Spiritism — Hur betraktas den av Gud?
”ATT vilja detsamma och hysa ovilja mot detsamma, det är verkligen fast vänskap”, sade den romerske historikern Sallustius. Ja, en vän är verkligen en person som man har det mesta gemensamt med, någon man kan lita på. På samma sätt betraktar Gud oss som vänner och tillåter oss att komma honom närmare, om vi tycker om och hyser ovilja mot samma saker som han. Det betyder att vi känner oss dragna till sådana egenskaper hos Gud som kärlek, frid, omtänksamhet och godhet och att vi gör uppriktiga ansträngningar att i vårt liv efterlikna dessa karaktärsdrag. — Galaterna 5:22, 23.
För att få reda på om Gud godkänner spiritism kan vi först undersöka dess frukter. (Matteus 7:17, 18) Kan den hjälpa oss att utveckla dessa tilldragande gudaktiga egenskaper? Låt oss, för att få reda på det, betrakta två exempel ur verkliga livet.
Spådom, hemsökelser och död
Asamaja Amelia, en medelålders kvinna i Surinam, var 17 år gammal när hon första gången blev engagerad i spådom, en form av spiritism. Eftersom hennes spådomar slog in och de som ställde frågor fick nytta av hennes råd, fick hon högt anseende i trakten där hon bodde. (Jämför Apostlagärningarna 16:16.) Men det var en sak som bekymrade henne.
”Andarna som talade genom mig var vänliga mot dem som sökte deras hjälp”, sade hon, ”men samtidigt gjorde de mitt liv bedrövligt. Efter varje sammanträffande kände jag mig mörbultad och kunde knappt röra mig. Fram emot natten hoppades jag på att få lite vila, men andarna lämnade mig inte i fred. De fortsatte att ofreda mig, tala till mig och hålla mig vaken. Och vilka saker de sade!” Hon suckar, tittar ner och skakar på huvudet av motvilja. ”De älskade att tala om sex och insisterade på att vilja ha sexuellt umgänge med mig. Det var chockerande. Jag var gift. Jag ville inte vara otrogen och talade om det för dem. Det hjälpte inte. En gång övermannades jag av en osynlig kraft som vidrörde mig och kramade min kropp och till och med bet mig. Jag kände mig förtvivlad.”
”Andar som uppmuntrar till sexuell omoraliskhet? Det låter lite väl långsökt!” kanske du utbrister. Är dessa andar verkligen så förnedrade?
”Det är faktiskt värre än så!” säger Izaak, som omnämndes tidigare. ”En kväll blev vi uppmanade att hjälpa en sjuk kvinna som besvärades av en ande. Ledaren för gruppen — ett medium för en starkare ande — försökte jaga bort anden. En hel dag bönföll vi hans ande om hjälp. Vi dansade och slog på trummor, och så småningom blev kvinnan bättre. Han befallde hennes ande att lämna henne, och det fungerade. ’Vi avgick med segern’, strålade ledaren. Sedan satte vi oss ner och kopplade av.”
Izaaks gestikulerande armar stannar upp för ett ögonblick, medan han gör en menande paus. Sedan fortsätter han: ”Ett tag såg allt ut att ha gått bra, men sedan bröts tystnaden av ett skrik. Vi rusade till huset varifrån det kom och såg ledarens hustru. Hon skrek hysteriskt. Inne i huset fann vi hennes lilla dotter — med ansiktet vänt bakåt! Någon kraft hade vridit om huvudet och brutit nacken på henne, dödat henne som en kyckling — antagligen en hämndaktion från den utdrivna anden. Vidrigt! De här andarna är sadistiska mördare.”
Spiritism och ”köttets gärningar”
Orenhet, sexuell omoraliskhet och mord — såsom det skildras i dessa två erfarenheter med spiritism — är karaktärsdrag som är raka motsatsen till Guds personlighet. Det hjälper oss att fastställa vilka dessa andar verkligen är. De kanske ger sig ut för att vara Guds budbärare, men deras omoraliska och mordiska handlingar avslöjar dem som efterföljare till Guds fiende och historiens förste mördare, Satan, djävulen. (Johannes 8:44) Han är deras ledare. De är hans medhjälpare — onda änglar, demoner. — Lukas 11:15—20.
Men du kanske undrar: ”Är det bara någon enstaka gång som dessa sataniska karaktärsdrag ger sig till känna i spiritismen? Kan spiritismen i allmänhet hjälpa mig att få kontakt med goda andar som kan föra mig närmare Gud?” Nej, bibeln nämner ”utövande av spiritism” tillsammans med de andra av ”köttets gärningar”, som står i direkt motsatsförhållande till kristna egenskaper. — Galaterna 5:19—21.
I Uppenbarelseboken 21:8 räknas ”de som utövar spiritism” (”de som står i kontakt med onda andar”, Levande Bibeln) in i samma kategori som ”de som är utan tro och de som är vämjeliga i sin vidriga smuts och mördare och otuktsmän ... och avgudadyrkare och alla lögnarna”. Hur betraktar Gud uppsåtliga lögnare, otuktsmän, mördare och utövare av spiritism? Han hatar deras gärningar! — Ordspråksboken 6:16—19.
Att undersöka spiritismen är därför detsamma som att älska det Jehova Gud hatar. Det är som att förkasta Jehova, befinna sig i Satans läger och göra gemensam sak med Guds ärkefiende och hans medhjälpare. Tänk nu på följande: Skulle du vilja stå en person nära som gör gemensam sak med dina fiender? Naturligtvis inte. I stället skulle du undvika den individen. Vi kan då uppenbarligen förvänta samma reaktion från Jehova Gud. Det sägs i Ordspråksboken 15:29 (NW): ”Jehova är långt borta från de ondskefulla.” — Se också Psalm 5:5.
Spiritism leder till döden
Att experimentera med spiritism innebär också att sätta sitt liv på spel. Gud betraktade det som en orsak till dödsstraff bland sitt folk i det forntida Israel. (3 Moseboken 20:27; 5 Moseboken 18:9—12) Det bör därför inte komma som någon överraskning att de som utövar spiritism inte skall få ”ärva Guds rike”. (Galaterna 5:20, 21) I stället skall ”deras lott ... vara i sjön som brinner med eld”, vilket betecknar ”den andra döden”, eller evig tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 21:8) Visserligen kan det hända att en del av kristenhetens kyrkor tolererar spiritism i vår tid, men bibelns ståndpunkt har inte ändrats.
Vad skall du göra om du redan har tagit de första stegen på vägen mot spiritism? Då gör du väl i att omedelbart stanna upp och göra en helomvändning. Följ det inspirerade gudomliga rådet som Guds profet Jesaja gav till de forntida israeliterna. Deras situation liknar de människors i vår tid som engagerar sig i orena sedvänjor men tror att de samtidigt dyrkar Gud. Det finns därför livsviktiga lärdomar i deras erfarenhet. Vad då för lärdomar?
Ge akt på Jesajas varning
En titt på Jesajas första kapitel visar att israeliterna hade ”övergett Herren [Jehova]” och hade ”vikit bort ifrån honom”. (Vers 4) Fastän de hade kommit på avvägar, fortsatte de att bära fram offer, hålla fast vid religiösa sedvänjor och frambära böner. Men till ingen nytta! Eftersom de saknade en inre önskan att behaga sin Skapare, sade Jehova: ”[Jag] gömmer ... mina ögon för er, och om ni än ber mycket, så hör jag inte på det.” Dessa israeliter hade gjort uppror mot honom genom att börja ägna sig åt orena sedvänjor, ja, så till den grad att deras händer var ”fulla av blod”. — Verserna 11—15.
På vilka villkor skulle Jehova åter kunna godkänna dem? Lägg märke till de krav som uttrycks i Jesaja 1:16. Han säger: ”Tvätta er då, och rena er.” Så om vi tar detta råd på allvar, kommer vi att upphöra med eller avhålla oss från orena sedvänjor, däribland spiritism, en av ”köttets gärningar”. Eftersom vi vet att Satan, djävulen, är den onda personlighet som ligger bakom spiritismen, kommer vi att utveckla hat mot den.
Sedan bör vi göra oss av med alla föremål som har anknytning till spiritism. Izaak gjorde det. Han säger: ”En dag samlade jag ihop alla mina spiritistiska tillhörigheter framför huset, grep tag i en yxa och högg dem i småbitar. Min granne skrek att jag skulle komma att få ångra vad jag hade gjort. Medan hon skrek, hällde jag bensin över bitarna och brände upp vartenda föremål. Ingenting blev kvar.”
Detta var för 28 år sedan. Ångrade Izaak det han gjorde? Tvärtom. I dag är han en lycklig kristen tjänare för Jehova i en av Jehovas vittnens församlingar.
Jesaja 1:17 ger detta ytterligare råd: ”Lär att göra vad gott är.” Det kräver att man studerar Guds ord, bibeln, för att få reda på vad ”Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är”. (Romarna 12:2) Att tillämpa denna nyfunna kunskap kommer att leda till uppfriskande välsignelser. Det kom Asamaja underfund med.
Trots bittert motstånd från släktingar och grannar studerade Asamaja modigt bibeln med Jehovas vittnen och bröt kort tid därefter med spiritismen. Sedan överlämnade hon sitt liv åt Jehova Gud och blev döpt vid en sammankomst. Nu, omkring 12 år senare, säger hon med tacksamhet i rösten: ”Sedan jag blev döpt har jag inte besvärats av andar.” Och hon påminner sig med ett leende: ”Natten efter mitt dop var min sömn så djup och ostörd att jag kom för sent till nästa dags förmiddagsprogram på sammankomsten.”
Bestående nytta
I dag kan både Izaak och Asamaja av hjärtat instämma i psalmisten Asafs ord: ”Det [är] gott för mig att nalkas Gud.” (Psalm 73:28, NW) Att nalkas Jehova har sannerligen varit till nytta för dem i fysiskt och känslomässigt avseende. Men framför allt har det gett dem en inre frid och ett nära förhållande till Jehova.
Sådana välsignelser uppväger mer än väl den smärta och kamp som är förbunden med att skaka av sig spiritismens ok. Att bryta sig loss kan verkligen vara en svår pärs. Lintina van Geenen, en kvinna i Surinam, hade en sådan upplevelse. I nästa artikel kommer vi att få se hur hon kämpade i många år och slutligen lyckades.
[Bild på sidan 5]
Asamaja Amelia berättar: ”Andarna ... gjorde mitt liv bedrövligt. ... Och vilka saker de sade!”