Fortsätter du att göra framsteg?
Vilka framsteg är av den största betydelsen? Hur kan man göra framsteg?
INOM alla samhällsskikt är man intresserad av framsteg. Regeringarna har olika program för att göra det möjligt för landets folk att göra framsteg i kulturellt och ekonomiskt avseende såväl som rent läromässigt. Affärsföretagen är alltid ute efter framåtsträvande människor som kan bli skickliga organisatörer. Och vilka föräldrar blir inte glada när deras barn kommer hem med fina betyg, som visar att de gjort framsteg i skolarbetet!
Vi kan följaktligen vända blicken vart som helst i denna tid och överallt lägga märke till att människor är intresserade av framsteg. Men om vi tänker litet närmare på saken, finner vi att de framsteg, som flertalet hyser intresse för, är av ekonomisk eller materiell natur. Ytterst litet eftertryck, om alls något, läggs vid moraliska eller andliga värden. Till följd härav upplever vi i världsvid skala vad som hände Israels forntida nation, när israeliterna lade för stort eftertryck vid livets materiella sida.
Guds profet Mose insåg att materiellt framgångsrika människor lätt kan glömma Gud och bli självsäkra, och därför gav han denna nation en varning, då den stod i begrepp att ta i besittning det rika land som Gud hade gett löfte om:
”Ta dig då till vara, så att du inte glömmer Jehova, din Gud, och inte håller hans bud och hans rättsliga beslut och hans stadgar, som jag ger dig befallning om i dag — av fruktan för att du kan komma att äta och i sanning bli mätt och du kan komma att bygga bra hus och i sanning bo i dem och din nötboskap och din fårhjord kan komma att tillväxa och silver och guld kan komma att förmeras för dig och allt vad du har kan komma att förökas och ditt hjärta i sanning kan komma att bli upplyft och du i sanning kan komma att glömma Jehova, din Gud.” — 5 Mos. 8:11—14, NW.
Längre fram i den bibliska historiska skildringen får vi veta att det gick just så: ”Israel glömde sin skapare.” (Hos. 8:14, Åk) Ja, de började till och med dyrka en materialistisk falsk gud kallad Baal och menade att det var han som gav dem materiell välgång! I stället för att växa till i den sanne Gudens, Jehovas, ynnest gick det alltså bakåt för nationen. Så här uttryckte Jehova själv det: De ”veko tillbaka i stället för att gå framåt”. (Jer. 7:24) Eftersom nationen av brist på tro underlät att göra andliga framsteg, blev den till sist förkastad av Gud. — Hebr. 3:19.
Beträffande de domar, som Gud lät verkställa på den israelitiska nationen, skrev den kristne aposteln Paulus: ”Men dessa ting fortfor att vederfaras dem såsom exempel, och de blev nedskrivna till varning för oss.” (1 Kor. 10:11, NW) Vilken varning bör vi då ta av det som hände denna nation, som vek ”tillbaka i stället för att gå framåt”? Vi bör inse att om vi inte fortsätter att växa till i tro gentemot Gud, att göra andliga framsteg, kommer vi att bli föremål för Guds misshag.
Hur är det då; gör du andliga framsteg? Tillväxer du i tro?
Den som vill göra framsteg måste ha tro
När man nämner tron, är det många som ivrigt faller in: ”Men jag har ju tro på Gud!” Likväl har många sådana människor aldrig läst bibeln, Guds ord. Därför är det som de känner till om Gud bara vad andra har sagt dem. Och i denna tid, då så många ställer Gud i en oriktig dager, är det berättigat av oss att fråga: ”Har sådana människor verkligen exakt kunskap om Gud?” Vanligen har de det inte. Om vi önskar vinna exakt kunskap, är det absolut nödvändigt att vi ägnar oss åt enskilt bibelstudium.
Sann tro är en fast övertygelse baserad på exakt kunskap i Guds ord, som är sanningen. (Rom. 10:17; Joh. 17:17) I bibeln förklaras sann tro vara ”den säkra förväntan om ting som man hoppas på, det tydliga framträdandet av verkligheter, fastän osedda”. Verklig tro är grundad på ”verkligheter”, inte hörsägner. — Hebr. 11:1, NW.
Om man saknar exakt kunskap i Guds ord, är det alltså omöjligt att ha den tro, med vilken man kan behaga Gud. Om du skall fortsätta att göra andliga framsteg eller inte, beror i själva verket på hur djup din uppskattning av Gud och hans föranstaltningar för liv är. Denna uppskattning växer i förhållande till den kunskap du tillägnar dig om honom. Vad gör du då för att tillväxa i kunskap om Gud, så att du kan fördjupa din uppskattning, så att du kan stärka din tro?
Behovet att tillväxa i exakt kunskap
Du äger kanske en viss insikt i bibeln, därför att du har läst den. Du kanske rentav har studerat bibeln tillsammans med dem som sprider den här tidskriften, Jehovas kristna vittnen. Och du har kanske varit med vid ett eller annat av deras möten i Rikets sal på din ort. När du tänker över vad du nu känner till om bibeln, i jämförelse med vad du kände till om den då du först kom i kontakt med Jehovas vittnen, är det mycket troligt att du finner att du har vuxit till i exakt bibelkunskap. Men fortsätter du att göra andliga framsteg? Har du kommit därhän att du ”har tro, varigenom själen bevaras vid liv”? (Hebr. 10:39, NW) Eller har du låtit livets bekymmer hindra dig att göra andliga framsteg?
I sin liknelse om såningsmannen framhöll Jesus att det skulle komma att finnas människor som skulle höra sanningens ord men som skulle låta ”denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt” hindra dem från att göra andliga framsteg. (Matt. 13:22, NW) Visst är det sant att det på de flesta håll på jorden börjar bli allt svårare att skaffa sig livets nödtorft, men är detta något skäl till att man skulle låta ordet bli förkvävt? Jesus framhöll att de som är överdrivet bekymrade för de dagliga behoven, för vad de skall kläda sig med och vad de skall äta, i själva verket saknar tro. (Matt. 6:30) Om vi har samma önskan som Jesu apostlar hade, när de sade: ”Föröka vår tro”, då kommer vi inte att försumma våra andliga behov därför att vi oroar oss över materiella ting. — Luk. 17:5.
Vidare finns det många människor som älskar Guds ord men som lyssnar till släktingar eller vänner som avråder dem från att ta studiet av Guds ord på allvar. Man skulle kunna säga att sådana människor hindras att göra andliga framsteg därför att de blivit fångade i en snara, eftersom ”människofruktan har med sig snaror”. (Ords. 29:25) Är du fångad i den snaran? I så fall behöver du bli påmind om att det inte är människor utan Jehova Gud som skall vara föremål för din fruktan och att det är för honom som du skall förskräckas. — Jes. 8:13.
Vi bör hysa vördnadsfull fruktan för Gud, fruktan för att misshaga honom. Jehovas ”behag står till dem som frukta honom”, men om den som drar sig undan eller ryggar tillbaka säger han: ”Min själ [finner] icke behag i honom.” (Ps. 147:11; Hebr. 10:38) Det är alltså uppenbart att vi inte kan rygga tillbaka eller kompromissa, om vi skall få Guds godkännande, hans som kan belöna oss med evigt liv.
De som framgångsrikt klarar av de prov som deras tro ställs på inser hur viktigt det är att de stärker sin tro genom att regelbundet studera bibeln och genom att regelbundet komma tillsammans med det folk som kallas med Guds namn. De inser att de måste hämta ”näring av trons ... ord”, om de skall växa sig starka i tron. (1 Tim. 4:6) I sin önskan att ”växa till frälsning” har de uppodlat ”en längtan efter den oförfalskade mjölk som tillhör ordet”. (1 Petr. 2:2, NW) De är inte tillfreds med att studera bibeln bara någon gång ibland eller med att sporadiskt ta del av maten på Guds andliga bord vid församlingens möten. Om du skall kunna fortsätta med att tillväxa ”i den exakta kunskapen om Gud”, då måste du efterlikna deras utmärkta föredöme när det gäller tron. — Kol. 1:10, NW.
En kristen kungör offentligen sin tro
Under det att du fortsätter att tillväxa i kunskap och insikt om Guds ords sanning, märker du att din tro på Gud ökar. Den säkra förväntan om uppfyllelsen av Guds löften med avseende på en ny rättfärdig ordning kommer att bli din förväntan. När du läser i bibeln om de profetiska glimtarna av Guds nya tingens ordning, kommer det att hos dig odla förhoppningen att få leva i den och åtnjuta dess välsignelser. (2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4) Och helt naturligt kommer du att längta efter att få underrätta andra om ditt på bibeln grundade hopp, att få tala om det som ditt hjärta är fullt av. — Matt. 12:34.
Den kristne aposteln Paulus kände sig manad att offentligen kungöra sin tro. (Rom. 10:10) Han visste att Guds ”vilja är att människor av alla slag skall bli frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4, NW) Till följd av den exakta kunskap han hade i sanningen ansåg han sig stå i skuld hos alla. I förbindelse med kungörandet av de goda nyheterna sade han: ”Jag [är] för min del ivrig att kungöra de goda nyheterna. ... Ty jag blygs inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till frälsning för var och en som har tro.” (Rom. 1:14—17, NW) Kommer du att visa dig lika ivrig som Paulus i att dela med dig av de goda nyheterna? Eller kommer du att blygas för de goda nyheterna och därför hålla tyst?
Aposteln Paulus hörde inte till dem som tar emot Guds oförtjänta godhet och sedan förfelar syftet med den. (2 Kor. 6:1) Han insåg att han faktiskt befann sig i ett tävlingslopp och att den belöning han kunde få var livet, och han var besluten att löpa på ett sådant sätt att han skulle kunna vinna belöningen. Han säger: ”Jag för min del löper alltså icke, såsom gällde det ett ovisst mål.” (1 Kor. 9:24—27) I stället framhåller han att han sträcker sig ”mot det som ligger framför” och ”jagar ... hän emot målet”, segerlönen. Han gjorde framsteg på den väg som för till liv och uppmanade oss att göra detsamma, då han sade: ”Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin.” — Fil. 3:13—16, NW.
I vilken utsträckning har du gjort framsteg? Innebär det lika mycket för dig att vinna livets belöning som det gjorde för Paulus? Eller löper du mot ett ovisst mål, i det du haltar mellan två olika åsikter så att säga? Om du ännu inte har börjat tjäna Gud med hängivet hjärta, är inte då följande ord av den kristne aposteln Petrus tillämpliga i ditt fall? Petrus skrev: ”Det är tillräckligt att ni under den tid som har förflutit har fullgjort nationernas vilja.” (1 Petr. 4:3, NW) Eftersom du vet att nationernas vilja inte kan få överhanden över Guds vilja, bör du då inte vara redo att ge ett positivt svar på frågan: ”Vem är på Jehovas sida?” (2 Mos. 32:26, NW) Men du kanske undrar: ”Hur kan jag visa att jag står på Guds sida?”
Hur du visar dig stå på Guds sida
Du kan visa dig stå på Guds sida genom att ödmjukt erkänna att Gud ”är värdig att mottaga pris och ära”, därför att han ”har skapat allting”, att det är ”i honom ... som vi leva och röra oss och äro till”. (Upp. 4:11; Apg. 17:28) Ett sådant erkännande måste understödjas av ett beslut från din sida om att göra Guds vilja. Det skall vara ett beslut, som är baserat på den kunskap du har vunnit om Gud och hans uppsåt och på en varm och uppriktig önskan att göra Guds vilja. Och hur kan detta ödmjuka erkännande och detta beslut att tjäna Gud göras känt för honom?
Du kan på ett rätt och tillbörligt sätt göra detta känt för Gud genom bön, alldeles som Jesus gjorde, när han framställde sig för att göra sin Faders vilja. Vid det tillfället sade Jesus: ”Se, jag kommer för att göra din vilja.” (Hebr. 10:9) Ditt beslut att göra Guds vilja, ditt överlämnande åt honom, är ett mycket viktigt steg framåt i ditt liv av lovprisning ägnad Gud. Sedan du har tagit det, bör du visa andra att du har föredragit att befinnas stå på Jehovas sida genom att undergå dop i vatten efter Jesu föredöme. — Matt. 3:13—17.
När man betraktar de nuvarande världsförhållandena i de bibliska profetiornas ljus, får man klart för sig att den tid som återstår, under vilken man kan ge till känna att man står på Guds sida, har blivit mycket förkortad. Inom en snar framtid skall Gud inge jordens styresmän i sinnet att fullständigt förgöra vad som återstår av den falska religionens världsvälde, ”det stora Babylon”. Denna dag, då Guds dom skall verkställas på den falska religionen, kommer att inbryta plötsligt, oerhört snabbt. Då kommer det att vara för sent att fly bort från detta skökolika system, som klavbinder alla som inte åtnjuter den frihet som bara sann gudsdyrkan kan försätta människor i. Därför är det mycket angeläget att man frimodigt och utan dröjsmål förklarar sig stå på Jehovas sida. — Upp. 17:5, 16, 17; 18:21.
Att göra andliga framsteg medför stor glädje. Och eftersom detta har med en människas eviga öde att göra, kan inget annat slag av framåtskridande vara angelägnare. Låt dig inte avskräckas vid tanken på de steg som du undan för undan måste ta för att slutligen uppnå kristen mogenhet. Allteftersom din tro tillväxer genom att du tar emot Guds ord i ett rätt och gott hjärta, sporrar detta dig till att gå framåt genom att ta det ena följdriktiga steget efter det andra.
Liksom ett barn gör framsteg litet i sänder på vägen mot det vuxna livet, kan du förvänta att så småningom bli fullvuxen i andligt avseende. Och liksom kärleksfulla föräldrar är redo att hjälpa sina barn att gå framåt mot fysisk, mental och känslomässig mogenhet, är Jehovas kristna vittnen angelägna om att hjälpa dig att göra framsteg hänemot andlig mogenhet. De upplever en säregen glädje, då de ser människor, med vilka de studerat bibeln, gå framåt i kunskap och insikt om Guds uppsåt, så att de också blir aktiva tjänare åt Gud. Tacka därför ja till deras erbjudande om bistånd, i full förvissning om att de erbjuder sig att hjälpa dig utan några som helst biavsikter. De handlar tvärtom av äkta kärlek, om vilken det heter att ”den söker icke sitt”. — 1 Kor. 13:4, 5.