Ett vist bruk av friheten att välja
”JAG kan inte begripa att hon kan ha en klänning i den färgen. Jag skulle inte vilja visa mig i den!” ”Klassisk musik? Jag står inte ut med att höra på det!” ”Äta kött? Å, det är det värsta man kan göra!”
Säkert skulle du kunna anföra många fler typiska exempel på hur olika tycke och smak är bland människorna. Talesättet ”vad som passar för den ene passar inte alltid för den andre” — eller som ett engelskt ordspråk mera uttrycksfullt säger: ”Vad som är mat för den ene är gift för den andre” — ger en god beskrivning av hur smaken växlar.
Denna varierande smak återspeglar den frihet att välja, som människorna har, en frihet som var och en troget omhuldar. Man bör också göra det, ty Gud har bestämt det så. Människan skapades med moralisk handlingsfrihet och fick sig given en betydande valfrihet i livets angelägenheter.
Detta betyder emellertid inte att människans frihet inte skulle ha några gränser. I sådana ting som gudsdyrkan, trosläror och uppförande ger bibeln, Guds ord, många detaljerade upplysningar om vad som är den rätta kursen. Ofta ges det noggranna och uttryckliga underrättelser om vad som är rätt och vad som är orätt. Dessa ting lämnar Gud inte åt den enskilde att slå fast. Människan kan emellertid välja att lyda eller inte lyda dessa instruktioner; men hon får då ta konsekvenserna.
Bibeln fastslår dock inte några lagar för att direkt reglera allt vad man gör. Den lämnar ett vidsträckt område, där den enskilde får göra sin valfrihet, sitt initiativ och sin smak gällande. Att den personliga smaken därigenom blir så mångskiftande gör livet intressantare. Hur enformigt skulle det inte vara, om varenda människa hade precis samma smak i allting som bibeln överlämnar åt vårt fria val! Bibelns principer bör visserligen alltid vägleda oss, men det står alltså i stor utsträckning var och en fritt att välja mat, kläder, underhållning, möbler och mycket annat. När man utövar denna frihet att välja, bör man emellertid vara noga med att inte göra intrång i andras frihet att välja.
Så till exempel tycker du kanske om att lyssna mycket på musik, och du har din frihet att göra det. Men din granne föredrar kanske att sitta tyst och läsa i stället. Ditt val bör inte vara till hinder för hans. Om du insisterar på att spela dina skivor eller ha din radio på med sådan styrka, att det stör din granne, så inkräktar du på hans frihet att välja. Han väljer inte att lyssna på din musik frivilligt, utan den tvingas på honom. Du har missbrukat din frihet. Den bibliska princip, som vi måste komma ihåg, är denna: ”Allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.” (Matt. 7:12) Du vill inte att det som en annan väljer skall påtvingas dig. Tvinga då inte det som du väljer på honom.
Vad som också bör tas i betraktande är det kristna samvetet. Den kristne uppskattar sin frihet att välja det slags musik han vill lyssna till, men han inser samtidigt att somliga sånger verkar suggererande och demoraliserande. Därför undviker han dessa. Han fyller sitt sinne med det som är rättfärdigt och kyskt. Han missbrukar inte sin frihet att välja, varigenom han skulle skada sig själv i andligt avseende. — Fil. 4:8.
Beträffande kläder har en kristen också stor frihet att välja. Men då det som anses för en acceptabel, välordnad klädedräkt i en del av världen kan betraktas som stötande och oblygt av moraliskt oförvitliga människor i en annan del, måste de kristna visa omdöme i sitt val. Bibelns råd till kvinnorna är att de skall ”pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet”. (1 Tim. 2:9, NW) Således kommer en kristen kvinna att vara noga med att aldrig ge intryck av att vara oblyg. Hon undviker att låta sig ryckas med av de ytterligheter som denna moraliskt dekadenta värld vurmar för. Men hon bör också vara vis nog att inte sätta sig till doms över andra.
Bibeln lämnar också åt en kristen att själv avgöra vad för slags mat han skall äta. (1 Kor. 10:25) Den ene kanske njuter av att äta kött, en annan är kanhända vegetarian. Båda har frihet att äta vad de själva väljer. Om en person väljer att inte äta kött eller kanske något annat slags mat, så bör han inte kritiseras: ”Må den som äter icke se ned på den som icke äter, och må den som icke äter icke döma den som äter, ty Gud har välkomnat denne. Vem är du, att du dömer en annans hustjänare?” — Rom. 14:3, 4, NW.
Men också i fråga om sitt ätande bör en mogen kristen bruka urskillning, när han utövar sin frihet att välja. Om han vet att viss mat eller vissa drycker väcker anstöt hos andra, så kommer han inte att hålla på sina rättigheter. Han kommer att ta hänsyn till andra, när han utövar sin frihet att välja. — 1 Kor. 10:23, 24, 32, 33; 8:7—13.
Då ju Guds ord medger de kristna en sådan vidsträckt frihet att välja i så många ting, är det tillbörligt för var och en att allvarligt betänka Jesu råd: ”Sluta upp med att döma, för att ni icke må bliva dömda.” (Matt. 7:1, NW) Andra har utan tvivel personliga tycken och sätt att göra saker och ting på, som i mycket skiljer sig från dina, och det anstår inte den kristne att inkräkta på deras frihet genom att kritisera dem eller genom att gå från en person till en annan och fråga om de tycker att vad den och den gör är rätt och så få denne att framstå i en dålig dager. Hur mycket bättre är det inte att vi själva går före med gott exempel och att vi sedan, när det gäller andra, berömmer dem för de framsteg de gör i riktning mot kristlig mogenhet!
Detta betyder inte att föräldrar inte skall reglera sina barns frihet att välja genom att tillrättavisa och tukta dem. Det är deras plikt att göra detta. Kristna tillsyningsmän är också förpliktade att visa kärleksfull omtanke om alla församlingsmedlemmarnas andliga välfärd. Då och då kanske de lägger märke till omständigheter som lätt kan leda till att ett allvarligt problem uppstår, och de kan ge förståndiga råd för att hjälpa till med att avvärja det. De vill inte göra intrång i din frihet att välja, men det är deras allvarliga önskan att hjälpa dig att se hur du kan tillämpa bibelns principer för att göra ett vist bruk av din frihet att välja.
Ja, frihet att välja är något önskvärt och nödvändigt för människorna, men denna frihet behöver brukas vist. Vi måste inse att vi inte kan ha total frihet på alla områden och ändå bli godkända av Gud eller leva i samförstånd med vår nästa. En mogen kristen låter sig alltid ledas av den bibliska princip som är uttryckt i orden: ”Var såsom fria människor och bruka dock icke eder frihet till förevändning för moralisk uselhet, utan såsom Guds slavar.” — 1 Petr. 2:16, NW.