”Han bringar krigen att upphöra”
”DET var den 8 augusti 1942. Japanska trupper hade ockuperat några av öarna i den amerikanska ögruppen Aleuterna i syfte att angripa Förenta staternas västkust. Jag tjänstgjorde vid en flygdivision inom amerikanska marinen som fått i uppdrag att bege sig dit och torpedera de japanska fartygen.
Under raiden sköt man vilt på oss, och vår radar sattes ur funktion. Längs Aleuternas till synes ändlösa ökedja måste vi genom tjock dimma flyga tillbaka till vår bas utan vårt oumbärliga navigationshjälpmedel, vårt radarsystem. Vi tappade orienteringen. Vi visste att vi hade öarna och deras berg till vänster om oss. Men hur långt bort? Sikten var praktiskt taget obefintlig. Plötsligt skrek kaptenen: ’Vi kommer att kraschlanda!’
Jag visste ingenting mer förrän jag återfick medvetandet. Vårt plan hade törnat emot ett berg, och på något sätt hade jag kastats helt ut ur vrakspillrorna. Jag kunde se att vårt plan fortfarande brann. Stjärtdelen hade brutits loss. Om några var vid liv, så måste de finnas där inne.”
Så berättade Harley Miller, som överlevde. Ett fotografi av vad som fanns kvar av planet finns på sidan 25. Vad hände med de åtta andra medlemmarna i besättningen? Harley berättar detta i följande artikel. Vi vill uppmana dig att inte läsa artikeln som en krigsskildring, utan som berättelsen om en man som till slut fann frid.
Under sin tid vid marinen såg Harley många män dö. De utgjorde bara en bråkdel av det sammanlagda antalet dödsoffer under andra världskriget, men det räckte för att få honom att inse krigens fullständiga meningslöshet och att fråga: Varför?
Har människan blivit förståndigare?
Under andra världskriget skördade döden minst 55 millioner liv — militära och civila. Vilken ångest och förtvivlan spred inte detta utöver jorden! Milliontals änkor och föräldralösa barn lämnades att klara sig på egen hand. Den självklara frågan när kriget slutade år 1945 var därför: Kommer krigen någonsin att upphöra?
Det sorgliga svaret sedan år 1945 är att människan inte har blivit det minsta förståndigare. Nationerna fortsätter att rusta sig för och att inlåta sig på krig och strider. Vid en konferens nyligen om jordens öde sade, enligt Pentagon, den pensionerade amiralen Gene La Rocque att det sedan andra världskrigets slut har utkämpats 270 krig. Han tillade att enbart Förenta staterna och Sovjetunionen har 20.000 kärnvapen, och han varnade: ”Om vi fortsätter på vår nuvarande kurs, kommer vi att ha ett kärnvapenkrig.”
Ja, precis som vilddjur fortsätter regeringarna att avgöra sina tvister genom att utgjuta blod, men vanligtvis inte blodet av de politiska styresmännen. Och när krig inte utkämpas direkt, håller nationerna sig till en bräcklig fred baserad på ömsesidig terror — teorin om ”ömsesidig garanterad förintelse”. Men varför då? Varför verkar krig vara ofrånkomligt i den mänskliga historien? Finns det någon lösning?
Varför förekommer det krig?
Psykologer och antropologer kommer med en mängd teorier för att förklara detta fenomen. Deras idéer är naturligtvis fast förankrade i evolutionsteorin och uppfattningen att människan bara är ett högre djur. Därför säger somliga att ”det är absolut nödvändigt med aggression för att mänskligheten skall överleva”. Rättfärdigande av krig är således en biprodukt av evolutionsteorin.
Men somliga psykologer håller inte med om att krig bara är resultatet av en aggressionsinstinkt. De tror att viljan till krig är en förvärvad egenskap, resultatet av missräkningar och besvikelser i barndomen. Därför förespråkar de en mer efterlåten barndom och ett tolerantare samhälle. Men eftersom västvärlden nu har sitt toleranta samhälle, så kan man fråga: Har detta minskat krigshotet?
I sin bok Warfare (Krig) drog Robert Leckie den här slutsatsen: ”Krig ... går inte att förklara i biologiska termer. Det verkar närmast vara ett socialt, politiskt och juridiskt problem. ... Samhället självt verkar vara krigets grundorsak, och så länge som stora samhällen — suveräna nationsstater — fortsätter att besitta stor och ohämmad makt, så kommer krig att förbli oundvikligt.” — Kursiverat av oss.
För närmare 2.000 år sedan ställde Jesu halvbror Jakob den här frågan inom den första kristna församlingens ram: ”Vad förorsakar stridigheter och kiv [bokstavligen på grekiska: ”krig och slagsmål”, Kingdom Interlinear] bland er? Har de inte sitt ursprung i aggressiviteten hos era fysiska begär? Ni önskar något ni inte kan få, ... ; ni är avundsjuka och kan inte uppnå era ambitioner.” — Jakob 4:1, 2, The New English Bible.
Dessa ord ger en ledtråd till de grundläggande orsakerna till krig — avundsjuka, ambition och snikenhet. Detta har funnits i omkring 6.000 år. (1 Moseboken 4:2—10) Hur ofta har inte krig utkämpats över landområden, ägodelar och tillgångar! Stolthet, nationalism, plikttrohet och främlingshat, eller fruktan för främmande människor och utlänningar, manipuleras för att mobilisera krigsstyrkorna. Men det finns en grundläggande orsak som går djupare än dessa ytliga orsaker.
Man bortser ifrån en grundläggande orsak
Det finns naturligtvis en faktor som nästan alla experter väljer att bortse ifrån i sina spekulationer — den osynliga makt som föredrar att ha mänskligheten splittrad och i krig. Den makten splittrar avsiktligt mänskligheten på oändligt många sätt — antingen genom religion, politik eller jakten efter nöjen. Den makten identifieras tydligt i bibeln. Till exempel: ”Vi vet att vi härstammar från Gud, men hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Vem är då denne ”den onde”? Jesus själv identifierade honom, när han svarade fariséerna som var inställda på att få honom mördad: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en mördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” — Johannes 8:44.
Ja, det är inflytandet från den onde andlige härskaren, Satan, djävulen, som ligger bakom människans stridslystnad. Han och hans demonanhängare med sina sadistiska drag håller mänskligheten fullt upptagen i krig och krigsförberedelser. Det är sant att milliontals människor reser sig upp och protesterar mot kärnvapnen och kräver en frysning av dem, men samtidigt visar de inte någon lojalitet mot den enda sanna lösningen — Guds rikes regering under Kristus. Satan vilseleder således framgångsrikt ”hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9) Han låter mänskligheten vara upptagen i det hopplösa företaget att söka fred — samtidigt som den klamrar sig fast vid just de faktorer som leder till krig — inskränkta nationalistiska intressen.
Hur kommer freden att skapas?
Den tidigare citerade Robert Leckie förklarar: ”Vetenskapsmän inom de samhällsvetenskapliga grenarna säger att krig är en omodern verksamhet ... och att den stridslystna instinkt som det livnär sig på kan kontrolleras genom undervisning, lag och etik.” (Kursiverat av oss) Denna uppfattning som somliga vetenskapsmän har råkar stämma med bibelns lösning på krig, en lösning som grundar sig på ”undervisning, lag och etik”. Profeten Jesaja pekade för omkring 2.700 år sedan på den vägen till fred, när han sade: ”Och många folk skall sannerligen gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall sannerligen avkunna dom bland nationerna och ställa allt till rätta beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar. Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” — Jesaja 2:3, 4, NW.
Vad visar denna profetia? Att människor av många nationer måste erkänna Jehovas lag, styre och suveränitet. De måste acceptera en ny undervisning i fred. I ödmjukhet måste de säga: ”Han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” Ja, de kommer att få lära sig de vägar eller den ”etik” som leder till sann kristen fred och också att få vandra på Jehovas stigar, som hans Son, Jesus Kristus, tydligt drog upp riktlinjerna för genom sitt fullkomliga exempel. Faktum är att Jehovas vittnen som en världsrörelse har uppfyllt denna profetia i årtionden — under två världskrig och under alla de andra konflikter som har plågat mänskligheten.
Men vi måste acceptera det förhållandet att bestående fred för hela mänskligheten aldrig kommer att komma enbart genom mänskliga ansträngningar. Det krävs någonting mycket större — inte bara en internationell regering, som många har förespråkat, utan en övernationell regering som står över all småskuren politik och nationalism. Guds himmelska regering genom Kristus är just detta. Den är det enda effektiva medlet varigenom man kan få fred. — Matteus 6:9, 10.
Hur kommer den freden att skapas? Eftersom nationerna inte frivilligt kommer att avstå från sin nationella suveränitet, kommer de snart att tvingas till att göra det. Som profeten Daniel förutsade: ”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras, och vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Daniel 2:44) Dessutom kommer, som Uppenbarelseboken 20:1—3 säger, den förnämste upphovsmannen till krig, Satan, djävulen, att slungas i avgrunden och sättas ur spel ”för tusen år ... för att han inte mer skulle vilseleda nationerna”.
Slutet för människans själviska, politiska riken eller regeringar kommer att lämna rum för den fullständiga uppfyllelsen av de hoppingivande orden i Psalm 46:9—11, nämligen: ”Kom ni människor, se Jehovas gärningar, han har låtit förvånansvärda händelser ske på jorden. Han bringar krigen att upphöra intill jordens yttersta ända. Bågen bryter han sönder och skär spjutet i bitar; vagnarna bränner han upp i eld. ’Ge efter och förnim att jag är Gud. Jag skall vara upphöjd bland nationerna, jag skall vara upphöjd på jorden.”’ (NW) Ja, Jehovas suveränitet kommer att bli upphöjd över hela jorden. Den dagen är nu nära. — Matteus 24; Markus 13; Lukas 21.
Önskar du få vara med och se slutet på alla krig? Du kan då vara övertygad om att vi står på tröskeln till den underbara tid som David talade om i Psalm 37:10, 11 (NW): ”Endast en liten tid ännu, så skall den som är ond inte vara mer; ... men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.”