Frågor från läsekretsen

● Vad är Jehovas vittnens uppfattning om att vara med vid en världslig bekants eller släktings bröllop?

När det gäller minderåriga som planerar att vara med vid ett sådant bröllop, tillkommer det föräldrarna att fatta det slutliga beslutet. I övriga fall är det en fråga om personligt avgörande, och varje kristen bör vara villig att själv bära sitt ansvar. Det finns emellertid bibliska principer och en lång rad omständigheter som bör begrundas.

Vigselceremonin kan försiggå i en religiös byggnad och förrättas av en präst. Detta skulle göra att den skilde sig mycket från en rent civil eller borgerlig ceremoni. En sann kristen skulle inte med gott samvete kunna ta del i några böner eller andaktsövningar som han visste stod i motsats till bibelns lära. Inte heller är han intresserad av att pröva på hur nära avfälliga handlingar han kan komma utan att gå över gränsen. Han är förpliktad att rätta sig efter bibelns befallning: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? ... Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende? ... ’Gå därför ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena.’” — 2 Kor. 6:14—17, NW.

Det är lätt att förstå att en som får en inbjudan att vara med vid ett bröllop, som världsliga släktingar och bekanta håller, kan ställas inför ett stort problem. Inbjudan kan till exempel gälla en kristen hustru och hennes icke troende man. Mannen kan mena att de båda bör vara närvarande vid bröllopet. Hustrun kan likväl vara bekymrad och orolig över detta. Hon kan resonera som så att om hon skulle vara med vid ett kyrkbröllop, skulle den känslomässiga påtryckning som omständigheterna medför kunna driva henne att göra något orätt. Å andra sidan kan hon komma fram till att hon, av hänsyn till sin mans önskningar, skulle kunna följa med honom enbart som en aktningsfull åskådare — men vara besluten att inte ta del i några religiösa handlingar.

Oberoende av hur en hustru kan betrakta saken, skulle det vara till fördel för henne att hon förklarade sin ståndpunkt för mannen. Om han genom hennes förklaring kommer till slutsatsen att hennes närvaro möjligen skulle ge upphov åt en situation som vore till obehag för honom, kan han föredra att gå ensam. Det kan också vara så att han fortfarande vill att hon skall följa med honom, men då som en tyst iakttagare, och i detta fall är det hennes sak att avgöra om hon skall gå.

Någonting som förtjänar att begrundas är den verkan som närvaron vid ett bröllop i en religiös byggnad kan ha på medtroende. Skulle det kunna såra samvetet hos några av dem? Skulle deras motstånd mot att ta del i verkliga avgudiska handlingar kunna försvagas av denna din handling? En biblisk princip som kommer in i bilden är följande: ”Skaffa er visshet i fråga om de ting som är viktigast, så att ni måtte vara felfria och inte bringa andra att ta anstöt fram till Kristi dag.” — Fil. 1:10, NW; se också 1 Korintierna 8:9—13.

Ibland kan en inbjudan till ett bröllop inbegripa att man blir aktivt engagerad som medlem av brudföljet. Hur skulle det förhålla sig, om detta krävde att man tog del i vissa religiösa handlingar? Det är uppenbart att den som önskar vara till behag för Gud inte skulle kunna ta del i handlingar som hör den falska religionen till — han måste handla i överensstämmelse med Guds ord. Men en kristen skulle kunna förklara precis hur han känner det och framhålla att han inte på något sätt vill fördärva bröllopsdagens glädje genom att vara ansvarig för vad som skulle kunna visa sig vara en situation som orsakar förlägenhet.

I frågor av detta slag måste de kristna noga väga alla faktorer som är inbegripna. Under vissa omständigheter kan de dra slutsatsen att det inte skulle uppstå några svårigheter, om de var närvarande som tysta iakttagare. Å andra sidan kan omständigheterna vara sådana att en kristen drar slutsatsen att sannolikheten för att hans eller andras samvete såras genom att han är närvarande vid ett sådant världsligt bröllop uppväger de möjliga fördelarna av att vara närvarande. Hurudan situationen än är, bör den kristne förvissa sig om att hans beslut inte inkräktar på att han bevarar ett gott samvete inför Gud och människor.

● Varför uppger inte Nya Världens översättning i förordet översättarnas namn och vetenskapliga bakgrund?

Under årens lopp har Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania låtit trycka många olika bibelöversättningar. När vi gjort detta, har vi inte ignorerat översättarnas önskningar. År 1972 utgav vi till exempel The Bible in Living English tryckt i den stil och med det format som översättaren önskade. — Se titelbladet.

Den 3 september 1949 överlämnade Nya Världens bibelöversättningskommitté åt oss en fullständig översättning av de kristna grekiska skrifterna. Detta manuskript blev, jämte kommitténs arbete med de hebreiska skrifterna som följde därpå, vår lagliga egendom. Med avseende på detta heter det på sidan 258 i boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose (Jehovas vittnen i Guds uppsåt): ”Det enda som översättningskommittén utbad sig var att dess medlemmar skulle förbli anonyma även efter sin död.” Vi har hållit vårt avtal och respekterat deras önskningar.

Men varför uppställdes detta villkor? Dessa översättare sökte inte bemärkthet; de ville inte dra uppmärksamheten till sig själva. I den anda som innebär att man gör ”allt till Guds ära” ville de att läsaren skulle grunda sin tro på Guds ord, inte på deras världsliga ”kvalifikationer”. (1 Kor. 10:31) Andra översättningskommittéer har intagit en liknande ståndpunkt. På omslaget till referensupplagan (1971) av New American Standard Bible heter det: ”Vi har inte använt någon vetenskapsmans namn för referenser eller anbefallningar, eftersom det är vår uppfattning att Guds ord bör bedömas efter egna förtjänster.”

Nya Världens översättnings förtjänster är lätta att utforska. De upplagor som är tryckta med stor stil innehåller talrika fotnoter. Många av dem visar vilka bibelmanuskript som legat till grund för beslut beträffande särskilda formuleringar. Dessa fotnoter ger, i förening med ett utförligt förord, den som bedriver omsorgsfullt studium fler upplysningar om källorna och om översättningskommitténs arbete än han kan finna i de flesta översättningar.

Dessutom tryckte vi år 1969 The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures (Rikets mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna), som också är ett verk av Nya Världens bibelöversättningskommitté. Detta grekisk-engelska verk ger var och en möjlighet att ingående granska översättningskommitténs bemödanden i fråga om denna del av bibeln.

Somliga kan hävda att till och med bibelböckerna själva bär skribenternas namn. I många fall förhåller det sig så. Men i ett antal bibelböcker har skribenten inte tagit med sitt namn. Vi lägger också märke till att skribenterna inte säger mycket om sina personliga kvalifikationer eller sin bakgrund i fråga om utbildning. Vid översättningen av Guds ord har Nya Världens bibelöversättningskommitté menat att de närmare omständigheterna beträffande medlemmarnas universitetsutbildning eller övriga skolning inte har någon betydelse, utan att översättningen själv vittnar om deras kvalifikationer. En noggrann granskning av kommitténs arbete bör göra att läsaren inte får sin uppmärksamhet riktad på översättarna, utan i stället på bibelns författare, Jehova Gud.

Vi lägger också märke till kommitténs ödmjukhet i att man i sina fotnoter erkänner att olika avsnitt kan återges på andra sätt. I det vi inser detta har vi alltid både erkänt och uppmuntrat bruket av en mängd olika bibelöversättningar.a Jehovas vittnen är således djupt tacksamma för det arbete som Nya Världens bibelöversättningskommitté utfört, men de använder vilka som helst biblar som finns tillgängliga på de språk de själva talar. Vare sig människor använder den tydliga och på modernt språk avfattade Nya Världens översättning eller någon annan översättning, uppmuntrar vi alla att använda Guds ords lykta för att lysa upp livets stig. — Ps. 119:105.

[Fotnoter]