Hur gott är inte ett ord i rätt tid!

”ETT ord i rätt tid, o hur gott!” utbrast den vise skribenten av Ordspråksboken. (Ords. 15:23, NW) Och hur sant är inte detta!

I ett visst östeuropeiskt land promenerade två Jehovas vittnen genom en park en dag, och de började samtala med en ung man som var ute och gick med sitt barn. Detta ledde till att de inbjöd mannen till ett av dessa vittnens hem. Mannen och hans hustru fick där lära känna bibelns budskap. Så småningom omfattade detta gifta par och den unge mannens mor sanningen i Guds ord.

Intressant nog hade den unge mannen just den dag, då han för första gången mötte de två vittnena, stannat till vid en liten kyrka i parken och bett: ”Gud, om du existerar, låt mig få lära känna dig.” I tre års tid hade mannen tagit promenader i denna park. Men just denna dag träffade han dessa två Jehovas vittnen. Hur gott var det inte att de med en sådan iver spred de ”goda nyheterna”! Den unge mannen tog detta som ett bönesvar från Gud.