Motgångarna kan luttra och förädla
HUR benägna är vi inte att rygga tillbaka eller söka undgå prövningar och lidanden till följd av motgångar! Men är inte motgångar snart sagt varje människas lott? Den tålmodige Job utbrast till exempel mitt under sitt lidande: ”Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro.” Och den vise konung Salomo hade lagt märke till att människans dagar var ”fulla av plåga” och ”av grämelse”. — Job 14:1; Pred. 2:23.
Eftersom det är människans lott att utsättas för motgångar och lidande, varför skulle man då uppresa sig emot detta? Vad det än är som har orsakat motgångarna och vilken form de än uppträder i, så kan det faktiskt utfalla väl för oss, om vi härdar ut i dem med en rätt sinnesinställning och för att hålla fast vid principer. Det är inte utan goda skäl som bibeln om och om igen manar oss att odla den förträffliga egenskapen uthärdande eller ståndaktighet. — Matt. 24:13; Hebr. 12:1; 2 Petr. 1:5, 6.
Ja, att vi finner oss i förhållanden som medför lidande, mentalt eller fysiskt, kan luttra och förädla oss. Det kan få oss att bli bättre människor, mera förstående, mera osjälviska. Denna luttrande och förädlande kraft kan liknas vid den hetta som i forna tider användes för att luttra eller förädla guld och silver och som i våra dagar används för att härda stål. Jehova Gud använde en sådan illustration, då han profetiskt lät säga om sitt trogna folk: ”Tredjedelen skall jag låta gå genom eld; jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver, och ... guld.” Tack vare denna luttringsprocess skall Gud kunna säga om dem: ”Detta är mitt folk.” Och de skall svara: Jehova är vår Gud. — Sak. 13:9.
Hur är denna princip tillämplig på det dagliga livet nu för tiden? Till följd av missöden, brist på gott omdöme eller själviskhet kan en person till exempel ha råkat i ekonomiska svårigheter. Han skulle kanske kunna klara sig ifrån det hela genom att gå i personlig konkurs, vilket många människor gör. Enligt U. S. News & World Report för 3 april 1967 räknade man med att antalet sådana konkurser under den tolvmånadersperiod som skulle utlöpa den 30 juni 1967 skulle komma att uppgå till minst 186.000. Det är tre gånger så många som för tio år sedan och innebär en förlust för fordringsägarna av 1.500.000.000 dollar. Men man kan få en hel del vårdslöshet eller själviskhet bortluttrad genom att ikläda sig sina förpliktelser, följa en strikt ekonomisk linje och arbeta hårt för att klara av skulderna, om detta alls är möjligt; för att nu inte tala om att man därigenom bevarar sin självaktning och ett renare samvete.
Ett sådant hedervärdare handlingssätt rekommenderade forntidens psalmist, konung David, då han talade väl om den som ”svär sig till skada, men ej bryter sin ed”. Eller också kunde man säga att David, enligt ordalydelsen i en modern, fri översättning, lovordade den ”som står vid sitt ord vad det än må kosta”. — Ps. 15:4, The Jerusalem Bible.
Ett annat exempel som kan anföras på den luttring och förädling som kan bli följden av att man uthärdar motgångar, därför att man vill hålla fast vid principer och bevara en rätt sinnesinställning, är den situation som kan uppstå för föräldrar, då de upptäcker att ett av deras barn är vad man förr brukade kalla ”efterblivet” men nu med större förståelse och insikt brukar kalla ”sent utvecklat”. Vad skall de göra? Bli bittra och harmsna? Eller lättsinnigt flytta över sin börda på en kommunal eller statlig inrättning och glömma barnet, som några föräldrar har gjort? Nej, det finns ett bättre sätt.
Visst kan det innebära en ganska stor börda för de andra familjemedlemmarna, om man behåller ett sådant barn hemma, men vilka möjligheter erbjuds de inte genom att få ta på sig denna börda och så bli luttrade genom att få öva sig i att visa tålamod, medkänsla, förståelse och empati, kort sagt: osjälviskhet! En av Amerikas främsta författarinnor — vars självbiografi har givit stor tröst åt föräldrar med sent utvecklade barn — uttryckte det så här: ”Mitt hjälplösa barn har lärt mig så mycket. Hon har lärt mig tålamod framför allt.” Ja, de senaste medicinska rönen har givit vid handen att om det alls är möjligt, är det bäst för alla parter, för samhället, för föräldrarna och för barnet självt, om det kan behållas hemma. — Pearl Buck: Barnet som inte växte (1950; sv. övers. 1955).
Man kan också få erfara att motgångar kan luttra och förädla genom att man står vid sitt ord och håller sitt äktenskapslöfte, vad det än må kosta, trots stor besvikelse och missräkning. Utgången blir ofta olycklig, då människor som saknar insikt gifter sig, såsom det händer med tonåringar. Många söker komma ifrån det hela lättvindigt, genom att flytta ifrån varandra eller ta ut skilsmässa; och det är det handlingssättet som många tonåringar i Förenta staterna följer, varför skilsmässorna är mellan tre och fyra gånger så många bland gifta tonåringar som bland äldre människor.
Men det finns stora utsikter till att var och en av kontrahenterna skall få sin personlighet förädlad genom att de beslutar sig för att härda ut under den tid som behövs för att de skall kunna anpassa sig. De får då lära sig att utöva självbehärskning under prövande omständigheter och att visa osjälviskt intresse för den andra parten, varigenom de kan gå framåt till det mått av emotionell mogenhet som var och en borde ha haft innan de gifte sig. Gifte de sig inte, när allt kommer omkring, för att hålla ihop ”i nöd och lust”, och beror det inte till stor del på dem själva hur mycken glädje eller hur mycket lidande de får av sin gemenskap? De som önskar lyckas väl kan hämta många nyttiga råd i Guds ord, bibeln. — 1 Kor. 7:10, 11; Ef. 5:22—33.
Allt detta har naturligtvis sin allra största tillämpning på de kristna som har överlämnat sig åt Gud till att göra hans vilja och till att följa i Jesu Kristi fotspår. När de fullföljer sitt överlämnande, kan de ställas inför svårigheter av disciplinerande natur och få motgångar som de inte har förutsett. Men genom ståndaktighet och uthärdande blir de luttrade, förädlade, vilket också antyds av dessa inspirerade ord: ”Väl synes all aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den för dem som hava blivit fostrade därmed en fridsfrukt, som är rättfärdighet.” Och därtill har de kristna löfte om att vinna evigt liv om de är ståndaktiga intill änden. — Hebr. 12:11; Matt. 24:13.