Tid — vad är det?

HUR mycket är klockan? Hur ofta har du inte ställt den frågan? När du läser den här sidan kanske du känner ett behov av att kasta en blick på ditt armbandsur eller på en väggklocka. Varför? Därför att människan är mycket medveten om tidens gång, som om hon inte kan leva utan att ha ett begrepp om tiden. — Psalm 90:12; Predikaren 3:11.

De flesta av oss styrs varje dag av klockan. Det är inte alltid så att vi sover, stiger upp, äter, arbetar eller kopplar av när vi själva vill, utan ofta när visarna på klockan manar oss till detta. Underligt nog kan det vara så att vi, när vi tittar på en klocka, är mindre intresserade av vad klockan är än av att veta hur lång tid vi har kvar tills det eller det skall göras.

Allt levande verkar ha en inre klocka. Många växter och djur har till exempel en mekanism inom sig som säger till precis när de skall blomma eller ge sig av söderut eller norrut, vilket som nu än är fallet. Kemiska ämnen inom oss utlöses och våra kroppsfunktioner regleras av biologiska klockor utan att vi är medvetna om det. För inte detta tanken till ordspråket som säger: ”För allting finns det en fastställd tid”? — Predikaren 3:1, NW.

Hur skulle du vilja förklara vad tid är? Någon skulle säga att tiden är ett sätt att se på saker och ting eller att den är avståndet mellan händelser. Således skulle det inte finnas någon tid om det aldrig hände något. Att exakt definiera vad tid är blir dock lika förvirrande som att förklara vad rymden är. Men något känner vi till om tiden.

Fakta om tiden

Vi känner till hur tiden rör sig — framåt. Den rör sig i en riktning. Det förgångna är borta och kommer aldrig att upprepas. Våra misstag har lämnat sina avtryck i tidens sand, och detsamma gäller våra goda gärningar. Vi lever alltid i nuet och går framåt mot framtiden, men vi kan aldrig gå tillbaka och göra våra misstag ogjorda. Det är därför det är så viktigt att vi fattar förståndiga beslut nu, så att vi kan få uppleva en god framtid och inte en framtid fylld av ånger. — Ordspråksboken 3:1,2.

Vi känner till hur man kan mäta tiden. Långt tillbaka fick man nöja sig med att låta solen, månen och stjärnorna markera tidens gång. För många var det dags att arbeta när solen gick upp på morgonen, och när den gick ner på kvällen var det dags att sova.

Allteftersom det mänskliga samhället blev alltmer komplicerat och rörligt, blev människan alltmer upptagen av att mäta tiden. Tack vare människans uppfinningsförmåga utvecklades en mängd uppfinningar för detta ändamål — soluret, ljus som brändes, timglaset, den mekaniska klockan och i dag atomklockan. Alla dessa tjänar till att mäta en osynlig ström som kallas tid. På grund av människans fixa idé om att noggrant hålla kontroll på tiden, har det för många människor blivit så att de övergått från ett samhälle som är uppbyggt och kretsar kring olika sysslor till ett där tiden är en mycket viktig faktor.

Varför verkar det som om tiden ibland rusar i väg och ibland släpar sig fram? Det beror på att tiden kan mätas med händelser. När man är inaktiv, verkar tiden gå långsammare än när man är aktiv. Likaså verkar tiden gå fortare om vi är mer intresserade av vad vi håller på med. Om vi är uttråkade och trötta på en uppgift, verkar tiden gå alldeles för långsamt. Har du någonsin suttit och väntat på någon? En timme som man enbart ägnar åt att vänta verkar aldrig ta slut — det händer ingenting. Men antag att man under samma timme skall utföra en hel rad uppgifter, som att laga i ordning en måltid för oväntade gäster (skala potatis, sätta in steken i ugnen, koka grönsaker, duka bordet, snabbt gå runt och damma i hela huset och snygga till sig själv). Då skulle den timmen verka försvinna med överljudsfart, eftersom det fanns en hel mängd händelser som fyllde upp den.

Vår medvetenhet om det förgångna, nuet och framtiden skiljer oss från djuren. Djuren lever i ett kontinuerligt nu, men människorna kan, medan de lever i nuet, påminna sig erfarenheter från det förgångna för att förutse framtida behov. Och efter hand som åren går och vi samlar på oss mer livserfarenhet, så verkar tiden gå allt fortare för oss. Bör vi därför inte, allteftersom vi blir äldre och smärtsamt medvetna om vår egen dödlighet, tänka mer på livet och på hur vi lever det? — Psalm 90:10.

Poeten Henry Austin Dobsons iakttagelse om tiden är verkligen sann:

”Du säger då att tiden går?

Ack, den består, men vi förgår.”

Men behöver det alltid förhålla sig så? Inte om vi verkligen vet vilken tid vi lever i. Människan kan beräkna tiden, teoretisera över tiden och mäta tiden exakt, men vet hon vilken tid hon lever i från Guds ståndpunkt sett? Var befinner vi oss på hans schema för vad som skall hända?