Gott uppförande — ett mäktigt vittnesbörd

DJUP kärlek till Jehova och medmänniskor driver sanna kristna att uppföra sig på ett berömvärt sätt. Deras goda uppförande pryder Guds lära. (Tit. 2:10) Det gör att denna lära vädjar till personer med ärligt hjärta. Många som nu är förenade med Jehovas kristna vittnen blev från början dragna till bibelns budskap genom att de gav akt på det mäktiga vittnesbörd som avgavs genom ett berömvärt uppförande.

● Under den tid en kvinna arbetade på ett kontor i Atlanta i Georgia, träffade hon ett av Jehovas vittnen. Medan hon iakttog detta vittne skrev hon: ”Det var någonting som var annorlunda hos denna kvinna. Hennes anspråkslöshet och sätt att uppföra sig gjorde att hon skilde sig från de flesta affärskvinnor. Vi blev bekanta, och under ett samtal berättade hon att hon var ett av Jehovas vittnen.

Fastän detta till en början tycktes mig ganska främmande, blev jag intresserad av att höra mer om det. Allteftersom hon besvarade strömmen av mina frågor, förstod jag att detta måste vara sanningen.”

I dag är denna kvinna också ett överlämnat, döpt vittne för Jehova.

● En föreståndare för en stor restaurang i Förenta staterna fick sitt intresse väckt, då ett vittne började arbeta där. Omkring tjugofem kockar och biträden och mellan femtio och sjuttiofem kvinnor arbetade på restaurangen. Men det var vittnet som framträdde framför alla de andra. På en kort tid blev hon känd som en av de bättre arbetarna. Hon svor aldrig, och inte heller rökte hon, tog del i samtal där det förekom ekivoka historier eller var närvarande vid något av de partyn som hölls efter arbetstidens slut. Hon gjorde också gott bruk av sina raster för att begrunda bibliska ting.

Allt detta gjorde ett gynnsamt intryck på föreståndaren. Han försökte bistå henne genom att erbjuda henne tillfälle att få vara ledig på religiösa helgdagar. Men hon avvisade alltid dessa möjligheter, i det att hon från Skriften förklarade varför hon inte tog del i dem.

Till sist började föreståndaren ställa fler frågor. När vittnet märkte hans intresse, hänvisade hon honom till ett manligt vittne, och det ledde till att ett bibelstudium sattes i gång med honom i hans hem.

Längre fram gifte sig denne föreståndare med vittnet, vars uppförande hade gjort sådant intryck på honom, och lämnade sitt arbete som föreståndare. Som ett döpt Jehovas vittne ägnade han sig sedan åt heltidstjänsten som ”pionjär”. Under tretton år har han nu tjänat som resande tillsyningsman.

● Ett vittne från Kalifornien berättar om sina personliga erfarenheter och säger: ”När de flesta tänker på Jehovas vittnen, tänker de på deras arbete från dörr till dörr. Men detta var inte fallet med mig. Jag kom i kontakt med ett vittne i skolan. Vi var inte klasskamrater eller bekanta med varandra. Men jag observerade henne på avstånd. Jag kunde försäkra att hon var annorlunda, och detta fängslade mig.

En dag kom detta vittne fram till mig och min tvillingsyster och frågade om vi skulle vilja studera bibeln tillsammans med henne. Jag samtyckte gärna till det, men min syster ’hängde bara med’. Under våra studier, då jag lärde känna detta vittne bättre, kunde jag se att hela hennes syn på livet var annorlunda. Hon var så trygg, lycklig och tillfredsställd. Hon förde ett moraliskt rent liv och deltog inte i några aktiviteter utanför läroplanen.

Efter en tid slutade min tvillingsyster att studera, men jag fortsatte. Min syster försökte alltid att slå ned modet på mig och gjorde det mycket svårt för mig. Min bror försökte också hindra mig, speciellt då han lade märke till hur jag började förändra mitt sätt att klä mig. Till och med min far försökte se till att jag inte skulle bli indragen.

Med tiden började jag se mer av skillnaden mellan Jehovas vittnen och världen. Vid min första områdessammankomst började jag till exempel se skillnaden mellan den anständiga längden på vittnenas kjolar och klänningar och längden på mina klänningar. Jag kände mig i själva verket så generad på grund av detta att jag under hela sista dagen under sammankomsten bar en lång kappa för att dölja min klänning.”

I dag tar denna flicka, tillsammans med vittnet som hon träffade i skolan, del i heltidstjänsten som pionjär. Hon är mycket tacksam för att hon funnit någon i skolan som var annorlunda, någon som återspeglade kristendomen i alla avseenden.

Man ser klart hur ett gott kristet uppförande leder till ett mäktigt vittnesbörd och ger stor kraft åt det offentliga förkunnandet av bibelns sanning. Skulle inte detta ge sanna kristna ökad uppmuntran för att låta deras kärlek till Gud och nästan driva dem till att bevara ett gott uppförande vid alla tillfällen?