Skall det någonsin bli slut på orättvisan?

”DET rättsskipningssystem som är tillämpligt på dig skiljer sig från det som är tillämpligt på inflytelserika människor.”

Maurice H. Nadjari, dåvarande särskild statsåklagare med uppdrag att undersöka brottmålsbehandlingen i New York, uttalade sig så i en intervju förra sommaren. När man frågade honom: ”Tycker ni att det finns en dubbelmoral i det här samhället; en för adeln och en annan för bönderna?”, svarade Nadjari:

”Ja, i vårt rättsskipningssystem tycker jag att det inte råder något tvivel om att det är så. Det har blivit en tvådelning av rättvisan. Ett rättssystem för de politiskt betydelsefulla och ett annat för dig och mig.”

Tycker du att dessa uttalanden också passar in på den plats där du bor? Det kan hända, eftersom människor i många länder får uppleva irriterande orättvisor. Förutom vad du personligen kan ha upplevt har du sannolikt hört talas om många exempel på orättvisa.

Känner du till exempel till några fall då en framträdande lagstiftare, domare eller politiker i något land tagit emot mutor, köpslagit med sitt inflytande eller brutit mot lagen för att berika sig själv eller befrämja sin karriär? Men fick han ett rättvist straff? Eller var hans straff mycket mildare än vad en person från någon minoritetsgrupp kan förvänta för ett jämförbart brott?

Faktum är att ”rättssystemet” på många platser i själva verket inte är rättvist. En brottmålskommission i Förenta staterna rapporterade:

”De som drabbas av systemet är i överväldigande grad de fattiga, de lägre samhällsklasserna, medlemmar av minoritetsgrupper, immigranter, utlänningar, personer med låg intelligens och andra, som på något sätt är olyckligt lottade. De som har goda utsikter att komma undan systemet är de förmögna brottslingarna, de kollektiva brottslingarna, manschettbrottslingarna, de professionella brottslingarna, de organiserade brottslingarna och de intelligenta brottslingarna.”

Vi kan sätta lite kött på benen i den här generaliseringen. Enligt en viss undersökning i USA ”befanns utpressare löpa fem gånger mindre risk att fällas för ett brott än andra”. En annan undersökning avslöjade ”att framträdande manschettförbrytare i genomsnitt får omkring ett år [i fängelse] för var tionde million dollar de stjäl. ... I kontrast härtill fick bankrånare, som kom undan med några tusen dollar, domar som i medeltal löd på 11 år, fem gånger så lång tid i [fängelse] som bankförskingrare som försnillat millioner.”

Det var i Förenta staterna. Men om du bor i ett annat land, tror du då att situationen är så mycket annorlunda där?

De flesta av oss kanske tänker att den här speciella typen av orättvisa inte direkt kommer att beröra oss, för vem av oss planerar väl att råna en bank eller förskingra millioner? Men vi kan ändå drabbas av orättvisor på andra sätt.

Du kanske till exempel har försökt få något lagligt ärende avgjort. Det kanske rörde sig om att skaffa tillstånd att göra förändringar på en byggnad. Du kanske uppfyllde allt vad lagen krävde. Allt kan ha varit i enlighet med bestämmelserna. Men blev du opartiskt, rättvist behandlad? Eller är det så, i det land där du bor, att rättvisan i sådana angelägenheter är beroende av ”vem man känner”?

Oavsett orättvisans slag eller omfattning, så har vi alla fått nog av sådant. Det är därför troligt att vi alla har undrat: ”Skall det någonsin bli slut på orättvisan?”

HJÄLP MED PROBLEMET

De som försökt lösa några av de mera uppseendeväckande offentliga orättvisorna har lärt sig att detta är lättare sagt än gjort. Människor i allmänhet i många länder kan föreslå sådana lösningar som:

”Se till att ledarna är hederliga och rättvisa; då kommer också folket i övrigt att handla rätt.” ”Se till att domstolarna fäller likvärdiga domar mot alla och inte låter organiserade brottslingar eller politiker komma lindrigt undan.” ”Se till att de fattiga får tillbörlig juridisk hjälp, så att de kan få rättvisa.” ”Öka straffen för att ta emot mutor, så att de makthavande inte frestas att vränga rätten.”

De som uttrycker sådana åsikter förbiser emellertid några viktiga ting beträffande orättvisa, som vi får vår uppmärksamhet riktad på i en skildring som återfinns i Lukas’ artonde kapitel i bibeln. Vi skall nu i korthet ta del av denna skildring för att få ett visst historiskt perspektiv på orättvisans problem och en del synpunkter som ofta förbises.

Denna skildring är en liknelse som Jesus framställde och som var grundad på sådant som hans åhörare kände väl till. Jesus sade:

”I en viss stad fanns det en viss domare som inte hyste fruktan för Gud och inte hade försyn för en människa. Men det fanns en änka i den staden, och hon gick gång på gång till honom och sade: ’Se till att jag får min rätt av den som tvistar med mig inför domstol.’ Nu var han ovillig till en tid, men efteråt sade han för sig själv: ’Fastän jag inte fruktar Gud eller har försyn för en människa, skall jag i alla fall, på grund av det obehag den här änkan jämt ställer till för mig, se till att hon får sin rätt, så att hon inte skall fortsätta att komma och puckla på mig till dess jag är slut.’”

Därefter gav Jesus rådet:

”Hör vad domaren, fastän orättfärdig, sade! Skall då inte Gud ofelbart laga att rätt skipas åt hans utvalda, som ropar till honom dag och natt, även om han är långmodig gentemot dem? Jag säger er: Han skall laga att det med hast skipas rätt åt dem. Men skall Människosonen ändå, när han kommer, verkligen finna tron på jorden?” — Luk. 18:2—8.

Jesus framställde denna liknelse för att framhäva behovet av att vara uthållig i bön. (Luk. 18:1) Men vi kan också lära något om rättvisa här.

För det första bör liknelsen ha en balanserande inverkan på oss. Varför det? Därför att den visar att till och med för nitton hundra år sedan var det ofta svårt att få rättvisa av en myndighetsperson, till exempel en domare som blivit tillsatt av romarna. Ja, orättvisa är ett uråldrigt problem. Vem kan säga hur många olika mänskliga regeringar och reformrörelser som har försökt göra slut på orättvisan? Men ändå finns den fortfarande kvar. Det kan bli till skydd för oss att vi inser detta historiska faktum. Hur så? Det kan skydda oss mot att hastigt låta oss dras med i ett nytt mänskligt försök av något slag att ändra på situationen, ett försök som förmodligen inte skiljer sig så mycket från vad man tidigare försökt sig på. — Ords. 24:21.

Liknelsen bör också inskärpa hos oss att mänsklighetens danare enligt bibeln är medlidsamt intresserad av rättvisa för alla, även för en oansenlig änka. (5 Mos. 10:17, 18) Detta stämmer överens med den beskrivning av Gud, som gjordes av en psalmist som var förtrogen med hans domar: ”Han älskar rättfärdighet och rätt.” — Ps. 33:5.

Och även om Jesu liknelse inte säger när det skall ske, ger den oss ändå skäl att tro att Guds uppsåt är att ”laga att rätt skipas”.

”Ja”, kanske någon säger, ”men hur skall det bli slut på orättvisan och när?”