Psaltaren

”Tjäna Jehova med glädje”

VÅR danare, Jehova, är en lycklig Gud, och han vill att hans tjänare skall finna glädje i att troget utföra hans befallningar. (1 Tim. 1:11; Jak. 1:25; Upp. 1:3) Dessa befallningar grundar sig på kärlek, för ”kärleken gör inget ont mot nästan”. (Rom. 13:8—10) Det är därför som lydnad mot Skaparen bidrar till andras lycka, och man blir också själv nöjd och lycklig.

Bör därför inte människor av alla nationer fröjda sig i Jehova? Det är vad den inspirerade psalmisten uppmuntrade till, när han sade: ”Ropa i triumf till Jehova, ni alla på hela jorden. Tjäna Jehova med glädje. Kom inför honom med ett fröjdefullt rop.” (Ps. 100:1, 2, NW) Våra uttryck av lovprisning bör enligt denna uppmaning inte vara svaga, utan starka och kraftfulla, och likna en armés triumferande rop, när den har vunnit en avgörande seger. Guds tjänare intar inte en hållning likt ängsliga, krypande slavar. Tjänst för Gud är inte besvärlig och betungande och gör inte att man känner sig överdrivet allvarlig och dyster. (1 Joh. 5:3) Denna tjänst är vederkvickande och upplivande, och den bör med rätta åtföljas av glädje. Av den orsaken uppmanade psalmisten människor att komma inför Guds närvaro ”med ett fröjdefullt rop”.

En grundläggande orsak till att man önskar frambära helig tjänst är att Jehova är Gud och människans danare. Psalmisten förklarade: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och fåren på hans betesmark.” (Ps. 100:3, NW) Eftersom han är Skaparen, äger han oss, som en herde äger sina får. Förutom att Jehova är Gud och skapare, utgör hans egenskaper såsom Gud en stark drivfjäder för människor av alla nationer att träda in i hans helgedoms förgårdar för att där frambära tacksägelse och lovprisning. Vi bör dessutom välsigna hans namn, det vill säga tala väl om den Högste, den som namnet representerar. Psalmisten uppmanar: ”Kom i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovprisning. Frambär tacksägelse till honom, välsigna hans namn. Ty Jehova är god; hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid och hans trofasthet släktled efter släktled.” — Ps. 100:4, 5, NW.

Jehovas egenskaper bör förvisso driva oss att lovprisa honom. Han är alltigenom god, utan minsta tillstymmelse till något ont. Vi kan alltid lita på hans kärleksfulla omtanke eller medlidsamma ömhet mot sina tjänare; den består till obestämd tid. Jehova är trofast ”släktled efter släktled”, han ger orubbligt uttryck åt sin kärlek mot dem som önskar göra hans vilja. (Rom. 8:38, 39) Har vi då inte all orsak att ”tjäna Jehova med glädje”?

[Bild på sidan 29]

”Vi är hans folk och fåren på hans betesmark.” — Ps. 100:3, NW.