klart av det förhållandet att draken, Satan, sägs vara ansvarig för att de blir nedslungade till jorden, under det att Mikael och hans änglar, Kristus Jesus och hans himmelska härskaror, är de som kastar ned Satan och hans demoner, såsom det återges i Uppenbarelseboken 12:9.

Vad uttrycket ”tredjedelen av himmelens stjärnor” beträffar, bör vi inte tro att detta avser att bokstavligen en tredjedel av alla de heliga änglarna avvikit till Satan, draken, under årens gång. I stället tycks detta vara ett symboliskt sätt att säga att det gällde ett ansenligt antal och likväl mindre än hälften och därför avgjort en minoritet. Vi finner sålunda i Uppenbarelseboken att uttrycket ”tredjedel” förekommer gång på gång i samband med jorden, träden, havet, skeppen och skapelserna i havet, vattenmassorna, solen, månen, stjärnorna, dagen och människorna. — Se Uppenbarelseboken 8:7—12; 9:15.