Har du tänkt på hur det skulle vara att tjäna vid Betel?
HUR kan en ung man känna det, sedan han tillbringat fyra år vid Betel i Brooklyn, Sällskapet Vakttornets högkvarter? Tycker han att han har förspillt sitt liv, att han har försuttit sina möjligheter till högre utbildning? Vad tänker han?
En broder som haft till uppgift att ta emot och stöta de färdigtryckta exemplaren av tidskriften Awake!, allteftersom de kommit fram ur rotationspressen, skrev efter fyra år vid Betel ett personligt brev till Sällskapet Vakttornets president, N. H. Knorr, och i det sade han följande:
”Jag är mycket tacksam mot Jehova för att ha fått pröva på dessa få års tjänst vid Betel. Hur stort värde har jag inte satt på det rena, trivsamma rummet, den rikliga, goda och närande maten, den omedelbara närheten till välförsedda bibliotek, tvätten och skomakeriet, möjligheten att få lära en del om boktryckarkonsten, den grundläggande kursen i bibelkunskap som nya medlemmar av Betelfamiljen får gå igenom, dryftandet av ’dagens text’ varje morgon och Vakttornsstudiet på måndagskvällarna, privilegiet att få resa bort och hålla föredrag på annat håll, samvaron med eleverna vid Gileadskolan från många länder, glädjen över att varje minut vara fullt upptagen i Jehovas tjänst, över att få arbeta med biblar, böcker och tidskrifter, som tjänar till att hävda och förhärliga hans namn, och det obeskrivliga privilegiet att ha nära gemenskap med mogna smorda bröder som utgör kärnan i den nya världens samhälle.
Jag har också glatt mig mycket åt privilegiet att få tillhöra en församling i New York och att såsom studieledare och skoltjänare få samarbeta med bröderna där och hjälpa till med att bearbeta det distrikt som tilldelats församlingen.
De många små bevisen på omtanke och hänsyn som vi får här vid Betel har jag också satt värde på, t. ex. att få ett eget skrivbord för att kunna hålla ordning och studera enskilt och att alla behandlas som mogna vuxna, vilket framgår av att var och en får egen nyckel. Att vi kan få visa gästfrihet, när vänner kommer på besök, och att vi vet att någon kommer att se till oss, när vi blir sjuka, bidrar vidare till den trygghetskänsla man känner då man är vid Betel.
Vad det beträffar att få lära sig något vid Betel, måste jag tillstå, broder Knorr, att när du sade: ’Tjänsten vid Betel kommer att visa sig vara långt bättre än någon högre utbildning som du kan skaffa dig’, kände jag kanske inte direkt misstro, men en hel del tvivel, då jag fick din inbjudan för fyra år sedan. Det fanns ingen grund för sådant tvivel. Jag har inte bara lärt mig mycket om bibeln i den grundläggande kursen i bibelkunskap och genom det studium av bibeln som nu pågått i tre års tid i teokratiska skolan, utan jag har också fått vara med om ett givande möte varje morgon, då ’dagens text’ dryftas. Jag har lärt mig att tillämpa bibelns principer i det dagliga livet — t. ex. orden i 1 Tessalonikerna 4:11, vilket har bidragit till att livet blivit okomplicerat och glädjerikt. Jag har lärt mig en hel del om att samsas med bröder och umgås med systrar på ett uppbyggande sätt. Ja, jag har också slutligen lärt mig att glädjas över att tillhöra det ogifta ståndet, med dess frihet till tjänst för Gud, dess speciella oberoende, möjligheterna att resa omkring och att då och då kunna njuta av ensamheten. Jag har lärt mig en del om boktryckarkonsten. Jag har lärt mig att lyssna mera och tala mindre; jag har insett behovet av punktlighet och personlig organisation och har inhämtat andra lärdomar i livet, alltför talrika för att räkna upp här. Hur har jag inte dessutom uppskattat de direkta upplysningar om förhållandena i andra länder som jag har fått genom samvaron med eleverna vid Gileadskolan!
Jag skall aldrig glömma de dagliga bönerna vid Betel för bröderna ute på fältet, och i min tur skall jag komma ihåg er i mina böner jämte minnet av de goda vännerna vid Betel och i många länder världen runt.”
Det är inte många människor som har privilegiet att få ett så angenämt brev. Men vilken åt Gud överlämnad kristen yngling det vara må som med iver går in för sin uppgift, sedan han kommit till Betel, kommer att ha anledning att uttala sig på ett liknande sätt.
Vad föräldrar, som har haft söner vid Betel, tänker om saken är också av intresse. En kretstjänare, som är far till två söner som tjänat vid Betel, skrev till exempel följande till Sällskapet Vakttornet:
”Vi har inte längre våra söner vid Betel. Den äldre sonen lämnade Betel för tre år sedan för att gifta sig. Den yngre sonen lämnade Betel den första oktober av samma skäl, sedan han tjänat vid Betel i sex år. ... Vår äldre son var där i fem år. ... Vi har alltså haft en medlem av familjen vid Betel under de sistförflutna sju och ett halvt åren.
Vi ville låta er få veta att vi, såsom föräldrar, har satt värde på att våra söner fått tillfälle att pröva på Betellivet. Den fostran och övning och den samvaro med andra som de fått del av under sin tid vid Betel kommer att bli till stor nytta för dem hela livet. Vi tycker att våra söner begav sig till Betel såsom pojkar och kom därifrån såsom dugliga män.”
Många föräldrar tycker på samma sätt om detta att ha sönerna på Betel. Det finns ingen bättre plats på jorden där de skulle kunna vara. Unga Ordets förkunnare, som begagnar detta privilegium, kommer att med glädje och värme tänka på denna erfarenhet under resten av livet. Har du tänkt på hur det skulle vara att tjäna vid Betel?