Använd ”varje form av bön och ödmjuk anhållan”
”Medan ni med varje form av bön och ödmjuk anhållan fortsätter att bedja i anden vid varje tillfälle. Och håll er därför vakna med all ihärdighet och med ödmjuk bön för alla de heliga.” — Ef. 6:18.
1. a) På vilket sätt önskar vi tänka på Jehova Gud, när vi kommer till honom i bön? b) Vilka fyra grundläggande slag av bön finns det?
SKAPAREN, Jehova Gud, är inte bara ett opersonligt första upphov, utan en verklig person med känslor. Han är i stånd att se och höra. Vi önskar alltid tänka på honom på detta sätt, när vi nalkas honom i bön. Guds ord råder oss att göra detta ”med varje form av bön och ödmjuk anhållan”. (Ef. 6:18) Vad inbegriper detta? Det finns fyra grundläggande former av bön — lovprisning, tacksägelse, vädjan och ödmjuk anhållan.
ATT LOVPRISA GUD I BÖN
2, 3. Vad är en mycket ädel och upphöjd form av bön, och vilka är några av många skäl till att detta tillkommer Jehova Gud?
2 Lovprisning är helt visst en ädel och upphöjd form av bön. Lovprisning tillkommer Skaparen på grund av hans egenskaper och vad han har gjort. Som ”den suveräne Herren Jehova” är han oöverträffad i myndighet. (2 Sam. 7:28, NW) Eftersom Jehova Gud inte har någon begynnelse eller något slut, är han den oförliknelige ”evighetens konung”. (1 Tim. 1:17) Han är en sådan lysande och härlig person att ingen människa kan se honom och ändå leva. (2 Mos. 33:20) Den Högste är utan jämlike, han är oändlig i makt och vishet, helt och hållet rättfärdig och personifikationen av osjälvisk kärlek. (5 Mos. 32:4; Job 37:23; Rom. 11:33; 1 Joh. 4:8) Han har gjort allting och äger därför hela universum. (1 Mos. 1:1, 31; Ps. 50:10) I namn och anseende är han ojämförlig och oöverträffad. Det är bara han som med rätta kan säga: ”JAG SKALL BEVISA MIG VARA.” Han ensam bär namnet Jehova, som anses betyda: ”Han låter varda.” (2 Mos. 3:14, NW; 6:3) Det är bara han som med rätta kan förklara: ”Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?” ”Jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes.” — Jes. 46:5, 9.
3 Mer än alla andra förtjänar en sådan ojämförlig, makalös, oförliknelig och oöverträffad Gud lovprisning. Det är passande att det otaliga gånger, från 2 Moseboken 15:11 till Uppenbarelseboken 19:6, ges uppmuntran att lovprisa Jehova. Må vi i överensstämmelse med detta inte bara fortsätta att lovprisa den Högste i våra böner, utan må också våra dagliga samtal rikta uppmärksamheten på honom i stället för på oss själva. När allt kommer omkring har vi ingenting som vi inte har fått, och skilda från honom kan vi i verkligheten inte uträtta någonting. — Ps. 127:1; 1 Kor. 4:7.
ATT FRAMBÄRA TACKSÄGELSE TILL JEHOVA
4, 5. Vad har de olika bibelskribenterna att säga om att vi frambär tack till Jehova? Nämn några av de många skälen till att vi bör göra det.
4 Något som har nära samband med att lovprisa Jehova är att frambära tacksägelse till honom. Det är bara rätt att vi ger uttryck åt uppskattning av allt det som Jehova har gjort, gör och ytterligare kommer att göra för oss. De som skrev psalmerna förefaller ha varit särskilt medvetna om det tillbörliga i att vi ger uttryck åt tacksägelse till Jehova. Gång på gång läser vi sådana uttryck som: ”O, må man frambära tacksägelse till Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människors söner.” (Ps. 107:8, 15, 21, 31, NW) På liknande sätt ger Paulus oss rådet att frambära ”ödmjuk anhållan jämte tacksägelse”. Ja, det bör vara så att vi ”alltid ... tackar vår Gud och Fader för allting”. — Fil. 4:6; Ef. 5:20.
5 Ja, hur många är inte de ting för vilka vi varje dag bör ge uttryck åt den tacksamhet vi känner mot vår himmelske Fader! Vi är skyldiga honom tack för alla de fysiska och materiella ting som vi får och som gör livet inte bara möjligt utan också angenämt och njutbart. (Jak. 1:17) Uppskattar vi alla de andliga välsignelser som Jehova låter strömma ner över sina tjänare — gagnet av Kristi offer, Guds ord och hans ande, den kristna församlingen och bönens gåva? Uppskattar vi den välsignelse det innebär att ha umgänge med medtroende, privilegiet att tjäna och hjälpa andra och det underbara hoppet om Riket? Om det är så, låt oss då ge uttryck åt tacksamhet i våra böner. Det är sant att vi kanske inte alltid kommer ihåg eller kan räkna upp allt det som Gud har gjort för oss, men vi bör känna det alldeles som psalmisten: ”Välsigna Jehova, o min själ, och glöm inte alla hans gärningar.” — Ps. 103:2, NW.
ATT FRAMSTÄLLA VÄDJANDEN TILL JEHOVA
6. Vilka tre allmänna områden eller fält omfattar våra vädjanden? Beträffande vad instruerade oss Jesus framför allt att bedja?
6 Det är sannerligen till stor tröst för oss att vi kan komma till Jehova med ”ett fritt och öppet tal”, när vi framställer våra vädjanden. (Hebr. 4:16; 1 Joh. 3:21) Som Jesus belyste i sin mönsterbön har våra vädjanden vanligen samband med tre allmänna områden — rättfärdighetens triumf, våra andliga behov och våra fysiska behov. Det var passande att Jesus först och främst uppmanade oss att bedja att Jehovas namn skall helgas, att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske på jorden. Jesus själv bad: ”Fader, förhärliga ditt namn.” (Matt. 6:9, 10; Joh. 12:28) I sådana vädjanden bör också ingå att Jehova skall ge framgång åt sina tjänares arbete på jorden och att han skall uppehålla dem som utstår svårigheter och prövningar för hans namns skull. (Ps. 118:25) Vi bör inte heller förbise Paulus’ förmaning att vi skall bedja för alla dem som är i en hög ställning ”för att vi skall kunna fortsätta att föra ett lugnt och stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar”. — 1 Tim. 2:2.
7, 8. Beträffande vilket slag av personliga angelägenheter bör vi därnäst vädja till Jehova?
7 Våra böner bör också återspegla allvarlig omsorg om vårt andliga tillstånd. Detta bör inbegripa att vi vädjar till vår himmelske Fader om förlåtelse för våra synder. ”Om någon ... skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig.” (1 Joh. 1:8—2:1) Vi bör också önska bedja om mera av Guds ande och om att vi inte skall bedröva den. (Luk. 11:13; Ef. 4:30) När vi skall ta itu med prövosamma situationer, uppmuntras vi i bibeln att bedja om vishet. (Jak. 1:5—8) Dessutom kan vi och bör vi bedja om Jehovas välsignelse över vår heliga tjänst, däribland vårt arbete med att predika och undervisa på fältet. Sådana böner erkänner principen att medan vi kan plantera och vattna, så är det Gud som gör att det växer och som ger framgång. — 1 Kor. 3:7.
8 Låt oss dessutom, i våra vädjanden till Gud, inte förbise eller åsidosätta eventuella meningsskiljaktigheter som vi kan ha med en kristen broder, med vår äktenskapspartner eller med någon annan medlem av vår familj. Vid sådana tillfällen kan man ha en benägenhet att sluta upp att kommunicera — ett handlingssätt som är lättvindigt men ändå oförståndigt och själviskt att följa. I stället bör vi be om vägledning och kraft att reda ut den svårighet som vi har med någon annan. Låt oss också be om hjälp när det gäller att förlåta och glömma orsaker till klagan och missnöje, så att vi inte blir bittra och hyser agg. — Matt. 6:12.
9, 10. Vilken skriftenlig grundval har vi till att vädja till Jehova beträffande materiella eller fysiska angelägenheter?
9 Förutom andliga angelägenheter visade Jesus att det är tillbörligt att vi framställer vädjanden till Jehova Gud om vårt dagliga bröd, våra materiella behov. (Matt. 6:11) Vi kan bedja till Jehova Gud om vilket som helst behov, ja, om alla våra behov och göra det för varje dag. Detta är i överensstämmelse med vad Jesus ytterligare sade i sin bergspredikan: ”Bekymra er alltså icke för morgondagen! Morgondagen skall bekymra sig för sig själv. Var dag har nog av sin egen plåga.” — Matt. 6:34, Hedegård.
10 Är vi utan arbete, arbetslösa? Då kan vi vädja till Jehova Gud om att välsigna och vägleda våra ansträngningar att finna anställning. Är vi sjuka? Vi kan då bedja om vishet, kraft och uthållighet att ta itu med vårt betryck på bästa möjliga sätt. Det är sannerligen till tröst att vi kan utgjuta alla våra bekymmer inför Jehova, alldeles som vi läser: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär [era vädjanden] göras kända för Gud.” (Fil. 4:6) Med avseende på alla sådana angelägenheter ber vi naturligtvis med reservationen: ”Om det är Guds vilja”, alldeles som Jesus bad i Getsemane trädgård. — Matt. 26:39; 1 Kor. 4:19; Jak. 4:15.
MED ÖDMJUK ANHÅLLAN
11—13. a) Vad betyder det att framställa en ödmjuk anhållan till Jehova, och beträffande vilka angelägenheter är detta mycket passande? b) Hur belyser en pojkes erfarenhet detta?
11 Vi uppmanas att bedja med ”varje form av bön och ödmjuk anhållan”. (Ef. 6:18) Varför skall ödmjuk anhållan läggas till våra vädjanden? Därför att ödmjuk anhållan går ett steg längre än vädjanden. Den är en särskilt uppriktig och allvarlig bön, en enträgen bönfallan som kommer från hjärtat. Ödmjuk anhållan sägs inbegripa ”saktmodig och allvarlig bönfallan”. I de kristna grekiska skrifterna används grundspråkets ord alltid med hänsyftning på Gud. Det betonar därför det förhållandet att vi, utöver att vi är ihärdiga i bön, också behöver vara verkligt allvarliga. Vi kan förstå att inte alla våra vädjanden är ödmjuka anhållanden. Men våra böner bör inbegripa sådana. Vi läser också att Jesus Kristus ”med starka rop och tårar ... [frambar] vädjanden [ödmjuka anhållanden] ..., och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull”. (Hebr. 5:7) På liknande sätt skulle det vara passande att vi, när vi hör om att våra bröder blir grymt förföljda, inte bara vädjar till Gud för deras räkning, utan också frambär ödmjuk anhållan till Jehova om att ge dem kraft att hålla ut och att omintetgöra syftet med förföljelsen. — Jämför 2 Korintierna 1:8—11.
12 När vi vädjar till Jehova om hjälp i vår kamp att vara hårdhänta mot vår kropp, kommer vi med rätta inför honom som sådana som frambär ödmjuk anhållan. (Rom. 7:15—24; 1 Kor. 9:27) Har någon problem med att hålla styr på sina tankar eller sitt humör? Förutom att han gottgör eventuella skador han kan ha orsakat, bör han bönfalla Jehova Gud om hjälp, framställa ödmjuka anhållanden till honom. Hur är det om problemet inbegriper mat eller dryck? Återigen skulle det vara på sin plats att framställa en ödmjuk anhållan till Jehova om hjälp och också att söka få hjälp av familjemedlemmar och/eller äldste i församlingen.
13 När barn blir undervisade på rätt sätt, kan också de frambära ödmjuk anhållan till Jehova och bli hörda. En 10-årig pojke skrev till exempel följande till Sällskapet Vakttornet: ”Den 20 november, klockan 15, kom två pojkar fram till mig på skolgården, och en av dem satte en kniv mot min strupe och hotade att döda mig. Jag bad till Jehova, och just då körde en polisbil förbi, och pojkarna sprang sin väg.”
VI BEHÖVER HANDLA I ENLIGHET MED VÅRA ORD
14, 15. Vad kräver konsekvensen av dem som ber? Nämn några bibliska exempel som belyser denna princip.
14 När vi ber till Jehova Gud, bör vi naturligtvis också vara villiga att göra vår del. Kung David frambar inte bara ödmjuk anhållan till Gud i stunder av stor nöd, utan han vidtog också praktiska åtgärder. (2 Sam. 15:31—17:14) Andra trogna tjänare åt Jehova, till exempel Jakob, handlade på samma sätt. (1 Mos. 32:9—21) Ja, våra handlingar bör vara i överensstämmelse med vad vi begär.
15 Ber vi om vårt dagliga bröd? Då måste vi vara villiga att arbeta för det, för ”om någon inte vill arbeta, så må han inte heller äta”. (Matt. 6:11; 2 Tess. 3:10) Ber vi om att inte föras in i frestelse? Då måste vi undvika att avsiktligt fortsätta oss i omständigheter som kan leda till kompromiss. (Matt. 6:13) Ber vi om frid bland oss själva? Då måste vi vara fridsstiftare. (Ps. 122:6—9; 1 Petr. 3:11) Detta betyder att vi måste vara noga med att inte i onödan förtörna andra och inte heller onödigtvis skapa stridsfrågor. Vi bör undvika att vara överdrivet känsliga. Ber vi att Guds verk skall växa till? Då bör vi ha ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58) Ber vi om vishet? Då måste vi också använda alla de medel som Gud har gett för att vi skall få vishet. — Jak. 1:5—8; Ps. 119:105; 2 Tim. 3:16; Hebr. 10:23—25.
KAN VI FÖRBÄTTRA KVALITETEN PÅ VÅRA BÖNER?
16, 17. Hur kan vi förbättra kvaliteten på våra böner och göra att de blir varma och innehållsrika?
16 Våra böner uppenbarar hur andligt sinnade vi verkligen är. Kan vi förbättra kvaliteten på våra böner, och i så fall hur? Först och främst bör vi ta allvarligt på våra böner och ge uttryck åt vad vi har i hjärtat. Genom att ännu mera begrunda Guds godhet och hans kärleksfulla omtanke, genom att tänka på honom som en kärleksfull Fader, som också står fast för vad som är rätt, kan vi lägga mera värme och känsla i våra böner. Det är verkligen så att vi vill tala till Gud från hjärtat, i ödmjukhet. Därför måste vi vara på vår vakt mot att hasta igenom våra böner. Även om andra ting kan bli försummade, så bör våra böner aldrig bli det.
17 Vi kan också förbättra kvaliteten på våra böner genom att göra ansträngningar för att inte använda samma ord och fraser om och om igen. (Matt. 6:7) Sådan upprepning kan göra att bönerna saknar verklig känsla och innebörd. Inlärda ord har i övervägande grad en benägenhet att komma från huvudet i stället för från hjärtat. Alldeles särskilt bör kristna som dagligen leder familjen i bön vara noggranna i detta hänseende. Att man dag efter dag använder samma ord kan göra att de som lyssnar låter tankarna irra. Att vi dagligen begrundar skriftenliga tankar och odlar större uppskattning av Jehovas oförtjänta omtanke mot oss kan hjälpa till att hålla våra böner varma och meningsfulla.
DIREKTA OCH INDIREKTA BELÖNINGAR
18. Varför kan somliga, som inte fyller Guds krav i fråga om godtagbara böner, dra slutsatsen att deras vädjanden har blivit besvarade?
18 Bön är en form av tillbedjan som utövas över hela världen. Många människor tror att Gud besvarar deras böner även om deras vädjanden inte fyller Guds krav på bön. Hur kan denna skenbara motsägelse förklaras? En sak är att det helt enkelt kan bero på sannolikhetslagarna. Det sägs till exempel att alla soldater i skyttegravarna ber. Eftersom de flesta av dem vanligen överlever, kan de som gör det dra slutsatsen att Gud har besvarat deras böner. Men det kan också vara en fråga om slump och sammanträffande. Och vidare kan den psykosomatiska principen, sinnets inverkan på kroppen, tjäna som en förklaring till det.
19. Vilka bevis finns det för att Jehova Gud besvarar deras böner som verkligen är hans folk och fyller hans krav i fråga om bön?
19 Men de som fyller Guds krav i fråga om bön har obestridliga bevis för att Jehova Gud verkligen besvarar deras böner. De har sett Jehovas välsignelse över deras förenade och deras individuella ansträngningar. Som ett resultat av detta har det av ”den minste” kommit tusen och av ”den ringaste” blivit ett talrikt folk. (Jes. 60:22) Till svar på deras böner har Jehova lett angelägenheterna så att ”intet vapen” som smidits mot dem har fått någon framgång. — Jes. 54:17.
20. Genom vilka olika medel besvarar Jehova uppriktiga vädjanden som riktas till honom?
20 Jehova använder både sina himmelska och sina jordiska tjänare till att besvara uppriktiga vädjanden som framförs till honom. Ibland är det en ängel som leder angelägenheterna så att en person som under bön söker efter Gud får besök i sitt hem av en av Jehovas tjänare. (Jämför Apostlagärningarna 10:30—33; 17:26, 27.) Vidare besvarar Jehova många böner förmedelst sina jordiska redskap. Han kan låta någon bland sitt folk börja tänka på att visa kärlek mot eller göra någon omtänksam handling för en förtjänt person som är i verklig nöd. Eller också kan svaret på en persons bön komma genom studium av Guds ord, genom att han läser igenom en på bibeln grundad publikation eller genom vad han får sin uppmärksamhet riktad på av äldste i församlingen. Det är så därför att Jehovas tjänares böner ofta gäller andlig upplysning eller vishet till att ta itu med en särskild situation.
21. Nämn några indirekta fördelar av bön.
21 Dessutom kan vi erhålla indirekt gagn av bön. Själva det förhållandet att vi har utgjutit vårt hjärta för Jehova, vår himmelske Fader, gör att vi känner oss närmare honom. Genom att vi för honom ger uttryck åt uppskattning i form av lovprisning och tacksägelse får vi hjälp att vara mera nöjda med vår lott. Genom att med fullt allvar framställa en ödmjuk anhållan till Jehova får vi hjälp att vara ödmjuka och att förlita oss på honom i stället för på vårt eget förstånd och vår egen kraft. (Ords. 3:5, 6; Fil. 4:13) Och när vi ber, är våra sinnen naturligtvis inriktade på ting som är uppbyggande. (Fil. 4:4—8) När man inte kan sova om natten, skulle det till exempel vara mycket bättre att bedja angående Rikets intressen och andliga angelägenheter än att bekymra sig eller gräma sig, tänka igenom missförhållanden, bygga luftslott eller låta sinnet dras till det som tillhör köttet. Ja, vi vill kasta allt vårt bekymmer på Jehova, ”eftersom han bryr sig om” oss. Om vi inte döljer någonting för vår himmelske Fader, kommer detta att hjälpa oss att granska oss själva och bidra till att vi kommer honom allt närmare och blir mera förtroliga med honom. — 1 Petr. 5:7; 2 Kor. 13:5.
22. Vad betyder det att vi tänker allvarligt på våra böner, och vilken förtröstan och tillförsikt leder detta till?
22 Det är verkligen så att bön, som inbegriper lovprisning, tacksägelse och ödmjuk anhållan, är ett dyrbart privilegium, och vi kommer att ha stor nytta av att tänka allvarligt på våra böner. Att vi ber visar att vi verkligen har tro. Vi önskar helt visst handla i överensstämmelse med våra böner, aldrig hasta igenom dem, alltid söka förbättra deras kvalitet och aldrig låta dem halka in i en enbart rutinmässig upprepning av ord. Genom att vi gör det kommer vi att få indirekt gagn, och vi kan ha den tillförsikten att Jehova Gud kommer att belöna oss genom att besvara böner som är i överensstämmelse med hans vilja.
[Bild på sidan 23]
Vi är skyldiga Gud tack för hans ord, för de ting som är nödvändiga i livet, för den kristna församlingen och för privilegierna i form av bön och tjänst