Att gå i Mästarens spår

VAD gör du med ditt liv? Vad önskar du egentligen göra med ditt liv?

Många överlämnade kristna har förvärvsarbeten, som gör att de måste arbeta många timmar för att försörja sig själva och sina familjer. De kanske också har annat ansvar som kräver mycket av deras tid och uppmärksamhet. Därför kan de ibland känna behov av att använda tid till andra intressen, eftersom det skänker dem glädje och personlig tillfredsställelse. Hur kan de avväga saker och ting, så att de lever ett liv som kommer att behaga Gud?

De flesta av oss vet att praktiskt arbete kan vara tillfredsställande för arbetaren och till ära för Gud. Innan Guds Son kom till jorden som människa, arbetade han tillsammans med sin Fader med att dana alla de materiella tingen i universum. Han beskrevs som en mästerlig arbetare. — Kol. 1:15, 16; Ords. 8:30, 31, NW.

Senare överfördes hans liv till jorden. Som ung man arbetade han som snickare. Men den tid kom då han skulle utföra ett annat arbete i sin Faders tjänst. Detta inbegrep att predika och göra lärjungar. — Mark. 1:14, 15; Joh. 18:37.

När Jesus började ägna sig åt denna nya verksamhet, blev den det förnämsta intresset i hans liv. Han tyckte mycket om detta nya förordnande. Han kallade det sin ”mat”. (Hebr. 10:7; Joh. 4:34) Och han visade det genom sitt sätt att leva. Hans handlingssätt visade faktiskt att han litade på att hans Fader skulle fortsätta att sörja för hans materiella behov, när han satte detta nya förordnande främst i sitt liv.

VAD NÅGRA GÖR

Jesu Kristi efterföljare inser att de är ansvariga att försörja sig själva och dem som är beroende av dem och ändå ha något att dela ut åt den som har behov. (1 Tim. 5:8; Ef. 4:28) Men några önskar att de slapp använda så mycket tid och energi i världsligt arbete. Många önskar att de hade mer tid att ägna åt att predika, undervisa och göra lärjungar. Har du samma önskan? Några har kunnat ordna sina förhållanden så att de får mer tid över för detta arbete — så att det kan ha en framträdande plats i deras liv.

Ett Jehovas vittne i staden New York var i flera år anställd vid en import- och exportfirma, och han tjänade bra. Hans fru arbetade också. Men de önskade ägna mer tid åt arbetet med att göra lärjungar.

Hustruns arbetsgivare klagade över att han inte kunde finna någon pålitlig medhjälpare som skötte städningen på hans firma. Vittnet kontaktade därför mannen och erbjöd sig att sköta städningen av firman för en fastställd betalning. Hans erbjudande accepterades. Paret kände sig uppmuntrat. De kom faktiskt till den slutsatsen att om de bara kunde hitta en eller två sådana inkomstkällor till, skulle de inte behöva behålla sina heltidsarbeten.

Nu arbetar de tillsammans i en liten städfirma. Deras inkomst är avsevärt mindre än den var förut, men de tjänar tillräckligt för att kunna leva bekvämt. De är båda mycket tillfredsställda över att nu kunna använda mer tid till att söka efter människor som är intresserade av bibeln. De har också tid till att kunna samtala om och studera bibeln med dessa människor.

En mor, som hade fem barn boende hemma, önskade kunna ta del mer i predikoarbetet. Hon gjorde de nödvändiga förändringarna för att kunna göra detta. Hon gav barnen i uppdrag att bädda sina sängar och göra i ordning i sina rum, innan de kom för att äta frukost. Vart och ett av barnen fick också i uppdrag att damma och städa ett annat rum i huset. Modern steg ofta upp tidigt för att utföra annan städning i hemmet, för att tvätta och för att börja förbereda måltiderna för dagen. När därför barnen var färdiga att gå till skolan, var hon vanligtvis också färdig att gå ut för att ta del i arbetet med att göra lärjungar tills barnen kom hem från skolan.

ATT PREDIKA OCH GÖRA LÄRJUNGAR PÅ HELTID

I nästan alla länder i världen finns det de som har ordnat sina förhållanden så att de kan tjäna som ”pionjärer” (de förkunnar de goda nyheterna på heltid). Detta kräver ofta avsevärda förändringar i deras dagliga rutin. Mästarens exempel har hjälpt dem att uppnå förverkligande och finna glädje. Han kände medlidande med de människor han tjänade. Han betraktade dem såsom ”får utan herde”, skinnade och skuffade. Han var villig att ge sin själ för deras skull. Vi kan alla bli uppmuntrade av hans exempel. — Matt. 9:36; 20:28.

En pionjär från Illinois i USA, som har varit i heltidstjänsten i sex år, sade: ”De gångna åren har varit fyllda med så mycket lycka, förnöjsamhet och glädje, så jag var tvungen att tala om det för er. Jag ber bara att jag med Jehovas välsignelse kan fortsätta i heltidstjänsten, så länge som det finns arbete att utföra.”

Kanske dina omständigheter är sådana att du kan ägna dig mer åt detta arbete, eller kan du göra förändringar så att detta kan bli möjligt? Om du talar med dem som redan är i heltidstjänsten om din önskan, kan det hjälpa dig. Vid Jehovas vittnens kretssammankomster eller konvent kanske du kan söka upp några av dessa personer. Deras erfarenheter och den ande de visar kan stimulera dig, så att du kommer att känna: ”Om de kan göra det, kan jag det också!”

Du kommer att finna att även om det är nödvändigt att göra många förändringar, är det först och främst TRO som krävs. Du kanske redan har sett bevis på detta, när du har iakttagit andra, eller du kanske själv har haft erfarenheter som varit tydliga bevis på att det Jesus sade verkligen är sant: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” — Matt. 6:24—33.

De som gör ansträngningar för att kunna ägna sig så mycket som möjligt åt det speciella arbete, som Jehova Gud och Jesus Kristus har gett åt de kristna i den här tiden, uppnår förverkligande och finner lycka i livet. Det är detta som Gud avsåg för sina tjänare. Är det din lott i livet? Om inte, så kan det hända att det kan bli det genom väl genomtänkta och välplanerade förändringar.

Det ligger lycka i att ge. Det skänker värme och tillfredsställelse att veta att man har använt sin tid och energi helt och fullt i det speciella arbete, som de kristna har fått i uppdrag att utföra under denna ändens tid. Ja, att vandra i Mästarens spår skänker oss den största lyckan och leder till den största äran för Jehova. — Matt. 22:37—39; Apg. 20:35.