Varför begås det så många självmord?
BRUCE’S far hade varit en framgångsrik affärsman i hela sitt liv. Tidigare hade hans äktenskap med Bruce’s mor brutit samman, och han hade gift om sig med en yngre kvinna. Men han visade fortfarande intresse för sina barn, och vid ett tillfälle försökte han starta ett företag tillsammans med dem. Sedan, när han var mellan 50 och 60 år, förändrades hans liv på ett dramatiskt sätt. Ett av hans affärsföretag gick omkull, och han blev plötsligt djupt skuldsatt. Han togs in på sjukhus för kontroll några dagar, men han talade aldrig om för någon varför. Sedan lämnade hans unga hustru honom. Och han tog sitt liv.
Bruce kommenterar: ”Jag önskar verkligen att jag hade kunnat göra mer för att hjälpa honom. Han måste ha tyckt att det var för mycket att komma på fötter igen och att börja om på nytt i ekonomiskt avseende i hans ålder. Och tanken på att bli äldre, att vara ensam och att börja leva ett liv i smärta — han kunde inte se någon mening alls i det.”
Olyckligtvis är den här tragedin inte något ovanligt i dag. Statistik visar att enbart i Förenta staterna har 27.294 män, kvinnor och barn uppsåtligt tagit sina liv på bara ett år. Dessutom säger några att det på varje fullbordat självmord förekommer åtminstone tio misslyckade självmordsförsök.
Ändå kämpar många människor hårt mot döden världen utöver under de svåraste omständigheter. De som lider av smärtsamma sjukdomar, fångar med långa fängelsestraff, sådana som lever i djup fattigdom — för det mesta kämpar de alla hårt för att hålla sig vid liv. Hur kommer det sig då att en del, som inte har det så svårt fysiskt sett, försöker göra slut på det hela?
Frågan blir svårare att besvara i länder där människor menar sig vara kristna. Bibeln lär att livet är heligt, en dyrbar gåva från Gud. (Psalm 36:10) Döden är en fiende, och Jehova Gud har med stor kraft och uppoffring öppnat möjligheten för oss att vinna evigt liv. (Johannes 3:16) Men ändå ökar antalet människor som tar sina liv eller som försöker att göra det även i så kallade kristna länder. Varför det? Vilket slags påfrestningar kan göra att en människas värdefullaste ägodel — livet — blir en börda så att hon vill kasta bort den?
Livsfarliga känslor
”Desperation ... hopplöshet ... sårade känslor ... allt blev mig övermäktigt.” Så beskriver en kvinna, som impulsivt tog en överdos tabletter, vad som drev henne till att försöka begå självmord. En läkare som har behandlat självmordspatienter tillägger: ”De känner sig ofta värdelösa, hjälplösa eller hopplösa. Och de kan ha starka skuldkänslor.”
I många fall drivs således människor till att begå självmord av negativa, dövande känslor som inte går att styra. Ofta ligger grunden till problemet i hopplöshet. Den som funderar på att begå självmord har helt enkelt inget att se fram emot. Det tycks inte vara någon mening med att fortsätta.
Vad orsakar sådan hopplöshet? Många människor blir utan tvivel nedtyngda av sina omständigheter, som Bruce’s far. En befolkningsgrupp som tycks vara särskilt sårbar i detta avseende är de äldre. Doktor Nathan S. Kline, specialist på depression, säger: ”Ålderdomen medför en särskild sorts ensamhet, och självmordsfrekvensen ökar med åldern.” (Nathan S. Kline: From Sad to Glad) Men det kan finnas andra orsaker.
Hopplöshet, skuldkänslor och depression
Skuldkänslor kan till exempel vara något mycket svårt att leva med. När någon har begått en allvarlig synd, kan hans samvete plåga honom, speciellt om det han har gjort har skadat någon annan. Kung David i den forntida nationen Israel beskrev hur skuldkänslor påverkade honom: ”Ingen frid är i mina ben för min synds skull. Ty mina missgärningar gå över mitt huvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra.” — Psalm 38:4, 5, Åkeson.
Skuldkänslor som orsakas av dåligt samvete har fått några att anse att de inte har någon framtid, och därför beslutar de sig för att ta sitt liv. En ung man som hade begått otukt sköt därför sig själv. Han förklarade i ett brev att han inte ville dra någon mer vanära över andra.
En del lider av känslor av hopplöshet därför att de har fått känslomässiga ärr. De kan ha blivit påverkade för all framtid av en hemsk erfarenhet som de aldrig helt kan få bort ur sitt sinne. En sådan person var en ung kvinna vars far hade bedrivit incest med henne när hon var liten. Fastän hon nu var vuxen var de känslor av skuld och ovärdighet som denna erfarenhet medförde så starka att hon försökte ta sitt liv.
Andra kan lida av känslor av hopplöshet därför att de lider av en svår depression och inte kan tro att de kommer att bli bättre. Det är svårt för personer som aldrig har upplevt någon svår depression att förstå hur förödande en sådan är. Det är inte bara en period då man känner sig ”nere”. Det gör vi alla då och då. Det är i stället ett tillstånd av djupt känslomässigt betryck som hela tiden hänger över den drabbade, vad han eller hon än gör och vart han eller hon än tar vägen. Det tycks inte finnas någon utväg.
Det är inte ovanligt att de som lider av sådan depression tänker på självmord. En kvinna som upplevde sådan förödande depression sade att hon då fick vara mycket försiktig. När hon badade kunde tanken komma över henne: ”Det skulle gå så fort att bara doppa huvudet under vattnet, och så skulle allt vara över.” Eller också kunde hon gå längs en väg, se en bil komma mot sig och tänka: ”Å, det skulle vara så enkelt!”
Människor som lider av depression kan också ha starka skuldkänslor. Varför det? En kristen kvinna som led av djup depression hade skuldkänslor för att hon inte kunde ta vård om familjen på samma sätt som hon tidigare hade kunnat, och hon trodde att hon hindrade de andra från att göra det de ville. Hon kände det dessutom som om Gud hade tagit sin ande ifrån henne, eftersom hon inte hade någon sinnesfrid eller någon glädje. (Filipperna 4:7; Galaterna 5:22) Det var endast med den allra största ansträngning som hon alls kunde tala om Jehova Gud. Många har haft samma erfarenhet, och en del har till och med trott att de har begått den oförlåtliga synden.
Det kanske inte är så svårt att förstå varför en del personer med sådana negativa känslor till sist undrar om det är värt att fortsätta. Detta är emellertid inte det enda som driver människor till att försöka ta sitt liv.
Andra orsaker till självmord
Vissa psykologer tror att en del självmordsförsök är desperata försök att få uppmärksamhet — ett rop på hjälp, så att säga. Självmordskandidaten kanske till och med försöker straffa någon annan — enligt samma sätt att resonera som barn ger uttryck åt när de säger: ”Du kommer att ångra dig när jag är död!”
Ibland anser man också att den här personen försöker påverka människor omkring honom. En flicka vars pojkvän lämnar henne kan till exempel göra ett halvhjärtat självmordsförsök och därigenom hoppas tvinga honom att komma tillbaka till henne. Eller också kan en till åren kommen förälder göra ett självmordsförsök för att försöka tvinga sina vuxna barn att sluta ignorera honom eller henne och tillbringa mer tid tillsammans med honom eller henne.
Sådana exempel ger en idé om det slags påtryckningar som kan vara inbegripna. Det förhållandet att personen i fråga ofta behåller sina problem för sig själv gör bara situationen ännu svårare. Han kanske visar upp ett lugnt yttre mot världen omkring honom, medan han inom sig sjuder av känslor. Under sådant tryck krävs det bara en liten händelse, en utlösande faktor, för att det hela skall leda till ett självmordsförsök.
Således kan en man försöka ta sitt liv sedan han har förlorat sitt jobb. En tonåring kan göra det i besvikelsen över sina slutbetyg, efter ett sällskapsdjurs död, efter att ha förlorat en pojk- eller flickvän eller då en favoritlärare skall flytta. Detta är i själva verket inte orsaken till självmordsförsöket. Det är bara ”droppen”, den slutliga förödmjukelsen i en lång serie av påfrestningar.
En kvinna vars tonåriga dotter försökte ta sitt liv blev fullständigt chockad när det hände. Men senare fick hon reda på vilka hemliga påfrestningar som kan påverka tonåringar. Hon säger: ”Nu vet jag vilket tumult som kan råda i en ung flickas sinne. Det var för mycket för att hon skulle klara av det, och jag var för upptagen med andra saker för att kunna hjälpa henne. Nu försöker jag lära känna henne bättre, tala mer med henne och komma henne närmare. Och det fungerar. Nu skrattar och skämtar min dotter med mig precis som hon brukade innan allt det här hände.”
En utväg
Självmord är aldrig berättigat. Men för sådana som lider i känslomässigt avseende kan det ibland förefalla frestande, som ett snabbt sätt att göra slut på våndan. Jehova, som i sitt ord säger oss att livet är heligt, erbjuder emellertid hjälp åt dem som lever under sådana påfrestningar. Bibeln lovar: ”Han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla.” I det skriftstället talas det om lockelsen hos ”skadliga ting”, sådana som avgudadyrkan och omoraliskhet. (1 Korintierna 10:6, 13) Ingenting är dock skadligare än självmord. Därför finns det en utväg också för dem som frestas av detta. Jehova har försett oss med hjälp både genom sitt ord, bibeln, och genom den kristna församlingen.
[Ruta på sidan 5]
Har någon begått självmord?
Då behöver de efterlevande stort stöd. De känner sig troligen förvirrade och skyldiga och undrar vad de skulle ha gjort för att förhindra tragedin. De måste bli hjälpta att inse att de troligen inte skulle ha kunnat göra någonting om offret verkligen hade bestämt sig för att göra slut på sitt liv.
Det är också gagnlöst att spekulera över vilken framtid en person har som har begått självmord. Det är endast Jehova och hans förordnade domare, Jesus Kristus, som kan säga vad som fanns i hjärtat på en människa som har tagit sitt liv. Det viktiga är att lämna tragedin bakom sig och att anbefalla den döde åt Jehova, ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. — 2 Korintierna 1:3.