Ge akt på profetiorna!

1. a) Vilket råd gav Jesus oss med avseende på profetiorna? b) Vad har man gjort inom nationerna för att få vägledning, och vad har följden blivit?

”GIV akt på eder själva”, sade Jesus, när han talade med sina lärjungar om en rätt inställning till hans profetia med avseende på ändens tid. (Luk. 21:34, NW) En liknande kraftig varning är särskilt passande i denna tid, eftersom världshändelsernas utveckling har fått enskilda människor såväl som regeringar att inse hur önskvärt det är att kunna se in i framtiden. De har många ”profeter”: sådana som ägnar sig åt studier av historia och politik, nyhetsanalytiker och även astrologer, ett arv från det forntida Babylon. Men dessa har svikit dem, just såsom deras motsvarigheter svek det forntida Babylon, och de kommer alltjämt till korta, när det gäller att exakt och osvikligt förutsäga framtiden. — Jes. 47:12—15; 44:25, 26.

Profetior kungörs jorden runt i våra dagar

2. a) Varför är bibelns profetior överlägsna andra profetior, och hur är det möjligt för alla att få gagn av dem? b) Vilket redskap har Jehova använt i våra dagar såsom en ”profet”, och hur har denna skara ställt sig till profetiorna?

² Jehovas profetior är emellertid helt olika människors profetior eller förutsägelser, vilka i bästa fall endast är lärda gissningar. Hans profetior härstammar från dens sinne, som har skapat universum och som är så mäktig att han kan dirigera händelseutvecklingen till en uppfyllelse av hans ord. Jehovas profetior finns återgivna i hans ord, bibeln, där de är tillgängliga för alla människor. Alla har möjlighet, om de så önskar, att lystra till dem och i all uppriktighet söka förstå dem. De som inte är i stånd att läsa, kan höra, ty Gud har i våra dagar här på jorden en profetliknande organisation, alldeles som på den första kristna församlingens tid. (Apg. 16:4, 5) Han kallar dessa kristna för sin ”trogne och omdömesgille slav”. (Matt. 24:45—47, NW) Till denna ”slav”-klass riktas med största kraft detta bud: ”Behandla icke profetiskt tal med förakt.” (1 Tess. 5:20, NW) Dessa ord har Jehovas smorda vittnen på jorden hörsammat. De ger med största vördnadsfullhet akt på profetiorna. De har vidtagit förändringar, när profetiorna uppenbarat deras egna brister och tillkortakommanden. De har inte tigit, nej, de har ropat utan återhåll, när profetiorna har fördömt sedvänjor som följts till och med i kristenheten. (Jes. 58:1) Ja, de har kungjort de profetior, som är upptecknade i Guds ord, fastän de därmed ådragit sig hela världens hat. — Matt. 24:9.

Jehovas profetiska ord besannas

3. a) På vilka sätt visade konung Manasse i Juda vanvördnad för Guds lagar och för profetiorna? b) Vilken profetia måste fördenskull uppfyllas på honom, och vilket redskap användes för att den skulle bli uppfylld?

³ Stöd för påståendet att man måste ägna uppmärksamhet åt profetiorna finner vi, när vi nu i korthet begrundar den historiska skildringen av utvecklingen i Juda rike, som styrdes av konungar ur Davids ätt, nära slutet för detta rike. Vår undersökning börjar vid den tid då konung Manasse, den fjortonde konungen efter David, regerade. Manasse efterträdde sin fader, den gode konung Hiskia, på tronen, och han regerade i femtiofem år. Han hade rika tillfällen att lära känna nationens historia och de profetior, som Jehova hade låtit uppfyllas i förbindelse med hans förfäder. Gud hade uttalat följande profetia beträffande var och en som skulle bli konung och sitta på Davids tron: ”När han gör orätt, skall jag också tillrättavisa honom med människors ris och med Adams söners slag.” (NW) Fullständigt i strid med Guds ord och profetior vände sig Manasse till babylonisk religion, till astrologi, magi, omen, trolldom, spådom och sådana som hade till yrke att förutsäga händelser. Ja, han frambar till och med människooffer, sina egna kungliga söner, åt den kananeiske guden Baal. Han byggde altaren för tillbedjan av solen, månen och stjärnorna på de båda förgårdarna till Jehovas tempel i Jerusalem, och han satte också upp ”avgudabelätet, som han hade låtit göra”, i detta heliga tempel. Fördenskull uppfylldes Guds profetia på honom genom Assyriens, det andra världsväldets, tunga hand, i det att Gud lät detta välde bli hans redskap för att profetian skulle bli uppfylld. — 2 Sam. 7:14; 2 Krön. 33:1—7.

4. Vad blev följden av Manasses förakt för Guds ord och profetior?

⁴ Men Manasses förakt för Guds ord genom Mose och hans andra profeter förde med sig mera än straff över enbart Manasse själv. Hans upproriskhet förmådde Juda till att handla mera ondskefullt än de hedniska inbyggarna i landet. Jehova Gud sände en profetia med ett svidande budskap till landets inbyggare, vilken borde ha fått deras öron att upplåtas: ”Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i båda öronen på var och en som får höra det. ... Och jag skall skölja Jerusalem tomt, såsom man sköljer ett fat och, sedan man har sköljt det, vänder det upp och ned. Och jag skall förskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand.” — 2 Kon. 21:10—15.

5. Hur beskrev Jesaja profetiskt Jehovas dom över landet och dess inbyggare?

⁵ Den kurs, som Manasse följde i sin halsstarrighet, ledde till att ”oskyldigt blod i ... stor myckenhet” utgöts i landet. (2 Kon. 21:16) Enligt judiska lärda inbegrep detta Jesajas blod, ty de påstår att denne profet blev söndersågad på konung Manasses befallning. Manasse visade förakt för en mycket snarlik profetia, som Jesaja framförde å Jehovas vägnar. Han sade: ”Se, HERREN [Jehova] ödelägger jorden [landet, 1873, Åk] och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. ... Jorden bliver i grund ödelagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord. Jorden sörjer och tvinar bort. ... Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet [som var grundat på de tio buden]. Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt. ... Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp.” — Jes. 24:1—20.

6. a) Vilken oföränderlig dom fastställde Jehova för Juda, därför att Manasse hade besudlat landet? b) Hur fick Manasse en försmak av denna dom, och hur påverkade hans upplevelser honom?

⁶ Manasses ogärningar fick Gud att slå fast att Jerusalem och Juda land nu var så besudlade att de inte kunde undgå att bli tömda och ödelagda för en tid. (2 Kon. 23:26, 27) Men Manasse måste först bli straffad, därför att han inte fäst något avseende vid Guds ord och profetior. Vi läser: Jehova ”talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke därpå. Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsman komma över dem;a de slogo Manasse i bojor ... och förde honom till Babel [som konungen i Assyrien hade gjort till en av sina residensstäder].” Den ånger och bättring, som Manasse då ådagalade, och hans bemödanden att återställa den sanna tillbedjan och Guds gensvar, som innebar att han visade honom barmhärtighet, är alltsammans omnämnt i 2 Krönikeboken 33:10—17.

Skydd genom att ge akt på profetiorna

7. a) Vilken belöning fick Josia, därför att han aktade på Jehovas profeter? b) Vad bevisade detta med avseende på Jehovas profetiska förmåga och hans ställning såsom styresman?

⁷ Manasse efterträddes av sin son Amon, som återinförde hednisk avgudadyrkan. Han blev dödad, men folket höll lojalt fast vid Davids hus och uppsatte hans åttaårige son, Josia, på tronen. Davids ätt behöll alltså tronen, såsom Gud hade profeterat. (2 Krön. 33:18—25) Vid nitton års ålder började konung Josia rena hela riket från falsk gudsdyrkan. Han aktade på Jehovas profeter. (2 Krön. 34:1—7) Fördenskull lyckades aldrig andra världsväldet, Assyrien, föra Juda och Jerusalem i fångenskap. Josia upplevde Assyriens eget fall år 633 f. Kr., vilket utgjorde en uppfyllelse av Nahums profetia beträffande Nineve, Assyriens huvudstad, som ödelades av Medien och dess bundsförvanter. (Nah. 1:1; 3:1, 5, 7; 1:15) Detta bevisar att Jehova, profetiornas Gud, är sann och är den universelle suveränen.

8. a) Hur kom det sig att Babylon såsom ett mäktigt välde bidrog till Assyriens fall? b) Vilket intresse har vi av att lägga märke till vem det var som anförde den babyloniska hären vid detta tillfälle?

⁸ När Nineve föll, befann sig den kaldeiska härens befälhavare, Nebukadnessar, son till konung Nabopolassar, som hade varit härförare under konung Assurbanipal i Assyrien, på skådeplatsen. Nabopolassar hade blivit konung i Babylon då Assurbanipal dog. Han var av kaldeisk härkomst och var semit (assyrierna var också semiter). Han grundade en kunglig dynasti, som ändade med Belsassar. Efter Nineves fall utövade Nebukadnessar jämte sin far konungaväldet i Babylon.b

9. a) Vilket verk hade konung Josia fullbordat före Nineves fall? b) Vilken upptäckt gjorde man i templet, sedan landet blivit renat, och vilka viktiga utsagor om dom meddelades Josia ur denna bok?

⁹ Det tog Josia sex år att fullborda renandet av Juda land och Jehovas tempel i Jerusalem från falsk gudsdyrkan, varmed också babylonisk astrologi och sådana som hade till yrke att förutsäga händelser hörde samman. Medan Jehovas tempel höll på att repareras, fann översteprästen Hilkia Jehovas ”lagbok, den som hade blivit given genom Mose”. Detta var utan tvivel den ursprungliga lagboken, som Mose skrivit, och den väckte helt visst sensation. (2 Krön. 34:8—15) Boken nådde en höjdpunkt med dessa ord: ”Och det skall ske, att likasom HERREN [Jehova] förut fröjdade sig över eder, när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall HERREN nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör eder. Och I skolen ryckas bort ur det land, dit du nu kommer för att taga det i besittning. Och HERREN skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena ända till den andra ...” När konung Josia, som hade ett vaket samvete, fick höra dessa ord läsas, blev han mycket förskräckt. — 5 Mos. 28:63—65; 2 Krön. 34:19.

10. Vilken åtgärd vidtog Josia omedelbart i största uppriktighet, och vilket svar fick han från Jehova beträffande Juda?

¹⁰ Med största allvar sände Josia översteprästen Hilkia att jämte några andra män gå och fråga Jehova, såsom han sade, ”för mig och för dem som äro kvar av Israel och Juda angående det som står i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten över oss ...” Gud gav dem svar genom profetissan Hulda i Jerusalem: ”Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser, som äro skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung — detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke bliva utsläckt.”

11. Vilken hänsyn visades Josia, därför att han tog Jehovas ord och profetior i akt?

¹¹ Men Jehova visade konung Josia kärleksfull godhet och hänsyn, i det att han sade: ”Se, jag vill samla dig till dina fäder, ... och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare.”

12. Hur rättade sig Josia med all flit efter Jehovas ord, och vilka goda resultat uppnåddes fördenskull?

¹² Konung Josia lät därpå församla allt folket i templet i Jerusalem, och där läste han upp för dem ”allt vad som stod i förbundsboken som hade blivit funnen i HERRENS hus”. Därpå uppmanade han folket att sluta ett förbund om trohet med Jehova. De goda följderna av konungens vördnad för Jehovas ord och profetior omnämns på detta sätt: ”Så länge han levde, veko de icke av ifrån HERREN, sina fäders Gud.” — 2 Krön. 34:21—33.

13. Beskriv den internationella händelseutvecklingen vid denna tid, som fick Josia att handla oförståndigt.

¹³ Sedan Josia regerat i trettioett år, vidtog han obetänksamt sådana åtgärder som ledde till hans död år 628 f. Kr. Händelseförloppet var detta: Egypten, som varit det första världsväldet, hade omstörtats av Esarhaddon, konungen i Assyrien, och efter ett uppror hade det återerövrats av hans son, Assurbanipal. Men Nineve blev förstört längre fram, och södra Assyrien jämte anspråken på Egypten, Palestina och Syrien hade övergått till Babylonien under konung Nabopolassar. Nu sökte Neko (Necho), Egyptens farao eller konung, frigöra sig från det välde, som utövades av Babylon, Assyriens efterföljare såsom det nya världsväldet. Han förde sina trupper norrut mot Karkemis vid Eufrat omkring 80 kilometer väster om Haran.

14. Vid vilket enda tillfälle underlät Josia att ge akt på profetiorna, och vad blev följden?

¹⁴ Konung Josia lät sin här dra ut, förmodligen för att söka hejda Nekos trupper. Farao Neko sökte avråda Josia med orden: ”Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig till vara, så att han icke fördärvar dig.” ”Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick att strida mot honom utan att höra på Nekos ord som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid på Megiddos slätt.” Förutom att Josia genom sin manöver ignorerade Guds varning, var hans handling ond, däri att den gynnade Babylon, som var Jerusalems ständiga fiende. Josias förklädnad skyddade honom inte, ty en egyptisk pil träffade honom, och detta blev hans död. — 2 Krön. 35:20—25.

15. Vilka två konungar efterträdde Josia på Juda tron, och vad kan sägas om deras styrelse?

¹⁵ Josias yngre son, Joahas, utövade därefter en ondskefull regering under tre månader. Farao Neko gjorde därpå Joahas till sin fånge och gjorde hans äldre broder, Eljakim, till konung i Juda, varvid han ändrade hans namn till Jojakim. Jojakims orättfärdiga regering varade i elva år. — 2 Krön. 36:1—5; 2 Kon. 23:30—37.

Jerusalem får lida, därför att det lämnar profetiorna obeaktade

16. a) Vilken profetia uttalade Jeremia om Jehovas tempel? b) Hur reagerade folket, och inför vilka och med vilket resultat framförde Jeremia sitt försvar?

¹⁶ I början av konung Jojakims regering kom Guds ord till profeten Jeremia. Gud lät genom Jeremia meddela att han skulle göra med sitt tempel såsom han hade gjort med det tabernakel, som varit uppfört i staden Silo, nämligen för alltid beröva det Guds förbunds heliga ark. Så långt hade Juda avlägsnat sig från tillbedjan av Jehova, att prästerna, profeterna och folket menade att denne sanne profet var en högförrädare, varför de grep Jeremia, i det att de sade: ”Du måste döden dö.” Men när Jeremia framförde sitt försvar inför Juda furstar, fann de inte någon grund till att döda honom och lät honom gå fri så länge. — Jer. 26:1—24; 7:1—34.

17. a) Vilken händelse av världsomfattande betydelse inträffade år 625 f. Kr.? b) Vilken profetia, som inbegrep Nebukadnessar, uttalade Jeremia samma år?

¹⁷ År 625 f. Kr. blev Nebukadnessar konung i Babylon, det tredje världsväldet. Samma år besegrade han Farao Neko, Egyptens konung, i ett slag vid Karkemis, som låg vid floden Eufrat. (Jer. 46:1, 2) Samma år förutsade Jeremia under inspiration ett sjuttioårigt ödeliggande för Jerusalem och Juda land som en följd av att man där ringaktade Jehovas ord och hans profeter. Jeremia frambar denna varning: ”Därför säger HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, NW] så: Eftersom I icke villen höra mina ord, därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar ... och skall sända bud till min tjänare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här runt omkring. ... Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött [ett föremål för häpnad], och dessa folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.” (Jer. 25:1—11) Den mycket gamla fientligheten mellan dessa båda städer skulle snart leda till en oundviklig militär sammanstötning, som kommer att behandlas i nästföljande artikel i den här serien.

18. Vad liknades Nebukadnessar vid i Jeremias profetia?

¹⁸ I profetian liknades konung Nebukadnessar vid en kalk med Jehovas vredesvin. Jeremia sade: ”Så sade HERREN, Israels Gud, till mig: ’Tag denna kalk med vredesvin ur min hand och giv alla de folk, till vilka jag sänder dig, att dricka därur. Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd kommer [Nebukadnessars svärd], som jag skall sända ibland dem.’” — Jer. 25:15, 16.

Nationerna tvingas dricka kalken med Jehovas vredesvin

19. Hur fick Jeremia nationernas ”folk att dricka”, och åt vilka folk skulle kalken räckas fram?

¹⁹ På ett symboliskt sätt räckte Jeremia genom sitt profeterande fram kalken åt de olika nationerna. Han lät dem dricka det profetiska budskapet, innan de måste ”dricka” dess uppfyllelse: ”Jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN sände mig, nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och furstar, för att så göra dem till en ödemark och till ett föremål för häpnad och begabberi och till ett exempel som man nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett.” Sedan Jeremia sagt att Jerusalem skulle vara den stad som först fick dricka av kalken med Guds vredesvin, nämner han i snabb följd Egypten, Us’ land, filistéernas land, Edom, Moab, Ammon, Tyrus, Sidon, Dedan, Tema, Bus, Arabien, Simri, Elam, Medien. Ja, ”och alla övriga riken i världen, utöver jordens yta”. — Jer. 25:17—26.

20. a) Vilka tre skäl anges till att Jeremias ord om Sesak i själva verket skulle gälla Babylon? b) Vad skulle orden i Jeremia 25:26 innebära för Babylon?

²⁰ Såsom en höjdpunkt på Jeremias beskrivning av hur han skulle räcka fram kalken ur Jehovas hand tillägger Jeremia slutligen: ”Och Sesaks konung [konungen i Scheschak, My], skall dricka efter dem.” (Jer. 25:26) Enligt judisk tradition är detta namn, Sesak (Scheschak), en chiffer för det hebreiska namnet Babel (eller Babylon). I detta chiffersystem ersätter det hebreiska alfabetets sista bokstav (tav) alfabetets första bokstav (alef), och den näst sista bokstaven (schin) ersätter alfabetets andra bokstav (bet), den tredje bokstaven från slutet (resch) den tredje (gimel) osv.c Dessutom innebär namnet Sesak förödmjukelse, och förödmjukelse väntade Babylon. Man har också sagt att Sesak skulle betyda ”försedd med kopparportar”, och denna beskrivning passade in på Babylon. Profetian kunde alltså syfta på att konungen i Babylon skulle upphöra att vara den symboliska kalken i Jehovas hand, att han nu i stället skulle få denna symboliska vinkalk förd till sin egen mun av en annan konung. När detta skedde, skulle man kunna utbrista: ”Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken!” — Jer. 51:41.

21. Hur visade Jeremia avgjort att Jehova skulle utgjuta sin vrede också över Babylon, och när skulle detta ske?

²¹ Gud skulle alltså använda Babylon såsom ett lämpligt redskap för att få sin dom verkställd, men vad Babylon självt beträffade, så skulle denna Guds fiende sedan urminnes tid, som var uppfylld av hat mot Jerusalem, den stad, vid vilken Gud hade fäst sitt namn, enligt Jehovas profetiska utsagor drabbas av fullständig ödeläggelse: ”Men när sjuttio år äro till ända [för Jerusalem och Juda land], skall jag hemsöka konungen i Babel och folket där för deras missgärning ... och hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för evärdlig tid. Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk. Ty många folkslag och stora konungar skola pålägga dem [Jehovas folk] slavarbete, ja, just dem, och jag skall betala dem efter deras verk och efter deras händers gärningar.” — Jer. 25:12—14; v. 14 enl. Åk.

22. a) På vilket sätt är de händelser, som vi här begrundat, profetiska i sig själva? b) Hur kan man ge akt på profetiorna? Med hopp om vilket resultat?

²² Enligt den kristne aposteln Paulus är också de händelser, som vi just nu tagit en tillbakablick på, profetiska i sig själva, de är förebilder till någonting större. Vi har här talat om ett folk, över vilket Guds namn var nämnt, ett folk som gick längre än de hedniska nationerna i att dra smälek över Guds namn. Kristenheten har fäst Guds namn och hans Sons, Jesu Kristi, namn vid sig, men den har hopat större smälek över Guds och Kristi namn än de hedniska nationerna. Babylon självt, som i forna tider hatade Gud och hans folk, är en förebild till den falska religionens världsvälde, som alltid varit Guds bittra fiende. Jehovas profetia besannades med avseende på Jerusalem och längre fram med avseende på Babylon. Hans ord kommer inte till korta nu heller, utan det bringar förödelse över dem som föraktar hans ord. De som ger akt på profetiorna genom att flitigt studera dem och snabbt handla såsom profetiorna ger anvisning om, dessa kommer att bli föremål för hans ynnest. Det är Jehova som ”i förväg förkunnar, vad komma skall”. Han bjuder: ”Hören, så får eder själ leva.” Om du vill bevara livet, så ge akt på profetiorna! — Jes. 46:10; 55:3.

[Fotnoter]