Frågor från läsekretsen

◼ Är det möjligt för någon som en gång har undertecknat en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” att få en sådan förklaring att upphöra?

Frågan handlar om en anordning som inte gäller i de flesta länder. Låt oss därför först se vad denna allvarliga tillfälliga anordning är för något.

Vakttornet för 1 augusti 1977 behandlade ett problem som förekommer i vissa länder. Trots att Gud tillåter skilsmässa på skriftenliga grunder har vissa regeringar ändå ingen anordning med skilsmässa. (Matteus 19:9) Eller lagen kanske gör det mycket svårt att få skilsmässa, och det kan ta många år. Därför förklarade det numret av tidskriften att Jehovas vittnen har ett medgivande, som endast gäller i dessa länder. Det inbegriper en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet”. Begrunda ett exempel på denna anordning.

En kvinna kommer till kunskap om den kristna sanningen, medan hon lever med (och kanske också har barn tillsammans med) en man som för länge sedan har flyttat ifrån sin lagenliga hustru. Den nyintresserade kvinnan är trogen mot honom och vill gifta sig med honom, men detta är omöjligt, eftersom lagen inte tillåter honom att skilja sig från sin lagenliga hustru. Om församlingens äldste är övertygade om att hennes förhållande till denne man för övrigt skulle accepteras av Gud, kommer de därför att låta henne underteckna en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet”. Däri förklarar hon att hon har gjort allt hon kan för att legalisera detta förhållande; att hon inför Gud erkänner att denna förklaring är av bindande karaktär och att hon lovar att bli lagligt gift så snart som det blir möjligt och på så sätt få den förklaring som har gjort det möjligt för henne att bli en del av den kristna församlingen att upphöra.

Men frågan uppstår: När hon (eller vem som helst i den situationen) väl har kommit in i församlingen under en sådan förklaring, kan den då upphöra eller fås att upphöra på något annat sätt?

I förklaringen heter det att dess undertecknare erkänner sin ”förbindelse som ett förpliktande band inför Jehova Gud och inför alla människor, att hålla fast vid och ge ära åt i full överensstämmelse med principerna i Guds ord”. Från församlingens ståndpunkt sett är den således lika moraliskt bindande som ett lagenligt äktenskap. Men en makes eller makas död gör slut både på ett äktenskap och en förening under en sådan förklaring. (Romarna 7:2) Bibeln säger också att om en persons äktenskapspartner gör sig skyldig till por·neiʹa (sexuell omoraliskhet utanför föreningen), så kan den oskyldiga partnern få skilsmässa. (Matteus 5:32; 19:9) Under anordningen med en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” kan på liknande sätt omoraliskhet å den ena partnerns sida vara orsak till att man gör slut på förbindelsen, om den oskyldiga partnern väljer att göra så. Den oskyldige kristne måste inför de äldste kunna bevisa otroheten. Detta skulle få förklaringen att upphöra att gälla; därefter skulle den oskyldiga partnern vara skriftenligt fri.

Vi inser således att församlingen betraktar en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” som lika moraliskt bindande som ett lagenligt äktenskap, och detta väcker en besläktad fråga. Vad händer när det tidigare hindret för äktenskap avlägsnas? I exemplet här ovan kan till exempel mannens lagenliga hustru dö, eller också kan regeringen legalisera skilsmässa och han kan vara villig att lagenligt gifta sig med den kristna kvinnan. I så fall kan systern inte fortsätta under förklaringen i vilken hon förbinder sig till trohet ens av sådana orsaker som att det är genant att bli lagenligt gift nu eller därför att hon kanske skulle förlora vissa materiella fördelar. I överensstämmelse med sin förklaring måste hon nu vidta åtgärder för att få deras förbindelse legaliserad. I annat fall skulle församlingen ogiltigförklara förklaringen, och hon skulle vara tvungen att flytta ifrån mannen, annars skulle hon uteslutas.

Men hur är det då om den icke troende vägrar att gifta sig med henne? När hon undertecknade förklaringen, betraktade församlingen förbindelsen som bindande och moralisk. Det förhållandet att hon inte kan tvinga sin icke troende partner att legalisera deras förbindelse gör inte förbindelsen omoralisk. Hon kan således fortsätta att vara en trogen maka och behöver inte flytta ifrån den icke troende, även om hon bör fortsätta att försöka få deras förbindelse legaliserad. — Jämför Domarboken 11:35; Lukas 18:1—5.

Situationen är naturligtvis annorlunda om båda parter undertecknade förklaringen och blev döpta kristna. I det fallet förband sig båda parter högtidligt att ingå ett lagenligt äktenskap, när regeringens hinder avlägsnades och då förklaringen skulle sluta att gälla. De är förpliktade att göra detta inom rimlig tid, eller också måste de för att kunna vara kvar i församlingen flytta ifrån varandra. (Jämför ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 januari 1983.) Om de flyttar isär, så gäller fortfarande den moraliskt bindande förklaringen, varför ingen av dem är fri att ingå en förbindelse med någon annan. — Jämför 1 Korintierna 7:10, 11.

Även om anordningen med en ”Förklaring gällande förbindelse till trohet” inte gäller i de flesta länder, så kretsar diskussionen här ovan kring den bibliska norm som gäller överallt: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” — Hebréerna 13:4.