Vilken inställning har din kyrka till homosexualiteten?
Vet du det säkert? Har du frågat din präst?
I KYRKOSAMFUNDEN har det pågått väldiga förändringar, däribland förändringar i deras syn på homosexualiteten. I The Christian Century för 15 december 1971 meddelas det:
”Fler och fler ’ledande’ kyrkosamfund, både i England och USA, är nu villiga att välkomna homosexuella till medlemskap och delaktighet i deras samfunds liv.”
Som vi ser är alltså frågorna i rubriken berättigade, och nu frågar vi: Vet du verkligen vilken inställning din kyrka har till homosexualiteten?
Den uppenbara framgången för kyrkor som upprättats speciellt för homosexuella har bidragit till de ”ledande” kyrkosamfundens förändrade uppfattning om homosexualiteten. Den första kyrkan för homosexuella upprättades 1968, men nu finns det åtminstone 43 homosexuella församlingar i 19 stater i USA och i London, med ett internationellt medlemsantal av 15.000! Det finns också en homosexuell synagoga, Beth Chayim Chadashim i Kalifornien, och rabbinen Erwin Herman säger att den har ”utomordentliga möjligheter” att bli medlem i Amerikanska sammanslutningen av hebreiska församlingar.
Det är naturligtvis fortfarande sant att om vissa ”ledande” kyrkosamfund får kännedom om att deras präst är homosexuell, kan de avsätta honom. Men en sådan åtgärd går tvärtemot utvecklingen. Hållningen vid Union Theological Seminary är till exempel inte längre sådan att personer som man vet är homosexuella avvisas från studierna. I själva verket prästvigde United Church of Christ, som har två millioner medlemmar, i juni 1972 en person som öppet deklarerade att han var homosexuell. Vid röstningen understödde 27 präster förordnandet, men 13 motsatte sig det.
Med tanke på att sådana förändringar är möjliga tillkännager nu en del religiösa ledare öppet sin homosexualitet. En av dessa skrev i The Christian Century för 27 september 1972:
”Jag innehar den förnämsta ställningen, som någon kan vinna inom religionen. Jag har undervisat på universitetsnivå i nästan 20 år; och jag är en ordinerad förkunnare. ... Jag föredrar manligt sällskap — i sängen och annars.”
Känner du avsky över detta? Om vi älskar Gud och hans inspirerade ord, kommer vi att göra det, eftersom bibeln säger: ”Du skall icke ligga hos en man, såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.” I stället för att betrakta homosexuella som kristna förklarade aposteln Paulus: ”Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller ... de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd [homosexuella, Revised Standard Version] ... skola få Guds rike till arvedel.” De kan bli kristna först sedan de övergett ett omoraliskt levnadssätt. — 3 Mos. 18:22; 1 Kor. 6:9, 10.
Trots dessa tydliga skriftenliga framställningar välkomnar många kyrkosamfund homosexuella. I Washington Daily News rapporterades det faktiskt: ”Ett ökande antal präster (både homosexuella och heterosexuella) tjänstgör vid ’vigsel’ för både manliga och kvinnliga homosexuella.” Det hette till exempel i Boston Globe för 8 april 1973:
”Två män från Boston, som träffades medan de studerade till präster inom Förenade metodistkyrkan, vigdes i går i kyrkosamfundets kyrka Old West. ... Den homosexuella vigselceremonin ... förrättades av kyrkoherde William E. Alperts.”
”Min kyrka skulle aldrig godkänna något sådant”, kanske du säger. Men är du säker på det? Visste du att många ledare inom episkopala, presbyterianska, lutherska, katolska, metodistiska, baptistiska och andra religiösa samfund verkligen godkänner homosexualiteten?
Nyligen sade den EPISKOPALE biskopen J. Brooke Mosley, som är president för Union Theological Seminary i New York:
”Jag tror fullt och fast att en homosexuell person kan vara en pålitlig och trogen kristen; och vad mera är, att han eller hon kan bli en kristen förkunnare — och några av dem är det redan.”
Den FÖRENADE PRESBYTERIANSKA KYRKANS 182:a generalförsamling publicerade och rekommenderade år 1970 en rapport för studium, vilken förklarar:
”De etiska reflektionerna och det kristna samfundets hållning bör vara sådana att homosexuella inte känner att deras sexuella beteende är i olöslig konflikt med deras medlemskap i den kristna sammanslutningen.”
Samma år godkände den LUTHERSKA KYRKAN I AMERIKA, under sitt femte konvent, följande förklaring om homosexualiteten:
”Personer som inlåter sig på homosexuellt uppförande är syndare endast som alla andra personer — avlägsnade från Gud och nästan. ... Det är väsentligt att betrakta sådana personer som berättigade till förståelse och rättvisa i kyrka och samhälle.”
Den ROMERSK-KATOLSKE prästen Henry Fehren skrev i september 1972 följande i U. S. Catholic, en tidskrift som ”utges med kyrkans gillande”:
”Om Gud inte hatar den natur som den homosexuelle skapades med, utan i stället älskar den, kan vi inte handla annorlunda. Och detta betyder att vi måste godta den homosexuelle som han är. ...
Homosexuell kärlek kan vara lika ädel, vacker och helig som heterosexuell kärlek.”
METODISTEN W. Paul Jones, professor vid Saint Paul School of Theology, i Kansas City skrev i Pastor Psychology i december 1970:
”Vi drar slutsatsen att ... intimt förhållande mellan två medlemmar av samma kön är inte endast moraliskt tillåtet, utan skall eftersträvas, uppmuntras, understödjas och möjliggöras med all den kraft som står till vårt förfogande. Det finns ingen ersättning för ett sådant förhållande, och den homosexuelle får inte förvägras detta.”
Och i Review and Expositor publicerades det våren 1971 ett protokoll från fakulteten vid SOUTHERN BAPTIST Theological Seminary i Louisville i Kentucky. Professor John H. Boyle sade:
”Upphovet till synden ligger inte i själva den homosexuella akten. ...
Om kyrkan är trogen sitt kall, måste den modigt förklara att homosexuella är personer, som är danade till Guds avbild och för vilka Kristus dött, och att de som inte var ett folk nu genom Guds nåd har blivit Guds folk; förr hade de inte fått barmhärtighet, men nu har de fått barmhärtighet.”
Ja, framstående religiösa ledare i de ”ledande” kyrkosamfunden godkänner verkligen homosexualiteten. De har förkastat bibeln. Som den episkopale biskopen Brooke Mosley sade: ”Vår insikt i kristen moral har sträckt sig långt utöver Gamla testamentets lagar ... och aposteln Paulus’ påbud.” Om ledarna i de ”ledande” kyrkosamfunden säger sådant, kan du då vara säker på att din präst inte tycker på liknande sätt? Varför inte fråga honom?