Ett leende för en främling

”När två damer log mot mig, undrade jag för ett ögonblick om jag hade träffat dem förut”, skrev Kazuhiko Nagoya, en skribent för tidningen Daily Yomiuri, i sin spalt ”Livets krydda”. ”Att döma av det sätt på vilket de log såg det ut som om de hade känt igen mig från ett föregående sammanträffande och var glada att se mig igen.” Men så var inte fallet. ”Jag granskade ingående deras ansikten, men fann att de var helt obekanta för mig.” När två andra också log mot honom kände han sig mycket glad. ”Det är så dessa människor ler mot en främling, när de får syn på honom på något av sina möten.”

Vilka människor ger ett sådant välkomnande till främlingar? ”Platsen var Okoku Kaikan (Rikets sal)”, sade Nagoya, ”en av de många platser i Japan där [Jehovas vittnen] kommer tillsammans.” Han lade också märke till följande: ”En anmärkningsvärd sak med de människor som samlas i Rikets sal tre gånger i veckan är att alla är nitiska anhängare till kristendomen, och ingen av dem är med på mötena av slentrian eller bara av gammal vana. Trons kraft förenar dessa män, kvinnor och barn, som kallar varandra ’kyodai’ (broder) eller ’shimai’ (syster). Och trons kraft har dragit ner och fler människor till detta samfund under årens lopp.”

I avslutningen på sin artikel berättade skribenten om ett annat besök i Rikets sal: ”När jag skulle lämna Rikets sal efter mötets slut, kom en pojke, omkring 10 år gammal, fram till mig och sade: ’Vi är glada att du kom i dag. Välkommen tillbaka.’ Han hade detta särskilda leende. Jag blev mycket glad därför att detta var första gången ett barn i den åldern som jag inte kände hade gett mig ett sådant leende och tilltalat mig på detta sätt.”