Ett ”särskilt distrikt”

MÅNGA kristna ungdomar har omfattat tanken att skolan är deras ”särskilda distrikt”, och de är därför uppmärksamma på möjligheter att avge ett vittnesbörd från bibeln för både lärare och klasskamrater. Lägg märke till de fina resultat som en 13-årig kanadensisk flicka, Susan, fick.

”I december bad min lärare klassen skriva en julberättelse som uppsatsskrivning. Jag valde ämnet ’En rapport om julens ursprung’. Jag använde uppslagsverk i skolan och artiklar i Vakna! som källor, och jag lyckades skriva en upplysande rapport.” Vad tyckte läraren om den?

”Vid slutet av min rapport skrev läraren så här: ’Mycket bra skrivet, Susan! Jag beundrar din uppriktighet och respekterar din övertygelse. Med din omtänksamhet och förståelse kommer du alltid att bli respekterad. Jag hoppas att du i framtiden kommer att behålla de beundransvärda egenskaper som du nu har. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det är mycket uppfriskande och givande att läsa något som skrivits av eller att tala med någon i din ålder som har utvecklat sin egen övertygelse och som har mod att stå upp för den.’

Efter att själv ha läst rapporten lät han alla lärarna i lärarrummet läsa den. På så sätt fick de alla ett vittnesbörd! Det gav mig mod att tala om bibelns sanningar med andra i skolan.

Alla mina skolkamrater vet naturligtvis att jag är ett Jehovas vittne, och när de fick reda på vad jag hade skrivit om, ville de också läsa min rapport. De verkade vara så intresserade att jag sade att jag skulle ta med ett nummer av Vakna! med en artikel om julen till var och en av dem. Det var numret för 22 december 1979 (på engelska; på svenska 22 april 1980), och det innehöll också en artikel om disco.

När jag tog med exemplar av det numret av Vakna! till skolan, var det flera andra i klassen som såg dem och som också ville ha exemplar. De visade så stort intresse för artikeln om disco att jag bestämde mig för att ta med ett exemplar åt var och en av dem av numret för 22 mars 1979 (på svenska 22 juli 1979) som innehöll en serie artiklar om det ämnet. Resultatet blev att jag placerade 26 lösnummer hos mina skolkamrater.

Senare, då vår skolsköterska visade en film om personlig utveckling, tog jag med ett exemplar av boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den åt flera skolkamrater. Jag talade om för dem att den här boken verkligen har hjälpt mig att förstå de förändringar och problem som hör samman med att växa upp.

Ännu en gång blev det så att när andra i min klass såg de här flickorna läsa och prata om boken, så frågade de mig om de också kunde få ett exemplar — till och med några av pojkarna. Sammanlagt placerade jag vid det tillfället 17 exemplar av Ungdomsboken. ...

En annan gång sade en flicka i skolan till mig att hon gick i söndagsskolan och läste bibeln, men att hon inte förstod den. Jag talade om för henne att jag hade en bibel som var lätt att läsa och att jag gärna skulle ta med en åt henne. Jag tog inte bara med ett exemplar av Nya Världens översättning åt henne, utan också ett exemplar av Min bok med bibliska berättelser och visade henne hur den boken verkligen skulle hjälpa henne att förstå bibeln. Hon blev mycket entusiastisk över det.”

Vad tycker Susan om att vittna i skolan? ”Jag tycker verkligen om att vittna för mina kamrater i skolan, och jag anser att det är ett privilegium att ha det här särskilda distriktet.”

Går du i skolan? Varför inte utnyttja ditt ”särskilda distrikt”?