Mer än 10.000 fler hörsammade kallelsen till heltidstjänst
NÄR Jehovas vittnen började läsa i Årsboken för 1969, där det berättas om de resultat de uppnådde i sin förkunnarverksamhet under år 1968, kände de jublande glädje. På bladen mellan dess ljusbruna pärmar återgavs hänförande rapporter om allt större och större tillväxt. Dessa glädjande vittnesbörd om tillväxt, som de kunde läsa om, intygade att Jehova, deras Gud, har rikt välsignat deras ansträngningar att förkunna om hans uppsåt utöver hela jorden.
Något av det mest hjärtevärmande och uppmuntrande i skildringen av deras verksamhet under förra året var den stora ökning av antalet personer som ordnade så att de kunde ägna all sin tid åt predikoverket, antingen regelbundet eller under någon semesterperiod. Tänk bara! Varje månad var det i genomsnitt 63.871 personer som entusiastiskt tog del i denna utvidgade verksamhet! Det innebär att det i genomsnitt varje månad var 10.107 fler personer som gjorde detta än år 1967. En sådan ökning är inte rätt och slätt ett tecken på normal tillväxthastighet. En jämförelse mellan tillväxten i skaran av heltidsarbetare under de föregående åren belyser detta, ja, en sådan jämförelse visar klart och tydligt att det är något speciellt med fjolårets ökning.
Låt oss börja med år 1964. Antalet personer som det året ägnade sig åt heltidstjänsten såsom predikare var 3.913 fler än under år 1963. Ökningen år 1965 var 4.915 över det totala antalet år 1964. År 1967 var det över 6.000 fler heltidspredikare än år 1966. När Jehovas vittnen fick veta att 10.107 fler deltog i heltidstjänsten såsom predikare år 1968 kände de sig därför verkligen varma om hjärtat. De gladde sig över att veta att så många helhjärtat hade hörsammat kallelsen att nu ta del i Guds brådskande verk. Den brinnande önskan att utföra mer i arbetet med ”skörden” är lika varm i dag som den var på den tid då Jesus utförde sin jordiska tjänst. Jehova Gud besvarar bönerna om att fler arbetare måtte sändas ut i hans ”skörd”, i det att han låter sin ande påverka tusentals människor till att använda mer tid ute på fältet. — Matt. 9:37, 38.
Vi behöver inte tvivla på detta: Jehovas vittnen är glödande genom Guds heliga ande, och deras verksamhet ger belägg för detta. De gör stora ansträngningar för att de goda nyheterna om Guds rike skall bli predikade på hela jorden innan slutet kommer. Men några av dessa predikare, som är fria och obundna, önskar använda all sin tid till detta verk, som är så angeläget. Många har övergett sin familj för att tjäna på andra håll i världen. Andra, hela familjer inräknade, har gjort sig av med hus och hem och har begett sig åstad för att predika i trakter där det finns ytterst få Jehovas vittnen eller inga alls. Åter andra har ordnat sina angelägenheter så att de kunnat använda mer tid till att predika på den ort där de bor. Det gör detsamma var de är eller vart de beger sig; Jehova välsignar deras ansträngningar, och de får många, många andliga belöningar.
Varför de gjort det
Om man skall sluta sig till skaran av heltidspredikare, krävs det en hel del anpassning och många uppoffringar. Man måste ändra på sin dagliga rutin. Det innebär ofta att man måste ta tid från sådant som är mindre viktigt för att kunna inrikta sig på det långt viktigare predikoverket. Ja, det innebär att avstå från en del lyx och bekvämlighet; att nöja sig med mindre av det som hör till livets behagligare sidor. Men dessa tjänare åt Jehova har med glädje gjort sådana uppoffringar, och många, många fler håller fortfarande på med att göra detta. De har samma inställning som aposteln Paulus till den här världen och vad den har att bjuda. — Fil. 3:8.
Men fördenskull är de inga asketer. Helt visst har någon hälsat på hos dig. Du undgick säkert inte att lägga märke till vilken glädje och tillförsikt han utstrålade. Du såg säkert också att han inte var sjaskigt klädd utan såg ren och snygg ut. Nej, de avstår inte från livets nödtorft. De låter sig emellertid nöja med mat och kläder, och de erfar oändlig lycka genom att utveckla den så viktiga egenskapen gudaktighet. (1 Tim. 6:6—8) Visst skulle de kunna använda tiden till att förtjäna pengar eller söka tillfredsställa köttets begärelser. Men de vet att de inte skulle finna sann lycka på det sättet. De har noggrant övervägt saken, och de vet vad som är värdefullare och förståndigare att göra nu i dessa kritiska tider. När de tar itu med heltidstjänsten såsom predikare, börjar de på ett synnerligen effektivt sätt samla åt sig skatter i himmelen. Det som de samlar där kan varken mal eller rost förstöra eller någon inflation minska värdet av. — Matt. 6:19, 20.
I den omtalade årsboken berättas det om en mor med fem barn på en av öarna i Nederländska Antillerna. Trots alla sina plikter mot familjen är den här kvinnan reguljär heltidspredikare av de ”goda nyheterna” i det land där hon bor. När hon väntade sitt sjätte barn fortsatte hon sin verksamhet. I dessa trakter anser många människor en havande kvinna vara välsignad av Gud, och när hon talade med folk var det därför många som lyssnade till henne av respekt för hennes tillstånd. Hennes tjänst för Gud kan på grund av detta ha varit ännu verkningsfullare än den annars skulle ha varit. Att hon fortsatte sin heltidstjänst med sådan entusiasm medförde många välsignelser för henne.
På ön Grenada, som också ligger i Västindien, finns det vidare tre unga entusiastiska vittnen. Två av dem hade ansvarsfulla arbeten inom affärsvärlden med utsikt att få befordran och större ekonomiska fördelar. Den tredje blev erbjuden att fara till Canada för att studera vid ett välkänt universitet där. De tänkte noggrant över vad de ville ägna sig åt i framtiden, och vad gjorde de sedan? Alla tre föredrog att bli heltidspredikare och arbetar nu tillsammans med församlingar som är i behov av deras bistånd. Ja, de visade gott förstånd och valde att försaka det som hör världen till för att kunna bli ännu starkare i sin kärlek till Jehova och till sina kristna bröder.
En av dem beskrev i ett brev hur han kände det, då han tänkte på det val han hade gjort: ”Jag tvivlar inte ett ögonblick på att jag har valt den rätta kursen. Jag är alldeles säker på att det är det bästa val jag någonsin har gjort och att jag kommer att få välsignelser från Jehova genom att troget hålla fast vid mitt beslut att tjäna honom all min tid. ... Jag vet att det inte finns något bättre, ingenting ens hälften så bra, som det jag har funnit i bibeln, och jag önskar dela med mig av det åt andra.” Vilken utmärkt inställning!
De som använde en kortare period
Det är inte alla Jehovas vittnen som kan ägna sig åt heltidstjänsten såsom predikare regelbundet, månad för månad, beroende på de omständigheter de befinner sig i. Men också de har en brinnande önskan att göra mera, och de förverkligar denna önskan. Hur då? Tusentals Jehovas vittnen gör detta varje år genom att ordna sina förhållanden så att de kan ägna en del av sin tid under året åt heltidstjänsten såsom predikare. De använder två veckor eller kanske en månad eller ännu längre tid i detta uppmuntrande arbete. På så sätt får också de förmånen att ägna sig åt den bästa tänkbara verksamhet för att hjälpa andra människor i den trakt där de bor.
Två svägerskor på ön Ponape i Stilla havet, vilka bor tillsammans, gjorde upp ett schema, så att var och en av dem kunde använda två veckor i heltidstjänsten. Under de två första veckorna i april tog den ena av dem del i förkunnartjänsten, och under de två sista veckorna gjorde den andra det. Medan den ena utförde Guds tjänst, skötte den andra matlagningen, och genom detta samarbete fullgjorde de sina hushållsplikter samtidigt som de kunde öka sin andel i vittnandet. På samma ö var det ett annat vittne som använde sin semester till heltidspredikande. Under sex veckor innan april månad började utförde han extra arbete på lördagen, så att han fick så mycket tid till godo att han kunde ägna två veckor åt den kristna förkunnargärningen. Vilken Gud välbehaglig tro!
Äldre människor har inte heller dragit sig för att ägna heltid åt predikandet. En sjuttiosjuårig man i Argentina använde semestern till predikoverket. Han var ett utmärkt exempel för de yngre förkunnarna i församlingen. Två äldre vittnen i Brasilien var heltidspredikare under en semesterperiod och samarbetade med en grupp andra heltidsarbetare. De for allesammans till ett distrikt som låg så långt bort att de måste färdas tre timmar med buss för att komma dit. Fastän de var trötta vid hemkomsten, var deras entusiasm stor då de tänkte på att återvända en annan dag.
Ja, dessa heltidspredikare — 10.107 fler, i genomsnitt, varje månad år 1968 — stämde in i den lovsång som nu hörs ljuda i 200 länder, däribland på öar i havet. De gläder sig över att de kunde göra litet mer än vanligt och hjälpa sina bröder och systrar i detta storslagna verk. Hör du till dem av Jehovas vittnen som kunde öka sin andel i predikotjänsten under april eller maj nu i år? Vilken glädje var inte det för dig! Om du är ett åt Gud överlämnat, döpt vittne och ännu inte har tänkt på denna tjänst, varför då inte tänka på den? Om du är ung och fri, varför då inte allvarligt tänka på att göra heltidstjänsten såsom predikare av de goda nyheterna till ditt mål i livet? Det finns så mycket att göra nu, och det är så mycket man kan vinna, om man nu ägnar sig åt detta glädjefyllda arbete hela sin tid.
De människor som nu i tusental strömmar till Guds organisation för att få lära mer om hans uppsåt behöver andlig omvårdnad. Det behövs fler och fler heltidsarbetare. De som helhjärtat hörsammar kallelsen kommer att få del av det överflöd på goda ting som nu strömmar ned från Jehovas frikostiga händer.